Barn i sekter, barn och tro

Barn far illa i många sammanhang.
Som jag skrev igår även barn i vårdnadstvister, barn till föräldrar som kidnappar barnet och på så sätt förvägrar barnen rätten till den andra föräldern.

Nu talar jag inte om de barn som missköts av eller misshandlats av den andre så att en partner går under jorden med barnet för att skydda. Men jag tror inte att de ärendena är så många som en del vill påstå. Jag tror också att det finns de som oförtjänt skyller på utan orsak bara för att man är så egoistisk att man missunnan den andre det gemensamma barnet. De flesta föräldrar älskar ändå sina barn och vill dem väl.

Som jag skrev igår är det barn i många sammanhang som mår dåligt.
I press idag står det om att fler och fler barn får skyddad identitet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fler-sma-barn-far-skyddad-identitet/

Några man kanske glömmer är de barn vars föräldrar varit med i en sekt eller den enda efter en skilsmässa går med kan barn råka väldigt illa ut vilket denna länk bekräftar.
http://www.faktum.se/2013/05/sektbarnen/

Jag tror inte på att förbjuda tro eller medverkan i kyrkliga sammanhang vad gäller barn men det får inte spåra ur. Jag tror heller inte att man skall förvägra barn möjligheten att få någon att vända sig till.
Barn liksom vuxna har ibland ett behov att  ha någon att hänga upp sig på. Som i vårt fall. Jag har inte sett någon förändring och jag undrar ofta var gud är men det ger ändå hopp att någon kanske kan påverka. Någon som har makt att förändra, påverka.

Tro skall vara vilsam, inte krävande. Inte inge skräck eller rädsla då är det sekterism i mitt tycke.
Sedan som försvar ser jag ibland hur utomstående tolkar in andra saker i tron eller utövandet som inte de som är med  gör och då blir det lätt fel. Är man/har man varit där ock sett själv kanske bilden inte riktigt stämmer. Men man kan inte förbjuda någon annan att tro eller utöva det de vill så länge det inte skadar någon annan.

Det finns de som säger att man inte skall introducera tro för barn för att sedan skall kunna välja själva. Men jag hävdar att om de inte får veta vilka valmöjligheter de har så har de inget att välja på.

Det är inte med automatik att barn blir troende eller tillhör sammakyrka som föräldrarna.
Det är heller inte så att man blir kristen eller muslim eller någon annan trosinriktning bara för att man går in i en kyrka eller deltar i en gudtjänst.
Det är lika dumt som att tro att man skulle bli häst bara för att man går in i ett stall. Men att delta gör att man får mer insikt och fler möjligheter att välja.

En del diskuterar varför man tillhör den ena eller andra kyrkan eller trossamfundet. Jag tror att det är som att ha en bil, jag måste tanka. Det finns massor av olika bensinmackar. Jag kan välja vilken jag vill. De flesta tror på gud men praktiserar på olika sätt. Det finns massor av mackar och de har sina egna varumärken.
Men nu har jag valt att ha medlemskort på en bensinmack. Jag gillar personalen där och jag får lite rabatt, jag gillar deras upplägg och därför har jag valt den. Sedan har jag hört att det är lite skillnad på bensinen. Vissa känsliga bilar går bäst på Statoil eller Shell bensin men det är få där skillnaden märks.
Det viktiga är att bensinen, tryggheten, möjligheten finns.
Hur kan man vara säker på att han, Gud finns då? eller inte finns? Jag brukar ta ett snöre och sedan jämföra snöret med allt man kan lära sig eller veta. Allt från medeltidskunskap till den kunskap vi har nu med datorer och teknik. All specialist kunskap om kroppen, att kunna operera eller tandvård.Kunskap om bilar elelr medeciner. Kunskap om att bygga hus eller broar eller flygplan eller båtar. Kunskap om att göra musik eller kläder. Kunskap om naturen och vädret eller kemi. Då kan man undra var genier som Einstein och gänget hamnar. Jag tror inte att de, trots allt de kan och vet når ens till hälften av all kunskap.
Jag då. Jag kanske når någon centimeter på snöret.

Då är den stora frågan.
I all kunskap jag inte har, inte känner till, inte vet om, finns det inte möjlighet att Gud finns där?
Det vore nästan konstigt om han inte gjorde det med tanke på alla hundratusentals mänsikor som tror och praktiserar religion. Har alla de fel bara för att jag inte vet, kan eller tror?
Ingen kan eller vet allt och därför kan man aldrig säga att någon annan har fel bara för att man själv inte kommit till den insikten eller kunskapen än.
Det är mycket man upptäckt, som man inte visste från början. Man trodde att jorden var platt men kom på bättre tankar. Man har upptäckt hur det är med månen och solen och hur de snurrar. hur växter renar luften och hur kroppen fungerar. Hur ett barn blir till.
Det är så mycket man trodde var på ett sätt men senare med mer kunskap, mer insikt visat sig vara på ett annat.
Jag skulle aldrig våga säga att Gud inte finns bara för att jag inte trodde och därför skulle jag aldrig våga förbjuda andra att tro eller praktisera på det sätt de väljer. Däremot kan jag, bör jag och har rätt att göra vad jag kan för att ingen ung eller gammal skall fara illa i de sammanhangen. För om Gud finns så tror jag att han är god, inte dömande och man skall må bra i de sammanhangen inte dåligt.
Ingen skall stanna i förhållanden vilken typ de än är om de far illa i det.