MItt svar

Tack för svar.

Men jag blir lite trött på att alltid bemötas av vad man gjort när jag försöker tala om att det inte fungerar som ni verkar ha tänkt er.

Ni verkar som alltid koncentrera er på översyn och granskning av familjehemmen. Men jag undrar ju varför ni aldrig frågar oss familjehem, kvalitetssäkrar vårt jobb, frågar vad det är som gör att vi fortsätter, lyckas och behöver för att fortsätta lyckas. Önskar en fortsättning av Sammanbrotts utredningen med samma familjer som ingick men fråga familjerna istället, är övertygad om att ni kommer få andra svar om anledningarna till omplaceringarna. Håkan Ceder som ansvarar för LVU utredningen har jag redan kontakt med och har skickat breven till honom också för kännedom.

Varför ser ni inte över hanteringen där utbildningen är undermålig, saknar stora delar. Där ny utbildad personal kommer ut i/på förvaltningar med sparkrav, för många ärenden per person, där äldre erfarna flyr yrket och lämnar ung oerfaren personal kvar som både bedömer, utreder och verkställer i samma ärenden utan handledning i de allra flesta fall. utan utbildning utan expertis där de sedan inte har ansvaret för vad de gör. där det blir smidigare att sparka familjehemmen, omplacera barnen än att ändra sig.

Behörighets krav är nog bra men då måste ni också se över att utbildningen innehåller de delar som behövs och att det åtminstone är krav på närvaro vilket det inte är idag. Jag brukar jämföra med utbildning till läkare ingen vill opereras av en läkare som inte varit på lektionerna. Båda har andra mänskors liv i sina händer men inom socialtjänsten har man inget val. Hur kan ni tillåta det? där kräver ni ingen översyn.

Risken är annars att det blir ytterligare ett bevis för att man gör rätt man har ju t.o.m behörighet. Kommer den att ställas mot något för att uppnås? utbildning inom vissa delar eller minimum närvaro?

Kompetens utveckling, bra, men vad händer om man vet men rent ut sagt skiter i att göra så?

Ni gör mycket runt vad som krävs men inget vad som händer om man inte gör vad som krävs. Det är där jag saknar riktlinjer. Vet ni att polisen idag inte ens utreder brott som inte är straffbart med upp mot två års fängelse. Har ett antal sådana anmälningar som nerlagts. Vad gör ni där?

I varje brev har jag påtalat att lagarna är verkningslösa om de inte måste följas dvs det inte blir några konsekvenser om de inte följs. Barn skall höras, barn skall ha rätt till egen handläggare, besök X antal gånger per år, barnperspektivet skall väga tyngst, skall vara rådande men vad händer om inget av detta uppfylls? Ingenting, hur kan det vara möjligt? Det är vad jag saknar vad jag vill att ni gör något åt. Det hjälper ju inte hur många lagar man än stiftar om de inte behöver följas. Hur kan ni stifta lagar som inte måste följas är för mig obegripligt.

Sedan får samma kommun, samma förvaltning fortsätta i samma ärende trots kritik, i många fall grov sådan. I många fall samma handläggare som misskött ärenden tagit barn på felaktiga grunder eller omplacerat av inga grunder alls. ingen får lägga sig i enskilda ärenden inte ens granskningsmyndigheterna. Varför kräver man inte rättelse i ärendet utan nöjer sig med rättelse av formalia och dokumentation? Av ca 2000 anmälningar till JO ledde ca 200 till kritik för formalia och dokumentations fel men inget annat.

Kanske vore läge för ett SOU runt familjehem som institution för vi tror ju uppenbarligen på oss men varför inte undersöka vad som gör att det fungerar vad som är framgångsfaktorerna för att sedan utveckla det. det tjänar ju alla på. så det var ett gäng frågor till och ett brev till är på väg för jag kommer att fortsätta skicka dem. Men ni kunde ju be era ledamöter att läsa dem får tillbaka läskvitton ifrån de flesta där det står: kastat utan att läsa...

MVH Eva fostermamman i Markärendet.