Ja då har dagen kommit då vi skall höras i åtalet. Det är inget jag ser fram emot på så sätt att jag inte har någon som helst lust att se de som förstört våra liv. Samtidigt ser jag fram emot det eftersom vi kommit dit att man markerar och visar att man inte gör på det här sättet bara för att man kan, för att man jobbar på en myndighet.
Har förberett på mig så mycket jag kan utan att ha en aning om vad vi kommer att möta. Jag vet ju vad jag anklagas för och det känns märkligt att inte vara en del i en rättegång som handlar om att svartmåla mig. De hävdar ju att det var på grund av mig som de var tvungna att göra som de gjorde.
Eftersom det är "lykta" dörrar dvs ingen utifrån får närvara eftersom det är sekretess så är det ju bara de som är där som vet vad som händer. Jag har ändå hört lite om hur det varit.
Jag hoppas hoppas att det skall bli konsekvenser och grova sådana. Jag vet att det är ett flertal andra ärenden som lämnats in och som bara ligger och väntar på utslaget i vårt. Blir det fällande dom vilket de flesta tror så blir det ett antal till ärenden som kommer att prövas.
Tänker på dig idag!
SvaraRadera