Möten efter 21

Hittade en bra artikel.
http://www.socialanatet.se/i-stallet-for-inkomstbortfall-kan-ju-moten-laggas-nar-familjehemsforaldrar-kan-oftast-efter-kl-21/

Det var omöjligt för mig att ha ett fast arbete som förskollärare när jag var familjehem, för att få en inkomst och kunna vara flexibel arbetade både jag och min man som vikarier inom LSS omsorgen, det var alltid någon av oss som var hemma och tillgänglig, man kan säga att den som var hemma hade jour för det hände ofta oförutsägbara händelser med de tonåringar som var placerade hos oss. Dessutom hade jag oftast minst ett möte i veckan, det var BUP, jag hade skolmöten varannan vecka under väldigt lång tid och alla möten med socialtjänsten låg så klart på deras arbetstid - dagtid.

Vi fick inte inkomstbortfall. vi frågade aldrig om det och vi blev aldrig erbjudna möjlighetenEtt alternativ till att låta familjehemsföräldrar få inkomstbortfall och vara tillgänglig dagtid, är att alla möten med socialtjänsten, BUP och skola läggs på tider som är anpassade efter familjehemmen. Om de arbetar heltid finns tid efter att middag, läxor och nattningsritualer är avklarande, vilket gör att möten borde kunna läggas runt kl 21 eller senare om det är tonåringar som är placerade.

Här är några förslag från de som deltog i min magisteruppsats "Familjehemsföräldrars behov av stöd från socialtjänsten - familjehemsföräldrars välmående påverkar det placerade barnet":

När kommunerna gör bedömningen om arvode så utgår man från barnets behov, utifrån vilken arbetsinsats uppdraget kräver. ”Niclas” vill att de kvalificerade familjehemmen som har en kompetens som passar uppdraget ska få högre arvode, det ska löna sig att studera på högre nivå menar han.

En kvinna föreslog att omkostnadsdelen automatiskt skulle höjas under barnens lov, eftersom lov innebar mer matinköp.

En man föreslog att familjehem som arbetar skulle få möjligheten att få extra semesterveckor under barnens lov.

”Siv” ansåg att familjehemsföräldrar skulle ha en möjlighet till minst 25 % inkomstbortfall per barn under åtminstone de första tre åren av placeringen, helst under hela placeringstiden.

Ja varför frågar man aldrig oss familjehem vad vi tycker, vad vi vill och vad som gör att vi orkar att göra ett bra jobb? Vi förväntas sköta vårt vanliga jobb, vi får ju inte leva på att jobba som familjehem. Vi skall dessutom sköta det hemma som alla andra vad gäller städ, disk matlagning, vi skall ta hand om vår familj och sociala kontakter. Detta tycker de flesta är nog. Vi skall dessutom ta hand om ett barn med en ofta stor ryggsäck. Det betyder möten med vård,(ofta eftersatt både sjuk och tandvård) samtal hos Bup, eller med psykologkörning och medföljande dit, skola och möten där. Umgängen men skjuts dit och hem och planering innan och efter. Läxhjälp där barnen ofta ligger efter och så möten med soc. Det man ofta går ut med nu det är att man har så mycket stöd men det innebär för många minst ett besök hemma i veckan. Det innebär att man vill att det skall se ok ut och man skall kunna lägga undan allt annat man behöver en stund.
Många känner att de inte klarar ett heltids jobb bredvid och samtidigt göra ett bra jobb med en placering. Det gör att man klarar sig inte ekonomiskt på en utan väljer att ta flera. Men det blir känsligt för om en flyttar gäller det att få in en ny. Om man har från flera kommuner kan de säga nej och då står man där utan inkomst att klara sig. Ibland undrar jag varför någon överhuvudet taget jobbar med detta. Föresten det är ju inte ett jobb utan ett uppdrag. Nej det borde utgå mer ifrån oss vad vi behöver, saknar och vad som gör att vi lyckas.