Lagar skall tolkas lika

I går dagens Aftonblad hittar jag ett debatt inlägg som handlar om socialtjänsten.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article13820338.ab
Rubrik: Ansvariga vägrar se.
Det handlar om den fyra åring som först sprang vind för våg från kl 14 till 16 innan någon saknade honom. Sedan hittade man honom vid 19.
En fyra åring som är ute två timmar utan att någon saknar honom.
Jag vet inte om någon tittade till honom eller ut genom fönstret och kollade att han var där men jag har svårt att tro det eftersom det tog två timmar innan de upptäckte att han var borta.
Nu vet jag att en del, inte ens idag, har något val utan ibland tvingas att lämna barn utan tillsyn kortare stunder men ändå.
Här kryper det fram att pappan misshandlat mamman vilket barnen bevittnat.
Skribenten hänvisar till:

Så här står det i en av de inledande paragraferna i Socialtjänstlagen:
1 Kap Socialtjänstens mål
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.
Bestämmelsen är tänkt att svara mot artikel 3 i FN:s barnkonvention. Barnets bästa ska alltid skall beaktas vid myndigheternas beslutsfattande, när besluten rör barn. I SoL 5:1 a framgår att socialnämnden har skyldighet att, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med andra samhällsorgan och organisationer.

Här var det en mamma som inte klarade upp situationen och bad om hjälp men inte fick den. Visserligen inte för barnen men ändå.
Det står:

Familjen i Ljungby har bytt adress 18 gånger de senaste nio åren. Många gånger har flytten sammanfallit med att myndigheterna har varit på väg att ingripa.

Skribenten avslutar med orden:

Jag förutsätter att en grundlig undersökning, en ”haveriutredning”, genomförs. Vad hade kunnat göras annorlunda? Vi måste få kunskap om vad som kan ha lett fram till den tragiska händelsen i Ljungby där ett barn berövats livet.
Vi måste se till att det aldrig händer igen.

Jag håller fullständigt med så har det varit i ”vårt ” ärende från början också. En mamma som flyttade konstant och har fortsatt att flytta, flera kommuner som anmält och utrett och försökt ta barnen men det jag blir fundersam över är det första stycket.

När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

Och

artikel 3 i FN:s barnkonvention. Barnets bästa ska alltid skall beaktas vid myndigheternas beslutsfattande

,
Vi som just fått en dom där man säger att barnen har hela sin anknytning till oss, det är oss de ser som psykologiska föräldrar och ändå får de inte komma hem därför att samarbetet mellan vuxna är viktigare. Det samarbetet som inte ens existerar.
Hur går den domen ihop med dessa två paragraferna? inte alls skulle jag vilja påstå.

Sedan skriver debattförfattaren:

En påbörjad utredning om att barn far illa måste tas över om en familj byter kommun – inte tas om från början. Information om anmälningar till socialförvaltningen (orosanmälningar) måste skickas vidare.

Så var det också i ”vårt” ärende. Man tog inte över, man började om. Trots att det står i SKL´s riktlinjer att man skall fullfölja planen som låg och den var inte att barnen skulle hem. I riktlinjerna står det att en överflytt av ett ärende inte skall innebära någon skillnad för klienten men här togs allt ifrån dem.
Den tidigare handläggaren tillåts sitta i rätten och ljuga och säger att det fanns en hemtagningsplan redan i den förra kommunen, en plan de tog över. Det är inte sant. Det fanns ingen sådan plan.

Jag vet ju idag att det finns familjer, ärenden som är feltolkade eller misskötta. Ärenden där man letar fel som inte finns. Fabricerar bevis eller annat som orsakar problem som man sedan hänvisar till. För de familjer som drabbas av det är det räddningen att flytta.
Fick höra att man till en mamma sagt att: "Vi hittar inget nu, men vi tänker leta tills vi hittar en anledning att ta barnen ifrån dig".
Det är inte klokt.
I familjer som jag känner har jag sett det med egna ögon, hur man fabricerar bevis och tar barn av orsaker man själv skapat som inte fanns från början.
Sedan finns det familjer med barn som absolut borde omhändertas och där gör man istället för lite eller det tar för lång tid.
Som sagt lagarna måste ändras. De skall inte kunna tolkas så olika och grunderna för ett omhändertagnade måste vara väl konstterat och belagt med utredningar som är Ok och bygger på fakta.