torsdag 2 oktober 2014

Lilla huset på prärien

Som liten älskade jag lilla huset på prärien. Men jag minns inte att jag såg då Laura blev stor eller gifte sig. Blev lycklig så jag såg att de går i repris nu och se då jag har chansen.

Familjen Ingalls har först adopterat en pojke seden var det en familj som åkte med då pappa Charles skulle någonstans med varor. Föräldrarna körde ihjäl sig och lämnade två barn, en pojke och en flicka efter sig.
Charles letade reda på en farbror men han var guldgrävare och tyckte inte att han kunde ta hand om dem. De skulle då till ett barn hem men Charles kunde inte lämna dem där utan det blev att de fick följa med hem, även om det var trångt. Han och Caroline lämnar in om adoption men det är ett prövo år.

En månad innan adoptionen skulle gå igenom så dyker farbror upp Han är gammal men har hittat guld och har mer pengar än han kommer att kunna göra slut på. Han stannar först någon vecka och tar med banren ut p äventyr och köper kläder åt dem. Det visar sig sedan att han vill ha med dem. Han är så säker att de skall välja bort det trånga hemmet som nu är deras och familjen som de nu ser som sin och välja honom så att han säger att de själva får bestämma. men han har fel. De väljer att stanna. Han tar då dit advokat och domare och trots att domaren tycker att det är fel kan han inte annat än att döma vårdnaden till honom. Barnen blir förtvivlade. Särskilt flickan som skriker åt honom att han ljög.
Flickan går så långt att hon säger att hon hatar honom. Att hon kommer att rymma.

Det visar sig att han sär sjuk och tvingas flytta ännu längre bort för att klara sig. Till väder som är torrt och han sansar sig och åker till familjen som sitter vid bordet och äter. Han talar om att han fått ett besked att han måste åka långt bort, att de inte kan följa med. Att han vill att de stannar och blir Ingalls på riktigt.
Då barnen förstår vad det är han säger blir de överlyckliga. I sista scenen går flickan fram till honom med tårar i ögonen och kramar om honom och säger tack. inte för att de fick stanna utan Tack för att du fick oss att älska dig igen.
Tänk vad många som skulle, borde förstå att det skulle bli bättre om de släppte taget slutade tvinga barn till saker de inte vill eller mår dåligt utav. Många barn skulle nog som flickan våga börja älska igen.

Jag tänker på "våra" små som inte tillåts älska oss, som inte tillåts ha kvar oss i sina liv, som gång på gång blir besvikna. Jag tänker på mamman som de inte vill träffa och mer och mer slipper träffa. Tänk om hon  kunde förstå att enda sättet att få tillbaka dem är att släppa taget och låta dem komma tillbaka själva. Man kan inte tvinga någon att älska lika lite som man kan tvinga någon att sluta älska. Att man måste förtjäna förtroende, tillit och kärlek.

1 kommentar: