Vanvårdade får vänta

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1796514-orolig-vantan-for-fosterbarnen

En tredjedel har fått avslag. Tusentals väntar fortfarande på besked. Nu växer kritiken mot lagen som utesluter en grupp vanvårdade fosterbarn från att överhuvudtaget söka ersättning.

För att komma i fråga för ersättningen ska man ha varit utsatt för ”allvarlig försummelse i samhällets vård”.

– Det handlar om sexuella övergrepp, långvarig misshandel, att man utnyttjats i hårt arbete eller särbehandlats i familjen, kanske inte fått mat, säger Ersättningsnämndens ordförande Göran Ewerlöf.

Barn som lämnades till barnhem av sina föräldrar, finska krigsbarn eller barn som lämnades av hjälporganisationer omfattas inte av lagen. Det måste vara barnavårdsnämnden som fattade beslut om omhändertagandet.

De barn som tillbringade tid inom sjukvården och vanvårdades där räknas inte heller.

– Så står det i lagen. Om barnet placerades på Vidkärr och sedan flyttades till Lillhagen i flera år så räknas inte övergrepp som skett där, säger Benny Jacobsson, ordförande för föreningen Samhällets styvbarn.

De som utsatts för övergrepp och vanvård efter 1980 kan inte heller söka ersättning.

Nu växer kritiken mot tidsbegränsningen. Frågan har debatterats i riksdagen och ska diskuteras i dag i Almedalen.

 

Göran Johansson har lett de utredningar som ligger till grund för beslutet om ersättningen. Han är också kritisk till tidsbegränsningen.

– Den ska bort. Vi intervjuade nästan 1 000 personer, cirka 90 av dem utsattes för vanvård senare än 1980. Alla utom en menade att de utsatts för brott som är preskriberade. I dagsläget står de alltså helt utanför.

– Vad är det för skillnad på ett övergrepp som skett 31 december 1979 eller 1 januari 1980?

 

Flera av de som inte får, inte omfattas av ersättingen är med på Almedalen och berättar varför även de skulle vara med. http://socialaktion.nu/nej-vanvarden-upphorde-inte-1980/

De sitter där på rad i den arla morgontimman i Almedalen. Fyra nu vuxna  födda olika år på 1970-talet. Som barn utsattes de för vanvård när samhället tagit på sig föräldraansvaret och placerat dem i fosterhem eller på institution. Nu känner de sig bortglömda. Tårarna kommer i ögonen på Maria Nilsson när hon berättar om hur det känns att  inte omfattas av vanvårdsersättningen. ”Som att vi inte finns”, säger hon.

 

Det blev helt tokigt här. Men det är inte för sent att rätta till. Joakim Friman som du ser på bilden har skrivit till alla riksdagsledamöter. 18 har svarat honom. Nio av dem säger att de vill verka för en ersättning. Det är en bra början. Vi väntar på fortsättningen

Det borde inte vara så svårt.