Vem kämpar om vi inte gör det?

Hittade ytterligare en artikel runt de två barn som skall utvisas efter 2,5 år i familjehem.
http://www.dt.se/nyheter/falun/1.6062111-barnen-utvisas-trots-dodshot

– Svenska myndigheter har misslyckats, säger advokaten Arvid Danielsson.

Ja jag kan bara hålla med.

– Föräldrarna har mått och mår obeskrivligt dåligt, och läkare har funnit att det finns en risk att de begår utvidgat självmord, det vill säga tar med både sig själva och barnen in i döden. Trots detta, och trots att man satt in enorma resurser för att få familjen att må bättre så anser man nu att man kan utvisa dem.

I beslutet från Migrationsverket står följande. ”Omständigheten att föräldrarna har uttalat hot om att de vid en utvisning kommer att begå utvidgat självmord innebär inte enligt Migrationsverket att det föreligger medicinska hinder mot utvisning.

Inte heller det faktum att Billur endast var 14 månader när hon kom till Sverige, och att Raul är född här, är något hinder, enligt Migrationsverket.

– Vi fick reda på det här i dag, så vi är fortfarande chockade och självklart väldigt ledsna, säger familjehemsmamman Lisa Breiting.

– Det är som advokaten säger, det här är det värsta fall han varit med om.

I beslutet står att man ska se över hur azerbajdzjanska myndigheter ska kunna placera barnen på barnhem eller internatskola, något som starkt ifrågasätts av både Lisa Breiting och Arvid Danielsson.

– Barnen är placerade hos oss med LVU eftersom det finns en oro för deras liv och föräldrarnas hälsa. Hur ska deras myndighet kunna säkerhetsställa deras säkerhet när den svenska psykiatrin inte klarat av att vända föräldrarnas mående, undrar Lisa.

– Hur ska barnen, i den här traumatiska upplevelsen, ens kunna kommunicera med personal och andra barn, säger Arvid.

Lisa och Patric har berättat om beslutet för barnen, men det är svårt för dem att greppa.
– De här barnen har funnits i vår familj i flera år. De har hela sitt liv, och alla sina kompisar här. Flickans kommentar till mig var att hon ju inte ens kan prata det språket.
– Men vi kommer absolut inte godta det hä r beslutet, det är inhumant. Och om inte vi kämpar för de här barnen, vem ska då göra det?
 

Ja om de inte kämpar för barnen vem skall då göra det?
Ändå är det vad familjehem  förväntas göra.
Ingenting.
Vvi skall stå brevid och se på medan myndigheter våldför sig på barn och det skall vi göra bara för att vi inte råkat föda dem. Det är inte klokt.