Fest för alla

I helgen var jag på fest.
Det var en fest som vi ordnade för alla som ville men tanken var att sammanföra flyktingar och svenskar.
Vi hade fått sponsring på fika i olika former, kakor, bullar, pepparkakor, kaffe, the, saft och festis, bananaer och clementiner och jag fick låna ett järn för att göra beligiska våfflor.
vi hoppades på i allfall 100 peroner och skulel vara glada om det kom 150.
Vår placerade pojke hade två av sina kompisar sovande över. De var med och hjälpte till att ställa i ordnning bord och stolar.
Ringde ett transitboende. Jo, de ville gärna komma men det gick inga bussar och de hade bara en bil, de var ca 50 boende och ca 30 ville komma. Vi fixar det sa jag. Se till att de är klara vi hämtar.
Sagt och gjort. Jag pratade med några av de som var med och höll på att ställa i ordning och självklart ställde de upp. Vi for iväg 6 bilar och hämtade upp skaran av förväntansfulla människor, vuxna och barn.
Vi kom in och sedan hann vi knappt ta av oss innan det började strömma in människor. Vi räknar med att det var över 400 personer där. Vilken succe.

Vi hade ordnat med lite uppträdande och avslutade med uppvisning av zumba dansas. Tjejen som ledde drog igång och snart fyllde andra på. Tillsist var det trångt på golvet och då hon slutade fortsatte det med danser där de besökande tog över. De visade upp sig land efter land, Eritrea, Somalia, Afghanistan, och de hängde på varandra.
Kopierar vad en vän till mig skrev. Tar åt mig äran lite för han var elev till mig för några år sedan och jag fick hela skolan att baka lussekatter och pepparkakor och skänka till stadens utsatta. Han var med och lämnade över det vi hade. Jag frågade hur han böjar engagera sig, han sa att ingen hade frågat innan men det gjorde att han fick upp  ögonen och sedan har det fortsatt, hans engagemang för utsatta.
Han skrev under festen på facebook:

Fantastiskt.

Det är det enda ordet som kan beskriva vad jag får uppleva just nu. Här har vi människor, barn & vuxna, bebisar och pensionärer, män och kvinnor från alla håll och kanter av denna värld vi lever i. Vi har Somalier som dansar med Syrier. Vi har Afghaner som dansar med Turkar. Vi har Svenskar som dansar med libaneser. Vi har människor som möts och för en stund får lära sig om och uppskatta varandras kulturer. Inte en sur min, inte ett bråk inte en enda känsla av skillnader i klass och/eller värde. 
Det är musik, det är dans, det är fika. Men främst av allt så är det gemenskap. 
Det här är multikulturalism i sitt esse. Det är det här vi instängda bekväma svenskar nu får chansen att ta del utav.

Varför tar vi inte chansen? 
Varför måste vi klaga och hata? 
Varför måste vi manipulera oss själva till att tro på nåt som aldrig funnits?

Det är inte multikulturalismen det är fel på, det är hur vi förhåller oss till det.

Vakna. Acceptera. Florera.

(dela gärna)

Och det gör jag gärna, tänk om fler kunde upptäcka vad vi upptäckte att det går att hålla sams och ha roligt.