Det första jag hittade idag är en artikel i den kristna dagstidningen Dagen under helgen. Det står att vård och äldre ministern Maria Larsson vill att det skall bli mindre omhändertagna barn. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=245631&sms_ss=facebook&at_xt=4d4591657df6a649%2c0 det vore väl jättebra om det kunde bli så. Det positiva är väl att det då borde bli så att man gör allt i hemmet först. Sätter in stöd och vad det nu kan vara. Och när det ändå inte fungerar då har man testat allt och det blir en placering. Då skall den dörren (hemflytt) stängas. Då är det uttömt. Det har jag debatterat om länge.
Risken är bara att det blir så att man istället lämnar barn för länge i missär trots att de egentligen inte borde bo kvar.
De som väljer att misstolka lagen kommer att fortsätta att göra det.
Det är ju som en person sade till mig för ett tag sedan. Om en förälder behöver stöd för att klara av, ha förmågan att klara det dagliga så försvinner förmågan då stödet går hem. Om en förälder bara klarar det dagliga med stöd så är det på barnens bekostnad. Barnen far illa.
Den stora frågan man skall ställa sig tycker jag är:
Är barn en rättighet? Skal man få ha eller få skaffa barn till vilket pris som helst? Har man rätt till sina barn om man misskött dem, misshandlat dem eller utsatt dem för andra kränkande saker? Även om det blir på barns bekostnad? Jag anser inte det.
Vi skall ha körkort för att få köra. Special körkort om vi vill köra tyngre eller fler olika sorters fordon. Vi skall ha betyg på vad vi kan i skolan för att få jobb, vi skall ha en viss ålder för att komma in på krogen eller för att få dricka sprit. Men barn kan vem som helst skaffa utan krav eller utbildning. Och även om en del missköter dem, barnen, ordentligt en del så de nästan dör så får de skaffa fler. Och man kan nästan inte ens stoppa dem ifrån att träffa (påminna barnen) dem de redan utsatt. Visst är det något fel? Det anser jag.
I Sverige skall vi ha ett tydligt barnperspektiv. Det skall utgå ifrån barnen. Säg mig vad är barnperspektivet i att barn tvingas fortsätta träffa maniokor som utsatt dem för sexuella brott, misshandel eller nära nog dödat dem genom sin hantering av dem. Det kan vara både medvetet men även omedvetet ifall de inte har förmågan.
Om du kränker, misshandlar eller på annat sätt utsätter en medmänniska så döms du, du kan få besöksförbud och åtalas. Men är det dina egna barn så anses det fortfarande att man på något sätt har rätt till dem. Trots att man borde ha förbrukat alla rättigheter till att överhuvudet taget träffa dem.
Om någon gjort det socialen gjort mot de barn som bodde hos oss så hade det kallats kidnappning, övergrepp och psykisk misshandel. Men nu begås den av socialen och då är det plötsligt OK?
Det skall inte få vara så. Det kan inte få vara så då är det något som är fel. Då är det något som måste ändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar