Vår verklighet v 49

Skickade veckans upprop härom dagen. Fortfarande inte ett enda läskvitto.

V 49

Hej

Det är jag som är markmamman. Vårt ärende har lyfts av uppdrag granskning i fyra program. De förlorade barnen. Två små barn slets ifrån oss under en kupp för att sedan inte komma hem. Handläggaren, socialchefen och politikern som tog beslutet åtalades och dömdes nu i somras. Utifrån det har blivit en typ av talesperson för andra. Jag får mellan 1-3 ärenden i veckan. Det är inte enskilda ärenden. Det händer hela tiden och lagar följs inte och det går ut över redan utsatta barn. Det vill jag visa genom att skicka ett ärende i veckan med begäran om svar vad du som politiker och ditt parti gör i frågan. Jag kallar dem vår verklighet. Du fick första v 48

Mvh Eva Hallgren

Här kommer då det andra brevet i mitt upprop

Eftersom jag vet att ni inte får gå in i enskilda ärenden så talar jag inte om namn på vare sig kommun eller barn eller familjer. Det är själva problemen jag vill lyfta. Som jag vill att ni förändrar.

Det är en mormor som fick åka och hämta sitt barn barn på BB. Hon hade just fått jobb men då hon blev hemma med barn fick de ta in någon annan och hon blev av med det jobbet. Enligt lag skal man arbeta för släktplaceringar men jag stöter på samma problem gång på gång. Det är i många kommuner precis som om man tror att om det är en släktplacering skall man ställa upp av kärlek och den skall tydligen räcka till det mesta även rent praktiska saker som blöjor kläder och annat. Det tog över 10 veckor innan barnet formellt placerades och ersättning retroaktivt var det inte tal om. Hon var hemma utan ersättning. Sedan fick hon lägsta nivå. Ca 5000:- i arvode och 3000:- för omkostnader. Det har hon nöjt sig med under tre år men nu är det dags att gå ut och jobba. Familjen har inte råd att hon är hemma längre. Men jobbet hon är utbildad för (som vakt på fängelse) gör att hon har en bra bit att pendla och det blir väldigt långa dagar för flickan. De begär 3000 för att hon skall kunna jobba deltid. Kommunen säger nej. Mormor står nu inför att tvingas säga upp sitt barnbarn av ekonomiska skäl.

Skall det vara så? 3000 mer i månaden är inte hög summa Istället riskerar man nu att tvingas slita upp flickan ifrån allt hon ser som sitt, hela sin trygghet för att placeras i en ny familj. I svensk lagstiftning står det att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn. Tycker ni att det ser ut som man har det här?

Barn skall höras; vad tror ni hon skulle ha sagt om hon kunde föra sin egen talan?

Varför göra man då så här? Jo för att man kan hävdar jag. Det är få lagar runt barn som är kopplade till konsekvenser vilket innebär att man inte behöver följa lagen eftersom det inte händer något då man låter bli.

Jag vill veta vad du som politiker gör åt detta och vad ditt parti står i dessa frågor. Innan valet ställde jag frågan till alla partikansli men fick av de jag fick svar ifrån mest vad man hade gjort inte vad man kommer att göra. Det skulle jag vilja veta Mvh Eva Hallgren markmamman och ordförande i BPIS (barnperspektivet i Sverige) http://bpis.hemsida24.se/