Vet inte om man inte varit där

Hittade denna i en blogg jag kollar ibland. Så sant det är bara för att man vet mycket om och har insyn innebär det inte att man vet.

 Jag var barnvakt mycket som yngre. Mina syskon fick barn tidigare än jag så jag var mycket barnvakt. Det var ju lätt att ta till moster. Likaså flra av mina kompisar. T.o.m. om de skulle gröa något under en längre tid som en helg med övernattning var det lätt att ta till mig. Och jag tyckte om det. Jag hade kompisar med barn där jag vabbade ibland istället för dem.
Visste ni att man kan vabba för någon annans barn? Det går jättebra.
Jag var arbetslös och de behövde jobba. Jag kände barnen väl och tyckte att det var kul och de tyckte att det var kul då jag tog hand om dem. Jag kanske inte var lika sträng? Hittade på andra saker för att roa? Ett Win-Win arrangemang så att säga.
Jag tyckte att jag kunde mycket om barn men vilken skillnad det var att få egna.
Det gick inte att jämföra även om jag trodde det.
Min syster hade varit dagmamma i många år innan hon fick egna, Hon tog väldigt illa vid sig om något sa att hon inte fattade eftersom hon inte hade egna.
Då jag själv fick barn hörde jag en dagis fröken i föräldragruppen säga det samma. Att hon kunde mycket men att det nu var skillnad på att få egna.

Att ta hand om andras barn är inte det samma som att ha ansvaret 24 timmar om dygnet. Att kunna lämna hem dem och sedan själv gå hem är inte detsamma som att finnas där i vått och torrt. Då de är sjuka, ledsna, har växtvärk. Är i trots åldern (det visar de inte riktigt på samma sätt inför kompisar som hemma). Då de vaknar med mardrömmar, är envisa som synden, tjatar så det känns som det går hål i öronen på en eller har fått för sig något som de upprepar dygnet runt, som att sjunga eller då sonen lärde sig vissla. Eller då de bara är glada och spralliga, så lyckliga att det spritter i hela kroppen och de inte kan sitta still.

Jag säger inte att man är sämre på barn för att man inte har fött några man kan ha barn på andra sätt genom adoption och annat men det är skillnad på att jobba med barn eller vara barnvakt och att leva med barn 24 timmar om dygnet.
Det är något helt annat.

Så är det att jobba som socionom, handläggare också.
Det är lätt att ha åsikter om hur vi som familjehem skall agera och reagera och göra men ingen vet om man inte själva varit i den situationen.
Sedan är varje ärende olik det andra. En placering är aldrig den andra lik. Det beror så mycket på vilken sorts placering, hur och vilka bekymmer barnen har om de har några, hur gamla de är och hur föräldra kontakten ser ut. Likaså vilket samarbete det är med handläggaren.
Som ett gamlat indianordspråk säger döm ingen innan du gått en mil i "hen"s mokasiner.
Då är det lätt att glömma barnet som sitter i mitten och inte har någon talan. Det viktigaste är ju just det, barnet och allas samarbete runt det och det är där man skall lägga krutet som man säger.
Det får inte misslyckas.