Egen tid på barnens bekostnad

Det är modernt idag att tala om egen tid. Många begär för att inte säga kräver egen tid. Men jag menar att har man skaffat barn så har man gett upp det där med egen tid för ett tag. Det är inte därmed sagt att man inte kan få den ändå men det är inget att räkna med. Är man två kan man turas om men är man ensam med sina barn kan det vara svårare. Det brukar även vara tuffare ekonomiskt vilket medför att man kanske inte har råd att anlita barnvakt.

En poet har skrivit en bok om barnuppfostran och hon ifrågasätter om barnen är värda din egen tid
http://www.bpis.se/ar-barnen-varda-din-egentid/

Ofta hör jag blivande föräldrar slå fast att de ska minsann inte låta något så obetydligt som ett barn förändra deras livsstil. Nä, för varför göra avkall på egentiden och självförverkligandet?

Jo, man kan le lite överseende åt denna naivitet, eller tycka synd om de kommande barnen som reduceras till en del av ett livsstilsprojekt. Åtminstone kan det finnas anledning att då och då ifrågasätta vår nuvarande syn på barnuppfostran, undra om den verkligen sätter barnen i främsta rummet.

Med utgångspunkt i ett ”nära föräldraskap” (attachment parenting) gör Marit Olanders ett försök att just ifrågasätta och problematisera föräldraskapet. Hon gör det med diktsamlingen ”Modernismens spädbarn”. Hon är förskollärare och driver en blogg som har gett boken sin titel.

Boken heter: "Modernismens spädbarn"
Marit Olanders
Nära förlag