civilkurage

Idag har dagen gått fort. Jag har suttit med motioner. Det blev fyra. Två av dem är backade av både riksdagsmän och region och kommunpolitiker. DE två sista står jag för själv men har glada tillrop på. Det skall bli intressant att se hur långt de kan gå och vad det blir av dem.

Har också börjat titta på barnhemsutredningen. Blev faktiskt uppringd av ansvarig för den idag och fick tips runt hur jag skulle skriva remiss svaren för att det skulle vara lättläst. Fick av henne även veta att socialstyrelsen redan fått ett uppdrag att forska runt omplaceringar och att den skulle vara klar och lämnas över till dem 1 december 2012.

I Aftonbladet hittade jag en artikel eller ett inlägg under barnavdelningen som jag tyckte var bra. http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8605370.ab
Det är en mamma Åsa Erlandsson

”en riktig lägga sig i morsa”

som undrar om du vågar säga ifrån när barn far illa?
Hon hade suttit på ett fik och hört en annan mamma tjata på sitt barn. Det startade en diskussion på facebook där en del tyckte att man inte skulle lägga sig i medan andra påminde om att alla har en skyldighet att agera reagera om ett barn far illa.
Hon skriver:

”Det enda jag ångrar, är de gånger jag varit tyst.
För även om cementskallen inte fattar just då, ger det åtminstone lite upprättelse åt barnet.
En signal om att detta inte är okej.

Civilkurage har alltid en kostnad. Människor som vågar säga ifrån har inte högre värderingar utan en insikt om att det är värt det.
Antingen har man själv blivit utsatt för andras feghet och lärt sig avsky det, eller så har man helt enkelt bestämt sig.
Om man tar ställning redan innan något har hänt blir det mycket lättare.
För handen på hjärtat, det som egentligen ligger bakom när vi fegar ur är bekvämlighet.
Det är ju så mycket lättare att vända bort blicken och peppa sig med ett ”det var nog inte så farligt”.
Men det var det ju, eftersom du behövde slå bort det”.

Det är ju så det är. Av alla jag fått kontaktat med är det många som vill men inte vågar. Vill men inte orkar.
Civilkurage har en kostnad men vem får betala priset för att vi tiger? Jo det är barnen.
Jag vet inte om jag har mer civilkurage än andra men jag kan inte låta bli, jag kan inte hålla tyst.

En kvinna jag talade med idag sa att hon bad till gud att jag skulle orka, orka fortsätta, orka tills barnen fick upprättelse så långt det gick.Vi också för den delen.
Jag hoppas det jag också.

Artikeln avslutar med en kommentar ifrån facebook en tjej som skriver:

”Nu har jag läst alla reaktioner och bestämt mig för att agera nästa gång. Tack för att ni sade till!”

Jag håller med hoppas att vi blir fler som säger till, fler som protesterar, fler som agerar för barns rättigheter, till barns försvar och tack alla ni som vågar och säger ifrån. Jag hoppas att mitt agernade får fler att våga, orka protestera och agera för barn och deras rättigheter.

Har föresten lagt in en funktion så att man kan rekommendera mina blogginlägg. Håll till goda.