Vart är barnperspektivet?

Min favorit bloggare skriver; Snälla berätta för mig, hur menar du att den här lösningen är för barnens bästa?
http://evalenaedholm.se/blogg/2014/06/snalla-beratta-for-mig-hur-menar-du-att-den-har-losningen-ar-for-barnens-basta/

Vad är det som gör att barnens rätt till en lugn uppväxt är mindre viktig än den här mammans vilja att ha sina barn boende hos sig?

De här tvillingarna hade äntligen landat i familjehemmet, de upplevdes som trygga och det syntes att det fanns en ömsesidig anknytning, det var tydligt att barnen hade sin mamma och pappa i familjehemmet. De träffade sin biologiska mamma varannan helg, familjehemmet var mån om att barnen skulle få ha den kontakten och åkte 26 mil enkel resa för att umgänget skulle fungera.

Barnen är bara två år och har redan erfarenhet av kastas hit och dit mellan olika vuxna; de har bott hos biologiska mamman – i jourhem – tillbaka till mamman i tre veckor – tillbaka till jourhemmet som nu blir familjehem (menad att vara ett långvarigt boende) - bor på ett utredningshem i två månader där mammans kapacitet utreds och de kom fram till att biologiska mamman ”saknar föräldraförmåga fullständigt” (citat !) - tillbaka till familjehemmet…..

Men den biologiska mamman ville bli den enda mamman för sina barn, det är viktigt för henne och hon tror att hon gör det som är bäst för sina barn. Det här är inte en mamma som missbrukar, kriminell eller har misshandlat sina barn och det kan vara här som problemet ligger för Tingsrätten kanske har bländats av ytan och sin övertro på det biologiska föräldraskapet….

Den 30 maj 2014 flyttades de tillbaka till biologiska mamman

Men borde inte de som tar beslut som gäller barn, vara insatt i hur det är för barnen? Borde de inte se till barnets bästa?

Tror de att små barn är som föremål som kan flyttas hit och dit utan att de påverkas?

Vad tror du? Är barnen är för små för att påverkas när de knappt är stora nog att ha ett språk?

Det som hände i den här berättelsen var att det ena barnet slutade äta och hade svårt att sova, båda barnen blev mycket mer klängiga på familjehemsföräldrarna. Förskolan gjorde en orosanmälan till socialtjänsten eftersom båda barnen fått ett annorlunda beteende. Barnens läkare kopplades in eftersom de har problem med luftvägarna och går på regelbundna kontroller, han gjorde också en orosanmälan till socialtjänsten.

Jag skulle vilja fråga dem som bestämmer HUR deras lösningen är det bästa för de här barnen?

Jag lyfte ärendet i mitt vecko brev v 21