Så en ny dag. Förhoppningsvis med nya möjligheter. Har som sagt en kompis som letar bloggar och saker det han hittar. Och då var det ett gäng till.
http://blogg.expressen.se/sisyfos-rullar-stenen/entry.jsp?messid=627999 Sven Stolpe har visst någon gång myntat uttrycket socialödlor för socialpersonal som inte sköter sina jobb. Och bloggaren menar här i inlägget att uppdrag granskning var ett bevis för att de inte dött ut.
Han skriver:
Jag är helt övertygad om att det som inträffade även sammanhängde med deras prestigetänkande och behov av att skydda varandra. En och annan måste ha anat att något gått snett, men att ändra sig skulle ju innebära medgivande att fel begåtts, så då återstår bara att köra på, tills allt kraschar.
Men Genom kvällens Uppdrag Granskning bryter säkert en ny folkstorm ut - och då kan mycket hända.
Förhoppningsvis kan det leda till att barnen får komma tillbaka till det de betraktar som sin familj.
Men även om så sker, är det inte säkert att det blivit ett lyckligt slut. Barnen kan ha fått men för livet på grund av att socialödlorna ännu inte har dött ut.
Det är många som reagerat
http://sofi-propp.blogspot.com/2010/10/brunch.html
och det finns alltid de som inte förstå. Som mer ser till ytterligheter det verkade, hur kunde hon, det såg ut som… på ett par sekunders sekvenser som vi inte själva styrde över och så missar de den stora frågan.
MAN GÖR INTE SÅHÄR MED BARN:
Det är precis som en del menar att jag får skylla mig själv att jag förlorade barnen för att jag bråkade men då missar de igen. Jag bråkade för det första efteråt då jag såg hur barnen mådde och för att hela iden om hemflytt var så helt befängd.
Det jag sett som en del reagerar mest över är att vi har spelat in. Men det var kanske den sista gången vi såg dem. Sedan sa de Mark att barnen inte hade någon anknytning och filmsekvenserna var det enda bevis vi hade för att det påståendet inte var sanna.
Det är ingen ände på anklagelserna ifrån deras håll och då har man inget val än att åtminstonde slå hål på en del av dem.
Det är samma sak då en del menar att jag är negativ mot mamman. Men det har jag aldrig varit. Däremot är jag negativ mot vissa saker hon gör och för det sätt hon lever som gör att barnen kommer i kläm. Man måste hålla isär sak och person. Jag kan tycka om någon men jag behöver inte tycka om allt hon gör för det.
Jo men säger en del läs första inlägget i bloggen. Ja men det är nästan det enda jag skriver om mamman alls och det är för att andra skall förstå varför jag protesterade mot det Mark gjorde. Hur skulle jag annars få förståelse för varför jag protesterade. Vi var bara oense? Det var så mycket mer än så.
Wilma http://wilmas.zoomin.se/blogg/20101016-379204-Uppdrag-granskning-Marks-kommun-.html skriver om att Norge är ett föregångsland i många avseenden då det gäller familjehem. Jag kan bara hålla med, Danmark och England tillhör också dem. Det är många som ligger före oss därför att de som bestämmer i Svergie fortfarande utgår ifrån att en förälder alltid är bäst för sina barn. Att barnens högsta önskan alltid är att få vara med sin mamma och pappa. Men då utgår man ifrån väl funderande bra föräldrar. Det påståendet stämmer bara då det redan finns en anknytning och relationen fungerat. Det finns barn till ex missbrukare som lever i en dröm och förhoppning om hur det skulle kunna vara men det aldrig blir så. De älskar sina försäldrar och har en anknytning men det fungerar inte ändå. Barnen far illa. De vill vara med sina föräldrar med mår inte bra av det och då måste soc gå in. Men relationen är viktig för barnen och man kan inte plocka bort sådanna föräldrar trots att de far illa men man kan se till att de inte behöver leva i det.
Det är en del som ifrågasätter om det inte är jobbigt för barnen om de skulle behöva flytta en gång till, hem till oss?
Men för det första är en återkoppling är bara möjlig om barnen har en anknytning till dem som de återförenas med.
De bor nu med människor de inte har någon anknytning till, inte känner, inte älskar även om de säkert tycker om.
De har umgängen med en mamma de heller inte har någon anknytning till och som inte ens klarar av deras vardagliga behov.
De vill forfarande hem, efter ett helt år utan att få träffa oss, utan att ha fått våra presenter eller paket som vi skickat (vi skulle utplånas ur deras liv) Utan några livstecken från oss, vilket lika gärna hade kunnat få dem att tro att det var vi som svek, vi som inte ville ha dem.
De ville hem men fick inte hade man sagt till dem.
Det var det först och sista de sa då vi träffades förra måndagen.
På vilket sätt skulle det vara skadligt eller jobbigare än det de går igenom nu? Om du varit utomlands eller varit med om en katastrof utsagts för trauma skulle ingen mena att för att det under en tid var omöjligt för dig att komma hem, på något sätt skulle var skadligt att åka hem och bättre att du stannade där du var.
Det är ju först på hemmaplan i hemmiljö där allt är vant som du kan börja bearbeta det du varit med om. Det är först där du känner dig säker och vågar ta in vad som hänt dig.
I dagens HN
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1002562-eglinger-talar-ut-om-avgangen?articleRenderMode=extra_comment#extraComments
Talar Owe E ut. Han skyler fortfarande på tjänstemännen och menar att det enda han kunde gjort var jo nämnden gett honom befogenhet att titta på ärendet men varför bad han inte om det utifrån mina brev eller utifrån att vi begärt företräde fem gånger. Varför stoppade han Henry Sandals försök att få upp ärendet på bordet? Nej stackars Owe han visste ju inte och de har lurat honom. GRrr vad arg jag blir.
Han fick så mycket så många indikationer på att något var fel och som sagt då jag ringde upp honom första gången ljög han och påstod att det var han som tagit beslutet. Andra gången a han att vi kanske gjort fel men till er flyttar vi dem aldrig det skall du ha klart för dig.
Även i BT tar Owe Farväl och återigen menar han att han är förd bakom ljuset. http://www.bt.se/nyheter/mark/owe-eglinger-tog-avsked-(2157120).gm
Han anser att det var ett drev som tillsist fick honom att avgå. Har han inte förstått något alls? Kraven på hans avgång kom utifrån att han gjort fel, inte tagit sitt uppdrag på allvar, inte gjort det han skulle. Stackars honom som inte fick den semestern han räknat med. Vad han orsakat barnen och oss under ett helt års tid är inget i jämförelse.
Han säger att de är förda bakom ljuset, borde tittat bakom kulliserna, känner det olustigt att mänskor drabbats alltså erkänner han att de gjort fel, tagit felaktigt beslut och då borde det vara det enklast att gå in och ändra dem omedelbart. Om han erkänner att de gjort fel borde de direkt gå in och ställa till rätta det som gått fel, de beslut som togs på felaktig grund.
Hej Eva!
SvaraRaderaVille bara uttrycka mitt stöd för dig och din man, och den kamp ni för. Jag är övertygad om att barnen har fått en bra start i livet hos er, och då kanske de bättre kan hantera det trauma som de nu utsatts för. Håller tummarna för att de ska få ha en regelbunden kontakt med er åtminstone (helst komma hem förstås). Känner också med er äldste pojke, det måste vara så svårt för honom att vara med om detta. Hur kan ett barn förstå de galenskaper som vuxenvärlden hittar på! Kramar till er alla.