Prestige och En till

Fick ett inlägg ifrån ytterligare en tjej som bloggar om sina känslor efter uppdrag granskning.
http://www.mizca.se/ Också hon ifrån Mark.
Hon försvarar oss och tycker att det är lika galet som alla andra.
Men även hon skriver om påståendet att jag rotade upp information runt familjen.

Så nu väljer jag att redogöra för hur det var. Vi har haft barnen boende här under 4 år. Mamman har överklagat allt och varenda dom har jag begärt ut, läst och sparat för att barnen någon gång om och när de själva vill skall kunna se själva hur det var.
Där står ju allt som man använt för att få igenom ett bibehållet LVU.
Så jag rotade inte efter utan hade samlat på mig under fyra år.
De anklalgade mig för att lägga tid på det att det skule ta tid ifrån barnen. Men det tar ett telefonsamtal och som sagt jag hade det sedan innan.
Och vi var så chockade att det inte verkade som om Mark överhuvudet taget hade informationen som vi hade. Hur kunde de göra den bedömningen de gjorde om de haft det vi hade?
Men istället anklagas jag och blir tillsagd att sluta rota fram iden sortens information för det gagnande inte mamman eller hennes man. (inte en fråga om det gagnade barnen) Hade de använt sig av informationen så borde de inte ens funderat på en hemflytt till någon de inte hade någon anknytning till som dessutom hade ett sådant inte bara förflutet utan liv även nu.

Sedan är det fler bloggar.
http://mammacarola.blogg.se/category/mitt-innersta-rum.html Carola det är så fint skrivet.

Tänk att få en timme på dig att säga adjö till dina barn.
Tänk när dom sitter där i din famn, gråter.
Hur ska du finna kraft att resa dig och gå?
Du får slita bort barnet som hänger sig fast och vill följa med hem.
Du vänder dig om.
Dom står i fönstret och gråter.

Du måste lämna dom.
Du ska "aldrig" se dom igen.
Du är den enda familj dom någonsin haft.
Det var ju så det var. Fast ännu värre därför det var inte bara ord utan vi var där och upplevde det. De inte bra grät de skrek, avgrundsvrål av panik av rädsla av övergivenhet.
Det vrider sig i bröstet på mig då jag minns hur det var. 
Det var tortyr.
Hur kan en mäniska utsätta en annan mänsika för något sådant och sedan påstå att hade de varit trygga så hade de klarat detta.
Ni har säkert gissat och det stämmer. Handläggaren som uttalade det har inga egna barn.

Catta bloggar igen http://cattasbubbla.se/2010/10/26/att-oppna-sin-dorr/
Jag plockar ur det hon skriver
De som tar emot andras barn i sina hem är hjältar (med få undantag). De är beredda att ge av sin tid, dela sitt hem,dela sin framtid, med en person de oftast aldrig tidigare sett. De är beredda att ta emot hat från biologiska föräldrar som ser sig bestulna på sina barn. De är beredda att under flera år framåt offra all sin tid på dessa barn som inte längre kan bo hemma.De är beredda att lägga kraft och energi på barn som ofta varit med om traumatiska händelser och kräver enormt mycket hjälp. Vad skulle dessa barn ha om de inte hade dessa familjer?
Hon fortsätter:
Att spotta på foster och adoptivfamiljer är att spotta på dessa barn, för utan dessa familjer som är beredda att öppna sitt hem för okända barn, hade dom ingenting. Ingen trygg famn att lägga sig i, ingen kärlek, ingen omtanke, då vore dom helt utelämnade till fortsatt vanvård och ett liv i ett helvete
Där har hon lagt in en film om övergrepp mot barn.
DEN ÄR HEMSK.
Det är USA men vi skall inte inbilla oss och tro att det inte händer här.
Läste i en tråd där jag fick frågan varför jag inte bara lagt mig slickat medhårs för att få finnas kvar och träffa barnen jag svarade:

Det här händer i hela Svergie överallt men ingen annan har orkat lyfta det. Att slicka medhårs hjälper inte eftersom det inte är mina barn. Tror du att jag skulle fått träffa barnen igen om jag inte bråkat? Glöm det. Tror du att jag skule ens varit i närheten av att få hem dem igen? Inte en chans. Talade tidigt med en annan som varit med om samma sak (senare med ett antal) jag frågade vad hon ångrade mest. Att jag inte bråkade mer, att jag gick på löftena om att jag skulle få finnas kvar om jag inte bråkade. Det händer aldrig. Sedan fick jag fler och fler som bekräftade samma sak och jag förstod att hade de inte lyckats skulle nog inte heller jag göra det med den metoden. Barnen var redan borta vad hde jag att förlora?
Och fick detta till svar.
Nej, det där är inte sant. Det är verkligen inte så att ärenden missköts på detta viset i parti och minut. De flesta socialsekreterare och familjehemssekreterare, såväl som de flesta familjehem, är kloka och empatiska människor som faktiskt förmå att se till barnens bästa, även om de ofta får strida med chefer över budgetar som ska gå ihop etc. Visst sker det misstag överallt där människor är inblandade, men det finns en anledning till att detta blivit så uppmärksammat och att så många har fått avgå, det är just detta att det är nåt tämligen exceptionellt det som hänt
Det är så många som så gärna tro att det som hände oss är en engångs företeelse men så är det inte tyvärr. Vartenda familjehem jag haft med att göra har antingen själva eller känner någon som varit med om liknande saker.

Igår var det en debatt artikel i Borås tidning.
http://www.bt.se/debatt/bristande-krishantering-av-socialen-i-mark(2157231).gm Den börjar med att prestige handlar om rädsla.
Kritiken mot socialtjänsten i Marks kommun är befogad och vi sörjer med resten av landet över hur mänskligt agerande har skadat två sårbara barn.
Värderingar som bygger på rädsla att misslyckas gör att vi kommer till snabba och ofta mycket subjektiva slutsatser.
Prestige kommer från samma rädsla. Jag vidhåller något som jag vet är fel. Det är mänskligt att vilja skydda sig på detta viset, men det är inte okej att göra det.
Bra skrivet.

Nu finns det även en länk, för de som vill se, till Debatt där Lisbet Piping ochKenneth Johansson debatterade runt lagar utifrån programmet på uppdrag granskning.
http://svtplay.se/v/2204090/debatt/del_8_av_17__torsdag?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2210787/sb,p104688,1,f,-1

Fick just ett mail. Från en till. Barnen kom inte hem efter ett umgänge. Barnen hade bott där i 10 år. Förstår ni. Det händer hela tiden överallt. Barn i den här världen har ingen trygghet. Det mäste ta slut.