söndag 25 januari 2015

Vår verkllighet v 4


Då kommer det ett ärende till.
Ett barn som är på väg att flyttas hem igen efter 6 år.
Datum är satt och barnet har inte ens sovit över.

Barnet placerades då föräldrarna misshandlat henne så grovt att de fått fängelse. Ändå hävdar man nu att hon skall hem. Något annat som är märkligt, de är 5 syskon. Familjen är ifrån ett annat land och de har nu fått svenskt medborgarskap och har ansökt för alla men inte detta barn.  

Hur kan man ens fundera på att flytta hem ett barn till föräldrar som suttit inne för att de misshandlat barnen så grovt?

Vart är barnperspektivet i det?

När skall barns bästa väga tyngst även i praktiken?

Lagen måste ändras så att barnperspektivet väger tyngre.  

Nu har man ju i regeringens förklaringen sagt att barnkonventionen skal bli lag men den krockar i många delar med svensk lagstiftning. Har ni tänkt att man skall se över det? Om det krockar vilken skall väga tyngst? Om man inte ser över lagen blir det återigen en tolkningsfråga och tolkningarna har företräde. Många gånger använder man inte ens juridiskt kunniga utan driver själva sina överklaganden i domstol. dvs de har inte tillgång till får inte information om prejudicerande domar och har dessutom inte någon som helst utbildning för att företräda i rätt.  

Det skall inte gå att tvinga barn till umgängen om de inte vill eller tydligt visar att de far illa av det. Självklart skal de känna till sina föräldrar och självklart skall de ha tillgång till sitt ursprung och de skall uppmuntras till det men det skall ara på deras villkor. Det finns en prejudicerande dom som säger att barnen som utsatts för eller bevittnat våld inte skall behöva träffa sina förövare men vad hjälper det med lagar eller domar som är vägledande om de inte behöver följas. Om vi som ser inte har makten att göra något?  

Vad gör ni som styrande åt situationen? Man skriker i hela Sverige om att det är kris. Det räcker inte med en nationell samordnare. Det skulle vara rätt snabbt att ändra på utbildningen till socionom då skulle det snabbare komma ut personer som var mer rustade för uppdraget. Förläng den lite, inför utbildning vad gäller diagnoser, psykiska sjukdomar, vad gäller barn och deras utveckling och hur de kan reagera i olika situationer främst då de utsätts för trauma. Kräv obligatoriskt närvaro.

När tänker du göra något och vad tänker du göra Vad gör ditt parti? Har skickat brev nu vecka efter vecka utan knappt ett enda läskvitto utan några svar
MVH Eva  ordf. BPIS (barnperspektivet i Sverige)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar