tisdag 6 maj 2014

Men vad gör man?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brister-i-skydd-av-barn_3522086.svd
Samhället misslyckas med att skydda barn som riskerar att fara illa. Personalen som arbetar med ärendena har inte tillräckligt med kunskap och stora skillnader mellan kommuner gör systemet rättsosäkert. Det menar Madeleine Cocozza, doktor vid Linköpings universitet som granskat socialtjänstens arbete
Madeleine Cocozza är psykoterapeut och doktor vid Linköpings universitet. Hon är även författare till boken ”Barn far illa”, som bygger på hennes avhandling vid universitetet från 2007.
I boken granskade Madeleine Cocozza 1500 anmälningar om barn som far illa och följde upp hur socialtjänsten följde upp dem.
– Det jag kom fram till då gäller fortfarande. Det har inte blivit någon ändring överhuvudtaget, säger hon efter nyheten om den mördade 8-åringen
I de anmälningar som Madeleine Cocozza tittade på i samband med sin avhandling bedömde hon att 74 procent av anmälningarna var bristfälliga. Hon har uppdaterat sitt material med de undersökningar som tillkommit sedan dess.
Och de visar alla på samma resultat, förklarar hon.
– Varje år dör tre till fem barn på det här sättet – de dödas av föräldrar och det har gjorts en anmälan. Ett bra barnskyddssystem ska skydda barn från att det här händer. Det är inte acceptabelt att det inträffar.
 
Ja bevis för att det stämmer vad hon säger hittar man direkt:
Här är en kommun som vill placera ett barn i ett familjehem de redan ratat på grund av missför hållanden
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/barn-kan-bli-placerat-i-kritiserat-familjehem

eller pappan som satt skräck i hela sin familj utan att någon agerar
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5853131

Jag håller med Kerstin Weigl i frågan: Vad tänker du göra åt det Maria Larsson?
http://www.aftonbladet.se/incoming/article18830171.ab
De försvarar sig. De tar det personligt. Det är svenskt. Vi tänker överslätande att de stressade socialarbetarna gjort sitt bästa och inte förtjänar stryk. Att det kan handla om missförstånd kanske. Ingen ville ju att Yara skulle dö?
Nej. Men i en lång kedja har små och stora beslut fattats. Varje sten måste vändas. Jag vill veta hur man tänkte kring att en sjuåring tycktes ta hand om två småbarn. Jag räknar med svar på vem som såg hennes blåmärken.
Men nästa steg är att söka det strukturella ansvaret längre upp i samhällsapparaten.

Vilken är din plan?

Vi har en gedigen tradition av att gömma och glömma våra stora sociala skandaler. Helt nyligen kom sanningen ifatt oss om hur svenska barn egentligen hade det i fosterhem ända in på 70-talet.
Inte vet vi allt om våldsutsatta barn i dag. Socialstyrelsen har granskat 19 fall på tre och ett halvt år där barn dödats. Inte så många. Man skulle kunna tro att livshotande vanvård är ovanligt. De fall räknas där en eller flera gärningsmän dömts i domstol och där det funnits ett skyddsbehov.

Men det räcker inte på långa vägar, anser tre välmeriterade barnläkare: Klara Lahne, Gabriel Otterman, Staffan Jansson. De skrev i Läkartidningen för något halvår sedan att 150 oklara dödsfall bland barn borde utredas. 150. Varje år.
Hallå statsrådet Maria Larsson, vilken är din plan?
I dag är jag med på Lotta Bromé. P4 mellan 13-15 skall föstöka ändra då jag vet närmare tid. Inslaget med mig skall visst bli ca 10 minuter Väldigt styrda frågor runt rättegången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar