En dikt

Har ingen energi att blogga men hittade en dikt av en pappa efter umgänge med sin son. http://www.vf.se/asikter/insandare/tvangsomhandertagen

När två timmar tillsammans så börjar ta slut
ledsen kryper du upp i min famn
Och jag kramar dig hårt när din gråt bryter ut
säger åter och åter ditt namn.
Men ditt hopp ligger grusat, din gråt är så svag,
den är hopplös och full av misär.
Mina ord faller platta, du tror det är jag
som har gjort att det blivit så här.
Tror du får komma hem om du bara är snäll
kan ej fatta när jag säger nej.
Dina rödgråtna ögon ger tyst en appell
för att jag skulle snart ändra mig,
och så genast, ja nu! föra bort dig från dem.
Men nu gråter du under din lugg,
för den tröst du vill ha är att få komma hem.
Inget annat betyder ett dugg.
När jag sist stänger dörren och skiljer oss åt
är det minne som dröjer sig kvar
Att en femårig flicka mitt under sin gråt
viskade ”Ta mig med!” till sin far.