Välta rätt en atlantångare

Idag är det bedrövelsen i Norge som är på alla löpsedlar. Det är fruktansvärt det som har hänt och man kan undra vad för trasig människa som ligger bakom alltihop.

På SvT debatt sidan http://svtdebatt.se/2011/07/handlaggarna-som-tog-ifran-mig-barnen-ska-inte-fa-ga-ostraffade/fick jag en kommentar:

Du överreagerar över Maria Larssons svar.
Det är ett typiskt svar från en minister.
Inget att bli arg över. Men jag förstår din frustration.
Problemet är att finna lösningar. Det finns inga enkla vägar.

Det är en atlantångare som du tagit på dig att vända rätt.

Visst stämmer det att det är som en atlantångare som ligger upp och ner men om man tänker sig att det ligger folk i den som håller på att dö är det inte dags att vi hjälps åt att vända den rätt? Men vi måste vara många. Ni som drabbats skriv debattinlägg om vad ni själva råkat ut för visa att det stämmer det jag påstår och säger att det gäller många. Gör vad ni kan för att börja påverka.

Vi kan inte fortsätta behandla utsatta barn och vuxna på det sätt som sker idag.

Talade igår med en man som under många, många år försökt få upp politikernas ögon för detta men utan reslutat. Nu hade han tröttnat gett upp. Redan på nittiotalet var han i utskottet i riksdagen och talade om utredningar som inte håller måttet.

Visste ni t.ex. att Bo Edwardsson som uttalade sig i uppdrag granskning är den enda i Sverige som granskar utredningar kritiskt på det sätt han gör. Nu slutar han och inge tar över.

Vart är Sverige på väg? Det är som sagt många som försökt påverka väcka, tala om problemet men de som sitter i bestämmande position vill inte höra.

Se Maria Larssons svar till mig inte heller hon vill ta det på allvar. Som sagt hon gömmer sig bakom att hon inte uttalar sig i enskilda ärenden men det var inte vårt ärende jag väckte och mina frågor rörde inte det.
På något sätt tar man det inte på allvar om det inte drabbar en själv eller någon man känner. Ingen vill tro att det är så illa att det kan drabba vem som helst.
Hur många orkar kämpa för upprättelse 1 ½ år som jag gjort? Och hur många kommer att göra det nu då inte ens blir konsekvenser i vårt ärende som är så uppmärksammat? Om det inte blev konsekvenser i vårt ärnde undrar jag vad som skall till? Och frågan är hur det kan tillåtas att man gör så mycket fel och ändå går fri bara för att man råpkar jobba åt en myndighet.

Jag hoppas, hoppas att åklagaren som tittar på det är tuffare, att han hittar tjäntefel och åtalar och det blir ordentliga straff då kanske de andra socialstyrelsen och JO och alla andra i gransknande possiton tänker om. Om rätten skulle fälla ordentligt blir ju nästa fråga hur kunde socialstyrelsen fria?