Kontrollinstans för utredningar

Kommun efter kommun får. kritik. Grav kritik
Här är det Östra Göinge http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article1998558/Baklaxa-for-kommunen.html
Och här en annan http://www.svt.se/nyheter/regionalt/svtsormland/socialtjansten-kritiseras-efter-valdtakt ändå får de fortsätta.

Hittade en juridik studerande Martin Söderstam som ifrågasätter varför det inte finns en kontrollinstans som får kritisera undermåliga barnavårdsutredningar
http://www.dagensjuridik.se/2012/08/jag-efterlyser-en-kontrollinstans-som-far-kritisera-undermaliga-barnavardsutredningar%20
Det har jag också undrat. Han skriver:

Inte sällan ser man i barnavårdsutredningar påståenden som; ”pappan uppvisar sidor som lättkränkthet och har lätt för att bli irriterad” eller ”mamman lägger hela skulden utanför sig själv”. Sällan anges i vilken situation pappan eller mamman har uppvisat dessa sidor.

För att en uppgift skall anses vara sakligt värdefull måste den situation, som uppgiften har sitt ursprung i, preciseras (Bo Edvardsson, Utredares tankefel i barnavårdsutredningar drabbar barn, föräldrar och samhälle, 2011 ). Ibland kanske det inte går att precisera någon specifik situationen mer än att föräldern har varit irriterad i mötet med en socialsekreterare.

Vill ni läsa mer av Bo Edvardsson följ länken http://oru.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:642495 Martin fortsätter:

Lagen anger,  dock inte i detalj, hur en barnavårdsutredning skall genomföras och vilka upplysningar som skall inhämtas. Av lagen följer att insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet och att utredningar skall genomföras av personer med lämplig utbildning och erfarenhet. Socialstyrelsen har också utfärdat föreskrifter och allmänna råd om handläggning av ärenden som rör barn och unga. I sina föreskrifter skriver Socialstyrelsen att uppgifter till utredningen bör hämtas in på ett strukturerat sätt, utifrån kunskap och beprövad erfarenhet och man anger också vikten av att handläggarna har ett professionellt förhållningssätt för att kunna vara sakliga, opartiska och nyanserade i sin bedömning.

Däremot anger varken lagen eller socialstyrelsens föreskrifter vilka uppgifter som skall inhämtas under en utredning och hur dessa skall inhämtas. Om kvaliteten på de insamlade uppgifterna brister kommer även helhetsbedömningen att uppvisa brister. På vilka sätt kan det garanteras att de uppgifter som samlas in är rimligt säkerställda?
 

Jovisst lagen säger hur man skall göra men det händer inget då man låter bli. Han fortsätter:

Jag efterlyser en kontrollinstans som har befogenhet att uttala kritik mot undermåliga barnavårdsutredningar. Enligt Agneta Krantz, som arbetar på en av Socialstyrelsens tillsynsenheter, sker ingen systematisk kontroll av barnavårdsutredningars kvalitet. Socialstyrelsen genomför i huvudsak kontroller utifrån de klagomål som kommer in och på uppdrag av Regeringen. Jag har pratat med chefer och/eller inspektörer på samtliga av Socialstyrelsens fem tillsynsenheter och alla har uppgett att Socialstyrelsen inte utför någon rutinmässig kontroll av de barnavårdsutredningar som socialtjänsten producerar.

Om socialstyrelsen skulle börja genomföra systematiska och rutinmässiga kontroller skulle det rimligtvis sätta press på socialtjänstens handläggare att producera kvalitativa utredningar. Om ett bristfälligt handläggningsarbete i en barnavårdsutredning inte, när så påkallat, blir föremål för någon kritik från Socialstyrelsen är risken stor att tillvägagångssättet i handläggningen lever kvar i verksamheten och förs vidare till andra och kanske nya handläggare. Denna smittoeffekt kan i sin tur leda till att möjligheterna till kvalitetssäkring försämras.

Jag efterlyser även att Socialstyrelsen i större utsträckning gör socialtjänstens handläggare uppmärksamma på vikten av sakliga utredningar, genom att ta in en bestämmelse om att uppgifter som ligger till grund för ett beslut skall vara rimligt säkerställda. Det borde göras tydligare i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd att vaga och oprecisa uppgifter inte ska tas med i beslutsunderlaget och att socialsekreterare i sitt arbete har att ägna sig åt källkritiska överväganden. 

Visst måste man ha kvalitet då barn hanteras.
Visst måste man ha kvalitet när alla mänikosr hanteras.
Man måste göra allt för att säkerställa att det inte blir fel.
Att underlagen är korrekta är väl det minsta man kan begära, kräva.
Då det går fel går det aldrig att reparera utan man får bara lära sig att leva med dem.

http://www.expressen.se/gt/ledare/vanvardade-barns-upplevelser-och-pris/

För att få den statliga ersättningen på 250 000 kronor ska man ha utsatts för "allvarlig försummelse i samhällets vård" och övergreppen ska ha betraktats som allvarliga även på den tid då de skedde. Dessutom ska vanvården ha skett innan 1980. Tre av tio blir utan ersättning.

Vad betraktades som allvarliga övergrepp under 70- och 80-talet? Min vän förödmjukades, hånades och straffades. Hon har ärr på kroppen efter krossade speglar, juvelförsedda knytnävar och vaser. Hon har ont i sina fötter för att skelettet är skadat efter alldeles för små skor. Hon har ont i själen, en smärta som år av terapi inte har kunnat avhjälpa. Nu har hon ansökt om ersättning, men hon är kluven. Hon kallar ersättningsfrågan ett "hopkok av orättvisa och brist på solidaritet", ett stort hån mot dem som lämnas utanför trots sina psykiska och fysiska ärr. Samtidigt är det för mycket pengar för att strunta i dem.

För att få ersättning har hon fyllt i en omständlig ansökan, där varje enskild händelse, sådana hon ägnat hela sitt vuxna liv åt att glömma, ska listas. Hon har varit tvungen att åka upp till Stockholm och berätta om saker som skär djupt, inför främmande människor med makt att bedöma hennes upplevelser. Hon frågar sig: Är det värt det? Är denna ovärdiga process värd pengarna? I stället för ersättning hade hon önskat sig en grundlig genomgång av fosterhemssystemet och vite för både kommun och stat när barnen far illa.

Hon hade hellre velat att

man såg över systemet. Det vill jag också. Det är så mycket som är fel. Det räcker inte längre med att lappa och laga på lagen rätta till lite här och lite där utan man behöver se över alltihop.  

Det väl inte för mycket begärt att man måste se till att underlagen blir bättre, blir bra och bygger på fakta inte åsikter påståenden och gissningar och gör de inte det så skall de hända något.

Det borde vara en självklar helt med en kontroll instans.