I dagens skörd hittade jag till att börja med en blogg om att det tar sådan tid. http://trollan.wordpress.com/2011/01/10/langbankens-sverige/
Att vi i Sverige har en tendens att av rädsla för att göra fel låter bli att göra något alls. Hon skriver
Att barnen i Mark farit illa av hanteringen är det nog inte många som är tveksam till, men man gör ingenting. För man är rädd att ta fel beslut igen. Alltså drar det ut på tiden. Och de som lider mest är troligtvis barnen.
Hittade även en jag missat som bloggat efter det första uppdrag granskning. http://minbebis.com/blogg/jenege/en-laskig-tv-kvall-ikvall/
En som sett programmet och var lika arg som alla andra varit. Hon ifrågasätta var sunt förnuft och barnperspektivet var.
Hittade även ett gammalt inslag som jag inte känner igen. Skulle jag ha tagit upp det tidigare så får ni ursäkta. Jag har ju funderat så mycket på hur socialdemokraterna kan fortsätta att påstår att de inte visste, att de var förda bakom ljuset och att de inget vetat. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4049251
Här är det flera som talar om att de visste mycket väl. Att de påtalat och jag vet ju att jag påtalat också. De visste. De som försökt att lyfta det har tystats. Riksdagspolitiker talar om att de visste och att politiker i nämnden vetat men Pelle P påstår ändå att Owe E inte förstått hur allvarligt det var. Jag skulle vilja påstå och har gjort det ett flertal gånger att han och flera med honom inte ville se. Trots att det fanns folk som gjorde allt för att visa på felaktigheterna fortsatte han att blunda.
De påstår att det mest var dokumentationen och den behöver rättas till. Men vad brister i dokumentationen innebär är det ingen som talar om.
Att det i ett ärende saknas allt som stödjer den ena parten i en vårdnadstvist är borta efter att en släkting som jobbade på förvaltningen fått fullmakt att gå in i ärendet.
Eller att det i ett annat ärende saknas över 20 dokument allt som bekräftar att det inte finns någon anledning att starta utredning efter utredning.
Att saker som hänt möten och vad man bestämt inte är dokumenterat eller att en handläggare påstår saker som inte har hänt saker som dessutom gör att den ena parten framstår som bra eller bättre än vad som är fallet.
Att som i vårt ärende det inte bara är undermånliga utredningar utan det har inte förekommit några utredningar alls.
Det är ju så att det var inte bara dokumentationen.
För varje utredning som görs framkommer fler och fler fel. Det är fel i 2/3 av ärendena och det handlar inte bara om dokumentationen.
När skall någon gå ut och erkänna att de gjorde fel?
När skall någon annan än Haleh, som inte orsakat allt detta, stå upp för de fel man gjort?
Visst har politiker avgått men inte för att de tagit ansvar, stått för vad de gjort eller ångrar sig utan för att de mer eller mindre tvingats avgå.An hade hoppats få vara med och rätta till. Hur då om hon inte ansåg att hon gjort fel? Owe hade ändå tänkt sluta men stod med på listorna. Hon visste inte utan har förts bakom ljuset inte det minsta ånger hos någon av dem. Ann har ju till och med börjat röka och fått gå på terapi och Oswe fick inte sluta som han önkat trots att han uppenbarligen inte tänkt göra det eftersom han stod kvar på listorna. Men ånger över vad man orsakat, över att man inte gjort sitt jobb Nej. En ursäkt till alla de som drabbats av inkompetens och alla felaktigheter Nej.
Man skyller fortfarande på varandra och påstår att man inte visste att det inte var så farligt.
Jag väntar fortfaraden på att någon ansvarig skall ta just ansvar.
Jag väntar fortfarande på en ursäkt.
Jag väntar fortfaradne på att det skall bli konsekvenser.
Jag väntar fortfaraden på att det skall börja rättas till sådant som gått fel, det som de ålagts av socialstyrelsen.
Men jag väntar fortfaraden för inget av detta har vi sett hitintills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar