Våldet tar inte semester

Nej våldet tar inte semester. Det eskalerar snarare då alla är hemma och lever på varandra. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/valdet-tar-inte-semester/

Två månader hade passerat sedan hon och dottern hoppade in i en civil polisbil i anslutning till dotterns skolavslutning.
Från körsång om den blomstertid som kommer, till en kvinnojour på annan ort, på mindre än en timme.

Hennes berättelse ekar i huvudet, när jag läser notisen om kvinnan som fallit från sin balkong i Jakobsberg.

När jag läser nyheten om att Nynäshamns kvinnojour tvingas lägga ner för att kommunen inte vill finansiera verksamheten.
Bilden av hennes darrande hand vevar i huvudet.
När jag läser om hur kvinnojourer tvingas neka skydd till mammor och barn på grund av platsbrist.

Kvinnojourer. För varje gång jag skriver ordet, ser det på datorskärmen, desto tydligare blir insikten om vilket primitivt samhälle vi lever i.
Det borde byta namn till kvinno- och barnjourer. För när mammorna flyr, lämnar de inte barnen. Därför bor det många gånger fler barn än kvinnor på jourerna. Jag undrar om det skulle förändra politikernas inställning till ett av våra mest allvarliga och utbredda folkhälso-problem

I måndags (8/6) tog jämställdhets-minister Åsa Regnér emot betänkandet över hur den nya regeringens strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck föreslås se ut.
Den innehöll också en utvärdering av de insatser som genomförts av den tidigare regeringen. Allianspartiernas insatser har varit omfattande, i jämförelse med hur det historiskt har sett ut. Samtidigt karaktäriseras satsningarna av kortsiktighet och det är enligt utredarna svårt att avgöra om dessa har haft någon praktisk betydelse för kvinnorna och barnen.

Ingenting kommer att förändras om politikerna inte förstår vidden av vilket samhällsproblem våld i nära relationer är, vad ojämlikheten mellan könen får för konsekvenser på såväl individ- som samhällsnivå.
Det är utredningens huvudsakliga slutsats, oavsett om den analyserar genomförda satsningar eller formulerar hur den nuvarande regeringens strategi bör se ut.
Att regeringen kommer att avsätta hundra miljoner årligen, under de kommande fyra åren, till landets kvinno- och tjejjourer kan låta ambitiöst. Men det ska sättas i relation till vad våldet mot kvinnor, och i många fall barn, kostar.

I den statliga utredningen ”Våld i nära relationer – en folkhälsofråga” konstateras att de samhällsekonomiska kostnaderna överstiger fyra miljarder kronor i Sverige – varje år.
Det låter inte klokt men du vänjer dig snabbt vid slagen, lär dig krypa ihop så att huvudet och organen skyddas. Jag slutade efter ett tag att göra motstånd eftersom jag inte ville att det skulle pågå längre än nödvändigt. Särskilt inte efter att vår dotter föddes.
I utredningen poängteras vikten av att arbeta med långsiktiga strategier men också med akuta frågor.

En av de mest akuta är det faktum att kvinnojourerna varje sommar måste neka plats till kvinnor och mammor med barn som söker skydd.
För våldet tar inte semester – tvärtom.
I fjor tvingades kvinnojourerna vid 1 858 tillfällen avvisa hjälpsökande på grund av platsbrist. Det är fem kvinnor per dag. I den siffran är inte deras barn inräknade.
 

Barn far illa på många sätt i Svergie. Och barnpersktivet är det många som inte verkar veta vad det är. Talade med en kvinna på en kvinnojour som berättade hur arg hon var över att gång på gång hos polisen på nätterna tvingas in i förhörsrum med livrädda barn. Hur de tvingades se på då mammorna tog av sig för att visa upp och fota blåmärken trots att det kunde göras och till viss del redan görs på sjukhuset om de åker in.  Det är så mycket runt barn som behöver ändras.