Kan inte låta bli att lägga ut hela texten ifrån länken jag lade ut häromdagen.http://www.jusektidningen.se/Jusektidningen/Opinion/Gastkronika/Jag-vill-bli-som-fostermamman-Eva-i-Mark/ Jag är så stolt och jag tycker att den är så bra.
Visste ni att ordet rättshaverist inte har med haveri att göra? Det fick jag lära mig av en förnumstig ingenjör för många år sedan. En rättshaverist är en som vill hava rätt. Att det leder till haveri är en slump, konstaterade ingenjören. Jag vet inte om det stämmer. Det viktiga för en rättshaverist är i alla fall att ha och få rätt, till varje pris. Kverulansparanoia kallar läkarna det.
Förre JK Göran Lambertz säger i Jusektidningen nummer 6, 201, att rättshaveristerna fungerar som en garanti för kvaliteten på handläggningen, eftersom myndigheter blir tvungna att vara extremt noggranna och korrekta i sitt bemötande av dem. Motpolen är alltså när beslutsfattare inte håller måttet och hanterar rättshaverister respektlöst. Då biter sig fast för gott. Jag skulle vilja tillägga att illa fungerande institutioner misshandlar inte bara kverulansparanoida, utan alla som är "jobbiga".
Den numera riksbekanta Fostermamman Eva i Mark är ett bra exempel. Vid första anblicken skulle hon mycket väl kunna vara rättshaverist. Jag har fått många och långa mejl där hon ter sig närmast manisk när hon argumenterar för sin sak: att få hem fosterbarnen Fanny och Rasmus. De omplacerades brutalt av Marks kommun för ett år sedan, ett övergrepp som så småningom ledde till grav kritik från Socialstyrelsen och ett uppmärksammat reportage i Uppdrag granskning.
Tack vare Evas envishet.
Hon är nämligen ingen rättshaverist alls, utan en vanlig bonde som är ovanligt bråkig när det kommer till barnen. Och så är hon förmodligen mer begåvad än de flesta av oss, även om hon inte pratar akademiska. Men Socialtjänsten i Mark hade svårt att se bortom Evas leriga stövlar. De bestämde sig snabbt för att hon är störd, manipulativ och skadlig för sina barn.
Eva hade nämligen mage att ifrågasätta tjänstemän och politiker så snart hon såg att hennes barn for illa. Dessutom drog hon ner byxorna på prestigfyllda farbröder och tanter genom att vara väl förberedd och resonera logiskt. För sådan är hon. Barnens förra socialsekreterare säger att Evas attityd och agerande får henne att skärpa till sig som handläggare. Förmodligen är den kvinnan duktig på att bemöta rättshaverister, också. Nej, hon jobbar inte i Mark.
I Uppdrag granskning framgår att Eva har börjat nätverka och kämpa för att fosterbarn och familjehem ska få det bättre. Det är ett understatement. Tack vare sin sunda brist på respekt för auktoriteter, sin outtröttlighet och sin strategiska talang har Eva lyckats komma till tals i riksdagen och pekat ut en blind fläck i Socialtjänstlagen. Hon har varit med och formulerat förslag på hur fosterföräldrars och fosterbarns ställning ska stärkas. Sannolikt går de förslagen igenom.
Jag vill hoppas att jag kommer att bråka som Eva om mitt liv skulle braka ihop, men det är förmodligen önsketänkande. Jag vet med mig att jag är lite för vänlig och lydig, trots att jag funderat på auktoriteters makt i hela mitt vuxna liv. Men jag jobbar på det. Jag vill, vill, vill bli att bli mer som Eva; en nästan kverulansparanoid lantis som frågar varför och vägrar gå i flock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar