Förebyggande arbete

Visst finns det föräldrar som inte borde ha barn. Som borde förlora sitt rätt till barnen som har förverkat sin rätt till vårdnadsskapet.
En pappa som misshandlat sitt barn http://www.expressen.se/nyheter/pappa-misstanks-ha-misshandlat-sin-bebis/

I Köpenhamn så hittas en baby i en väska. Alldeles nyfödd. http://www.expressen.se/kvp/fosterfamilj-tar-hand-om-overgivna-bebisen/ Undrar vad som ligger bakom det. Polisen letar bland prostituerade.

I Lidköping har man satsat på utsatta barn. http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.1925443-satsar-pa-utsatta-barn Där för ingår de nu i ett projekt.

Nio barn som är från Lidköping och är placerade i familjehem i Lidköping ingår i ett projekt i kommunen med tidiga och förebyggande insatser för att undvika problem och utanförskap i framtiden.

Kostnaderna är 2,6 miljoner kronor under en femårsperiod. Även om insatserna kostar pengar i ett inledande skede beräknas de på tio års sikt ge en vinst på 2,7 miljoner kronor.

De samhällsekonomiska kostnaderna för en person i livslångt utanförskap beräknas till 10-15 miljoner kronor.

Bra initiativ.

En annan grupp som glöms är föräldrarna till de barn som placeras. Hittade en artikel där en bio mamma skriver om det

http://www.socialpolitik.com/havererat-foraldraskap/ 

Hon skriver:

Biologiska föräldrar lämnas ofta utan stöd att bearbeta sin skuld och skam. De får svårare att återhämta sig, svårare att bli fria från missbruk. Svårare att någonsin fungera som förälder igen.

Från SocialPolitik nr 4/2012 |

För över tio år sedan blev mina barn placerade i familjehem. Det var en ”frivillig” placering enligt SoL, Socialtjänstlagen, inte med tvång via LVU, Lagen om vård av unga. Men också frivillig såtillvida att jag insåg att min föräldraförmåga var obefintlig, att mitt föräldraskap hade havererat. Under de omständigheter som rådde, valde jag bort att ha huvudansvaret för mina barn. Men det var mitt havererade föräldraskap jag valde bort – inte barnen. Jag sökte stöd för att bättre klara min nya föräldraroll, min nya familjesituation men det fanns inget stöd att få.
Man kan vara ”plastpappa”, ”styvmamma”, ”helgförälder” men vad är man för slags förälder när man är biologisk förälder men inte längre bor tillsammans med barnet, inte delar vardagen, huvudansvaret och det sociala nätverket? Vad är man för slags förälder när man helt fråntagits sin föräldraroll – så som vi lärt oss att den ska vara? Begreppet ”biologisk förälder”, eller ”bioförälder” används i vissa studier men det finns inget vedertaget namn på själva det speciella föräldraskap, som innebär att vara den ”borttappade” ”frånboende” ”diskvalificerade” föräldern.
Fosterföräldrar och familjehemsföräldrar kan man prata om men de ”borttappade” biologiska föräldrarna, som ju ändå är så viktiga – har inte ens ett namn. Och det som inte har ett namn, inte ”finns”, är oerhört svårt att få stöd i.
 

Ja det är bara att konstatera att de ofta glöms bort. Det stora problemet som jag ser det är konflikten i att älska de barn man tar hand om och stöttandet i relationen med bio föräldrar som göra att man kan förlora barnen. Det gäller särskillt små barn.
För stora är det nog mer att se att det inte skulle fungera och ändå tvingas ge upp. Över 40 % av alla tonårs placeringar avbryts på grund av oftast bio förädlrar.
Tänk om man kunde jobba mer förebyggande. Både för att slippa placera barn från början men sedan om de måste placeras för att de skal få stanna. Förebyggnade med biosar för att de skall kunna finnas brevid utan att förstöra mer för barnen.
Det är väl bara att inse att det förebyggande arbete behövs och borde prioriteras mer. .