Idag har jag varit på tre seminarier runt socialtjänsten och familjehem vård. Inte på ett enda etta någon representant från familjehem med.
Jag ställde frågan varför?
Det är ändå vi som nattar, torkar tårar och näsor. Vi som ser till att alla besök bokas och sköts. Vi som läser läxor och plockar upp dem då de rasar över beslut som inte gick vägen besvikelse över vuxna som sviker. Det är vi eller det vi gör som avgör om det lyckas eller inte.
Som en svarade men det beror ju på att vi bara har ett uppdrag, nej svarade jag det visar hur ni ser oss. Att vi inte kompletterar, att vi inte är en del av arbetet. Vi skall bara göra vårt uppdrag, skall inte ifrågasätta.
De diskuterade att barn skulle höras och jag talade om att vi ofta om vi lyfter vad barnen vill, förlorar dem. Försökte igen med Åsa Regner men hennes sakkunniga hade koll. Kändes stressad och ointresserad, hon kunde ju, visste ju redan.
I kväll då jag ätit fick jag se henne, ensam, Åsa, jag sprang ikapp henne och vi pratade i alla fall 5 minuter. Tror inte att det är hennes fel att hon upplevs ointresserad. Hon vill.
Sitter nu och lyssnar på Jimmie Åkesson och får till min sorg erkänna att han hitintills är den enda som lyft bristen på barnperspektiv. Han har nu under ett bra tag talat om barn, familj, trasiga barn och vikten av att förändra deras situation. Nästan hela hans tal handlsr om det. Sorgsen för att ingen amnan gjort det. Att frågan verkar väga så lätt hos de andra så de inte nämner den.
Ja varför är vi familjehem betydelselösa, osynliga? Det är ju vi som lever med barnen och känner dem!? Blir så jäkla rädd om det är som du säger, att SD är de enda som lyfter frågan på rätt nivå. Jag hoppas att det, liksom med andra känsliga frågor, gör att andra partier vill följa efter. SD:s grundsyn på människors lika värde är annars inte direkt vad de är kända för och jag hoppas att de inte lyckas plocka fler röster med detta.
SvaraRaderaDet är ju knappast så att det bara är familjehem / fosterföräldrar spm är osynliga.
SvaraRaderaNi glömmer alla dessa barn som tas från BRA föräldrar , på helt fel grunder, där föräldrarna till sist inte räknas , utan bara får träffa sina barn några timmar då och då - trots att föräldrarna jobbar, sköter surt jobb, har inkomst , ej är sjuka , aldrig missbrukat.och dör omgivningen stor som ett stort frågetecken - men dör inga IVO -anmälningar eller JO -anmälningar hjälpt .
Där inga vittnesmål för föräldrarna har hjälpt
Dessa- är de mest osynliggjorda av alla, dessa barn och dessa föräldrar .
Ni for ju iallafall betalt .
De som är rånade på sina barn ,blir sedan beordrade att betala underhåll.
Är iINTE detta sen största kränkningen av alla?Att flest bli lurad i svensk rätt, och sedan få betala för det ?
Lika vidrigt som de som förlorar i en jävig vårdnadstvust, och sedan kanske får godta umgänge då och då några timmar , lika vidrigt som att under LVU tvingas träffas några timmar då och då- och sedan TVINGAS kämpa för att få sitt barn som bara vill hem - som ingen lyssnar på mer än de som älskar barnet .
ni familjehem är inte ensamma om dålig behandling , vi biologiska föräldrar kan också vittna om vidrig behandling .
I Sverige år 2015- det känns som att kastas tillbaka till medeltiden, och vara med om en ofattbar mardröm.
Och vi är inga enstaka fall- vi är en hel del fall , långt över 35 0000.
Vissa klarar säkert inte av att ta ha hand om sina barn - men ibland räcker inte ens BEVIS.då är ju något galet.
Vi glömmer inte de barn som tas av fel anlednign eller inga anledningar Jag lobbar lika mycket för dem. Men din siffra över 35000 är helt tagen ur luften ifåfall skulle alla barn som placeras tas av fel anledningar och så är det inte. Det är ca 35000 barn som placeras varje år. Det är en bråkdel. Men jag håller med återigen om att varje fel hanterat ärende är ett för mycekt.
SvaraRadera