Även i Sverige

Sitter och letar artiklar och det tar inte lång tid innan jag hittar.
http://www.expressen.se/kvallsposten/trillingar-omhandertas--placeras-i-olika-hem/
Det är tre danska barn. De är trillingar.  De skall placeras och då delar man på dem.

Ända sedan trillingarna Magnus, Tobias och Ida föddes för knappt två år sedan har deras mamma Heidi Rasmussen sökt hjälp från sin hemkommun i danska Kalundborg kommun.

Men hjälpen har uteblivit. I stället har kommun utrett modern och kommit fram till att hon är olämplig som förälder för sina tre barnen och att barnen är underutvecklade. Heidi vill nu träda fram med namn och bild i kampen för sina barn.

Redan i oktober kom larm om tvångsomhändertagning, men beslutet underkändes. Heidi Rasmussen skulle i stället få fyra månader på ett hem där hon skulle få hjälp och stöttning.

I mitten av december i fjol gjorde kommunen ett besök på Bagsværd Observationshjem där mor och barn då bott i tre veckor. Vid besöket konstaterade kommunen att barnen var understimulerade och efter i den motoriska utvecklingen.

– Många föräldrar kommer ju hit för att de kan se att de behöver hjälp med sina barn. Och här har vi inte riktigt kunna komma in och hjälpa, har Ane Stallknecht vid Kalunda kommun tidigare sagt till BT.

"Jag bara skrek"

Sedan dess saken varit under utredningen och under torsdagen kom det officiella beslutet från kommunens barn- och familjeförvaltning. I stället för att ge stöd åt den ensamstående mamman ska trillingarna tvångsomhändertas och placeras i tre olika familjehem.

Beslutet kom som en chock för Heidi Rasmussen.

– Först förstod jag ingenting, men när jag kom ut ur rummet bara skrek jag rakt ut, säger hon till Kvällsposten.

Förutom faktumet att hon blivit fråntagen sina tre barn ser hon mycket kritiskt på kommunens beslut att skilja de tre syskonen åt.

– Man kan inte separera dem. De delar ett speciellt band och även om de inte har mig behöver de varandra, säger hon till Kvällsposten.

 

Bara två timmar efter att Heidi Rasmussen fick ta del av kommunens dom tvingades hon också ta farväl av sina barn och lämna Bagsværd Observationshjem.

– Jag gav barnen var sin kram och sa att jag älskar dem och att jag vill vara där för dem, sa Heidi Rasmussen till BT bara timmar efteråt.

Men enligt Anders Brøndtved kommer beslutet nu att överklagas till nästa instans. Även Heidi Rasmussen själv är inställd på att ta strid mot kommunen.

– Jag kommer att fortsätta att kämpa för mina barn. Det är det enda jag kan göra, säger hon till Kvällsposten.
 

Kommunens beslut gäller i två år. Under den tiden kommer Heidi Rasmussen ha rätt att träffa varje barn minst en timme per månad.
 

 Hur tänker man här? 1 timme i månaden det är knappast för att de skall tillbaka på sikt. OK det är Danmark. Här i Sverige behandlar vi ju inte barn på det viset. Och inte föräldrar heller eller?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18670072.ab

Uppsala kommun stängde Stadsmissionens härbärge. Nu står den rumänska familjen Sardar på gatan med tre veckor gamla sonen Denis.

– Det är inhumant, det är nollgradigt ute, säger läkarstudent Julia Enqvist, som gett familjen tak över huvudet.

 Uppsala stadsmissions natthärbärge för EU-migranter med minderåriga barn öppnades 1 mars men stängdes efter bara en månad.

– Förklaringarna var att huset skulle renoveras och så var det väl tillräckligt varmt ute, säger Julia Enqvist som parallellt med läkarstudierna arbetat som volontär på härbärget.

Tog emot familjen

Hon och många andra uppsalabor har engagerat sig i två av barnfamiljernas öden. Den ena, med ett fyraårigt barn, har sovit i en bil utan värme men har nu fått bo några dagar hemma hos en väninna till Julia.

Den andra familjen, som födde sin son under månaden på härbärget, blev helt utan tak.

– Jag trodde verkligen att kommunen skulle ge dem akut hjälp. Även om man inte behöver hjälpa dem enligt socialtjänstlagen så har Sverige skrivit på FN:s barnkonvention och då ska inte nyfödda tvingas sova ute, säger Julia Enqvist som bor med sin sambo och två barn, 6 och 2, i ett hus.

Där har de nu också välkomnat den rumänska familjen Sardar som fruktar för bebisens liv om de tvingas tillbaka till Rumänien.

Vädjar om förståelse

– De är superstressade. De har redan två barn där som bor med sin mormor i ett skjul utan värme, vatten eller el. De hoppas att bebisen åtminstone ska få växa till sig.
 

Barnkonventionen och att barns bästa alltid skall väga tyngst...   Jag säger det igen är bara ett fint ord på pappret.