Det är det...

Det är som sagt fler som driver på och kräver lagändringar. Hittade en blogg där Anne Skåner http://anneskaner.wordpress.com/2011/08/20/lararleg-for-mvg-och-sociatjanst-for-ig/ lyfter det faktum att man kräver legitimation för läkare lärare men inte för socialsekreterare.
Hon skriver:

MEN SE socialsekreterare kan vem som helst bli. Man halkar in på ett högt betyg satt av en legitimerad lärare, gärna från lite borgerlig medelklass och VIPS efter 3,5 ca 23 år gammal får jag avgöra alla människors liv. HÄR handlar det inte om legitimation eller ens ämneskunskap.
Jag blir så djävla arg för att människor efter några futtiga år på en högskola skall ges rätt att avgöra en 60 årig arbetslös människas liv, en utslagen familjs öde, ett barns framtid genom slumpmässigt urval för att man tycker det är så… är utslagsgivande. Problemet är att det ställs ingen högre kunskap ute i kommunerna på de personer som skall avgöra andra människors liv. Men än värre är att FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA verkar sakna kunskap och engagemang för de beslut man fattar när det gäller den sociala barnavården.

Talade med en f.d. domare som sa att det beklagliga är att inte ens rätten tar sitt ansvar när det gäller att titta på underlag eller se till att utredningar håller måttet. Om de skulle börja avslå ärenden av den anledningen så skulle utredningarna snabbt förbättras i kvalitet.
Lägg till att ombud ofta går förvaltningens ärenden, eftersom de vill ha fler uppdrag, så att de i praktiken har två ombud och de dessutom inte alltid bryr sig om att träffa barnen de företräder så är rättshaveriet ett faktum.
Förvaltningsrätten har dessutom makten att bestämma sig för att ett ärende inte skall dras muntligt. Man får alltså inte komma dit och försvara sig. I tingsrätten är man dessutom oskyldig tills motsatsen bevisats men i förvaltningsrätten är det omvänd bevis börda och den anklagade, föräldern skall bevisa att de inte är allt det en myndighet står och påstår att de är. Ibland tyvärr för ofta utan vare sig utredningar eller annan dokumentation.
Ibland utan behövlig fakta.

Det vi driver är INTE att socialtjänsten skall bort. Vi jagar INTE de som arbetar där men vi kräver som Anne Skåner skriver:

kunskap, erfarenhet och klokskap, utbildning och praktik

Det är människor man handskas med och liv som man förstör om det inte sköts på rätt sätt. Det skall inte kunna ske så lättvindigt som det gör idag. Hon avslutar med orden:

Eftersom Alliansen inte anser att socialsekreterare och barnrättsfrågor har en större dignitet, är det min förhoppning att socialdemokraterna inser och lär och därmed kanske vågar ta tag i detta problem om de kommer till makten.

Jag anser väl att det är de som är orsaken till att det ser ut som det gör de har suttit vid makten längst, men jag är förvånad att de ansvariga nu inte tar problemet på större allvar. Att de skyller ifrån sig menar att det är enskilda ärenden för att slippa engagera sig.

Jag undrar hur många enskilda ärenden det skall vara för att inte vara ett enskilt ärende längre. Jag har ju över 45 fosterbarn över 20 biologiska familjer.
Jag påstår också att granskningsmyndigheterna om de överhuvudet taget tar upp anmälningarna, ärendena tittar med på dokumentation och formalia än personerna som drabbas.
En person jag talat med begärde ut alla anmälningar från JO under två år nästan 200 då det gällde socialtjänsten och de hade bara kritiserat saker runt dokumentationen eller formalia. Mitt påstående stämmer alltså. Det är inte taget ur luften.
Men vem lyssnar?

Vad har man då som enskild liten innevånare för chans.

Det tar också för lång tid mellan kritik och konsekvens om det nu blir någon.
När de sedan kommer fram till att en kommun gjort fel och gett kritik får man inte kompensation som drabbad utan den begäran skall man driva själv inför nämnd eller i domstol.
Det är det som måste ändras om det skall bli rättsäkert.