Visst händer det i Svergie också.

Många är det som reagerar över åtta åringens död.
http://www.expressen.se/kvallsposten/en-attaarig-flicka-hittad-dod-i-karlskrona/

På långfredagen tipsades polisen om att den åttaåriga flickan hade synliga blåmärken.

Polisen skickade vidare informationen till socialen i Karlskrona samma dag.

Först på torsdagen 1 maj hittade kommunen anmälan.

Då var flickan död – och hennes vårdnadshavare anhållna misstänkta för mord.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18813023.ab

En granne beskriver att flickan blivit tystlåten sedan hon flyttade in, skriver Blekinge Läns Tidning.

På långfredagen mötte grannen flickan i hissen och larmade polisen. Flickan hade en blåtira och skador på benen.

– Hon var så illa slagen att hon inte kunde gå, säger grannen till Blekinge Läns Tidning.

Grannen larmade polisen. En polisman i Karlskrona ringde sedan upp henne för att kontrollera uppgifterna.

– Polismannen ringer upp uppgiftslämnaren och utifrån de uppgifter han får skriver han ett pm och gör en dragning för de befäl som är i tjänst, säger Lotta Hansson, pressinformatör vid Blekingepolisen till Aftonbladet.

Polisen upprättar ingen polisanmälan utan agerade enligt Lotta Hansson enligt de rutiner som finns kring ärenden som rör ”allmän orosanmälan”.

– De uppgifter han får menar han inte är tillräckligt. Det finns inget konkret misstanke om brott som faller under allmänt åtal, säger Lotta Hansson.

Faxet som polisen skickade diarieförs hos kommunen på tisdagen efter påskhelgen och på onsdagen den 23 april tilldelas pm:et till en handläggare på socialförvaltningen.
 

Man kräver en förändring, man kräver att det inte skall hända igen.
http://www.expressen.se/kvp/kronikorer/maria-rydhagen/nar-man-jobbar-med-barn-som-far-illa-far-man-aldrig-gora-fel/

Det ska finnas ett hundraprocentigt skydd för barn som far illa. I många yrken går det an att göra fel. Det är inte bra när man gör det, och man riskerar att få kritik och hån, men livet går vidare.

När man jobbar med barn som far illa, däremot, får man aldrig, aldrig göra fel. 

Sedan består socialtjänsten naturligtvis inte av övermänniskor. De har inte röntgensyn, inbyggd lögndetektor eller förmågan att läsa tankar. Det är alltså möjligt att göra hembesök hos en familj där de vuxna lyckas knipa igen, tona ner och skyla över så till den grad att det inte går att utläsa att barnet far illa.

Nödropen kommer på mejl, fax, i brev och via telefon. Ibland blir de liggande någon dag. Ibland blir en tjänsteman sjuk. Det finns rutiner för det också. En kollega kollar upp fallet igen. Anmälningar får inte falla mellan stolarna, och det gör de inte heller i de allra flesta fall.Trots grannarnas och polisens larm blev faxet liggande oläst på ett skrivbord.

Det får inte finnas sådana maskor i nätet, inte ens i en promille av fallen får barnen falla mellan stolarna.

Alla kommuner där rutinerna fungerar måste fortsätta att följa rutinerna till punkt och pricka, och alla kommuner som Karlskrona där de inte fungerar fullt ut måste undersöka vad som gick fel och göra om, göra bättre.

Men i dag kan man bara göra som poliserna på akuten, gråta över den lilla flickans smärta och utsatthet, och att hon förefaller ha lämnats så fullständigt ensam i den.

Och en beskriver socialtjänsten som ett sjuknkande skepp.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18816904.ab

För några år sedan kom en allmänt formulerad rapport med de förväntade fynden: utredningar som går för långsamt eller inte görs alls. Riskfaktorer var psykisk sjukdom, isolerade familjer, vårdnadstvister, ekonomiska problem.

Jag tror att mer måste till. Att det måste bli ett ansvarsutkrävande. Flera frågor bränns. Varför läser inte socialsekreteraren sin post på en vecka? Vad visste cheferna om hennes arbetssituation?

Tjänstemän vid offentliga myndigheter kan åtalas om de inte gör sitt jobb, av oaktsamhet eller underlåtenhet. Nu bör ansvariga i Karlskrona polisanmälas för tjänstefel.
 

Man undrar vart de vuxna var som skulle värna om Flickan Yara http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/britta-svensson-var-fanns-den-vuxna-som-varnade-om-yara/

När tioårige Bobby hittades död 2006 rullades en fasansfull berättelse upp om månader av tortyr och vanvård. Bobbys öde visade hur utsatt ett barn kan vara mitt i den svenska välfärden.

När jag fick höra om den åttaåriga flickan i Karlskrona gick mina tankar direkt till Bobby. Hur jag under rättegången i Eksjö tingsrätt mot Bobbys mor och styvfar dag efter dag fick höra alla detaljer om hur grymma vuxna kan vara mot ett försvarslöst barn. Och vilket avstånd det är till andra vuxna som kan ingripa och sätta stopp. 

Av de ensamma flyktingbarn under 18 år som kom till Sverige 2012 var 15 procent flickor och nio procent var under 12 år.
Här finns alltså människoöden som de flesta av oss inte vet ett dugg om. Hisnande människoöden. Det finns alltså föräldrar som skickar i väg sin då sjuåriga dotter, ensam, till ett främmande land?
Om denna sorts trauma, med alla dess nyanser och tragedier, har journalisten och regissören Zanyar Adami berättat i sin film "Krigsduvor". Han kom utan sina föräldrar till Sverige när han var fem år.
Hans film handlar om den elvaåriga kurdiska flickan Shadi, som kommer ensam till Sverige. I en fruktansvärd scen tvingas flickan i väg ombord på flygplanet, bort från sin mamma. "Varför lämnade du mig mamma!" är filmens bottenlöst förtvivlade skrik.
- Det finns de som tror att barnen som kommer valt det själva. Men det är få som gjort det, det finns tvång på olika sätt, sa Zanyar Adami till mig.
 

Det är bra att många reagerar. Det är bra att många skriver och lyfter men jag har sett det många gånger nu under de snart 5 åren jag drivit på. Man lyfter under några dagar kanske någon vecka och sedan blir det tyst igen. Låt det inte bli tyst denhär gången utan låt ropen med krav på förändring fortsätta. Låt dem bli högre och högre tills det händer något.