Dömda ändå

Vid dethär laget vet de flesta att vi inte gjort fel.
Vi har börjat fundera på att ta upp livet som familjehem igen och har ringt runt lite.
Vi är godkända, utredda, har goda vitsord och ett hem som skulle passa placeringar ur flera synvinklar. Vi har gedigen erfarenhet men ändå så är det flera som inte vågar jobba med oss.

Borås sa att det inte ville stöta sig med Mark. Att det nog ändå var något som inte kommit fram.
Undrar varför åklagaren då startar en förundersökning med plan för åtal?
Undrar varfrö socialstyrelsen gav så mycket kritik.
En organisation Inom sa att vi ju var mitt i processen. Vilken process frågade jag? Jo om barnen skall komma hem. Men var har du fåttt det ifrån frågade jag. Det finns en dom sedan två år att barnen skall stanna där de är. Men ni kommer väl över klaga blev svaret. För det första hade det varit för sent att över klaga om vi nu kunnat det men vi är ju inte part.

En annan Rewit menade att vi var tvungna att ta oss ur det först. Hur menar du frågade jag. Jo det vore bra om du jobbade med lite annat först. Men det gör jag och har gjort hur skulle vi annars klara oss frågade jag. Det har gått fyra år.
Vi varför engagerade särskillt jag. Jag frågade om de inte ville ha engagerade familjehem. Jag frågade om de kunde tänka sig hur bra det skulle bli om jag lade engagemanget på ett eller flera barn istälet.
Många placeringar är desutom sådana att den placerande kommunen vill att man skall vara hemma iallafall en vuxen. Så jag skall jobba vilket jag gör för att sdan ta ledigt.

Vad skulle jag gjort istället för att engagera mig? satt mig ner och stirrat i väggen och förmodligen gått in i en depression? nej det hade ju inte varit bra blev svaret.

Jag har fått höra att jag är för engagerad så man inte tror att jag kan sluta, inte kan ändra mig och lägga ner tiden på en placering istället.

En organisation sa att de fått så fina vitsord om oss och vi var just ett sådant hem de sökte men valde att avstå eftersom vi nog skulle bli svårt insålda till kommunerna. De ville inte ens försöka.
Det konstiga att ett flertal kommuner vill jobba med oss men de har inga barn att placera.

Det jobbiga är att man döms på förhand, döms för något vi inte gjort. Som sagt vad skulle jag gjort istället. Tigit, sett på, grävt ner mig, eller nu ljuga, inte tala om, undanhålla eller låtsas? Skulle jag låtit bli att engagera mig , låta bli att försöka ändra lagar. Sluta försöka förändra situationen för utsatta barn?
Skall man inte engagera sig för de barn som placeras?
Nej det är jobbigt att veta att man inte gjort fel men ändå dömas på förhand för något man inte gjort. Inte kunde eller kan påverka. Det blir som att inte kunna gå vidare trots att vi inget hellre vill. Inte kunna gå vidare  därför att vi inte får hjälp utan döms och får höra att vi sitter kvar. Vi har rest oss och gått vidare så gott vi kan men det verkar som en del inte vill se det.
Hade vi stått kvar i det trauma vi hamnade i, utsattes för, så hade vi nog legat inne hela familjen vid det här laget. Vi hade inte varit fungerande personer utan traumatiserade vrak.
Ibland glömmer folk fort och i andra fall kan de låta en leva kvar i det som hänt i evinerlig tid.

Barnen glömmer vi inte och de kommer för alltid att vara en del av vår familj. Deras rum står där och det är det första de springer til de gånger de tillåts att komma. En ny placering skulle inte ta bort det byta ut dem eller på annat sätt minska deras betydelse. En ny placering skulle däremot göra att vi kom vidare, fick lite upprättelse och inte slutar som dömda utan att ha gjort fel.