Upprop vecka 18

Som jag många gånger sagt så får jag varje gång jag träffar någon av er svaret att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn. Om det skall vara sant skulle man iså fall utgå ifrån vad barnen ser som sitt.

Ärendet denna veckan är i högsta grad aktuellt. Har fått kontakt med ett ärende där en liten två åring och hennes bror skall utvisas tillsammans med sina föräldrar trots att de inte bott med dem och det inte är dem de ser som sina föräldrar. Trots att de inte klarar av sina barn.

Flickan har bott i samma familjehem sedan hon var en vecka. Hon har även en lite äldre bror som är från början pappan hade hand om men man var tvungen att placera även honom. (Jag har bara kontakt med flickans familj).

Mamman har varit apatisk och pappan klarar heller inte av barnen varför båda är placerade. De har träffat sina föräldrar men eftersom de var så små då de placerades så är det familjehemmen som de ser som sina föräldrar. Det är deras hem de ser som sitt hem.

Föräldrarna har begärt uppehållstillstånd och berättar hur pappan har torterats och hur mamman utsatts för vapenhot men migrationsverket tycker inte att de kan bevisa sina berättelser så nu kom beskedet de skall utvisas. Det innebär även att de två små barnen också skall utvisas. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/maria-utvisas-med-familj-hon-inte-kanner

Migrationsverket menar att man inte särar på barn och deras föräldrar men för den här flickan så är det precis det man gör för för henne så är familjehemmet dem hon ser som sina föräldrar.

Ni säger att ett tydligt barnperspektiv skall råda. Var är barnperspektivet här?

Migrationsverket har även tidigare sagt att familjehem är en tillfällig lösning. Den här flickan har bott två år, Haddile har bott 2 år hur tillfälligt är det? Över 20 000 barn bor och växer upp i familjehem det är inte tillfälligt alls. Men det visar myndigheters syn på det vi gör. Det är inget värt, och vi skall bara utföra ett jobb. Vi får inte lägga känslor i det och vi får inget kräva. En del har trots att lagen säger annat vare sig kontrakt, vård eller genomförande plan. Man gör som det passar och ingen verkar vilja säga ifrån.

Familjehemmet är i chock och har ingen stans att vända sig. De har ingen makt att skydda flickan

Föräldrarna klarar inte av sina barn vilket innebär att de förmodligen hamnar på ett barnhem i Armenien men de har ju redan hem här familjer som älskar dem och vill ha dem som vill behålla dem.

Som jag sagt hundra gånger och förmodligen kommer få upprepa åtskilliga gånger till var är barnperspektivet? Hur kan ni acceptera att detta fortsätter? Vad gör ni åt det? Vad tänker ni göra åt det? Eller är det såhär det skal vara i Sverige för utsatta barn?

Det är inte det enda ärendet. En flickan som bott här i fem år skall också ut trots att hon har ryggmärgsbråck och inte kan få vård för det i hemlandet. http://www.metro.se/nyheter/svart-sjuka-jasmin-4-ska-utvisas-som-att-skicka-henne-i-doden/EVHncm!AKFwxcnPX7Euo/ Det som stör mig mest är att lagen just ändrats så hade anmälan lämnats in efter 1 juli så hade hon förmodligen fått stanna eftersom lagen ändras då.

Då lagar krockar blir det en tolkningsfråga. Och de krockar i allt för många fall. Föräldra perspektivet väger tyngst trots att det står att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn. Man kan ju inte ta barn ifrån sina föräldrar även om de gör fel. Man kan inte hindra dem att träffa sina barn trots att de utsatt dem för övergrepp. Trots att de uppenbart mår dåligt av att träffa dem. Man kan inte göra vårdnads överflyttning för då förlorar dessa föräldrar fortsatt sin rätt att ”förstöra för sina barn. Hur är det med alla barn som utvisas utan föräldrar eller med dysfunktionella föräldrar?

Barnperspektivet skall väga tyngst men så är det sällan. I de allra flesta fall är det barnens rätt till trygghet som väger lättast. Både vad gäller utredningar, domstolsförhandlingar, migrationsverkets bedömningar eller annat. Vad gäller barnkonventionen kontra, våra lagar då är det barnens väl och ve som får styrka på foten. Hur länge skall vi tillåta att svenska myndigheter behandlar barn så här? Måste inte svenska myndigheter följa svensk lag? En rak fråga som jag vill ha ett rakt svar på. Det borde inte vara så svårt. Så vad gör du som ansvarig i de här frågorna? Vad gör du för att förändra eller tycker du att det är så här det skall vara? Det är inte enskilda ärenden, så vad gör du? Ert parti?

Snälla ni så här kan vi väl inte ha det, eller?

Mvh Eva fostermamman i Markärendet