Skyll dig själv... inte så illa egentligen

I går tittade vi som så många andra på stjärnorna på slottet.
Brukar faktiskt inte se det men igår var vi trötta och det var inte så mycket att välja på tyckte vi.
Det var Philip Sandén som var värd.
http://www.svt.se/stjarnorna-pa-slottet/det-gor-bara-ont
Han berättade hur han blivit kär i en annan och lämnade sin familj, sina barn, två söner. Han berättade om hur ont det gjorde då han sedan träffade dem och de skulle skiljas. Hur onaturligt det var.
Claes Malmberg höll med. Det blev som ett stort hål efteråt.  Han hade varit i samma situation och beskrev även han hur jobbigt det var och hade varit.
http://www.expressen.se/noje/en-smarta-man-far-lara-sig-leva-med/
Philip beskrev hur han sedan tyckte att smärtan var hans straff

– Din dumma jävla idiot, där får du. Det är ditt straff grabben. Du som älskar barn och älskar dina egna barn över allt på jorden, du ska inte alltid få vara nära dem, säger Philip i programmet.
 

Han beskrev en gång då han inte tyckte att han sagt hej då tillräckligt och hur han bara skrek rätt ut Stopp. Han ville ha dem en liten stund till.
Vi tittade på varandra och sa samtidigt: "grabben du har ingen aning om hur det kan vara".
Det där är ingenting. Inte för att bagatelisera hans känslor men; han valde själv att gå. Han träffade sina barn även om det inte är så ofta han ville. Han visste att och när han skulle få se dem igen.

Vi visste inte ens att vi skulle förlora dem. Vi visst inte när eller om vi överhuvudet taget skulle få se dem igen och så är det fortfarande. Vi tvingas se på då barnen mår allt sämre och sämre utan att få ingripa. Trots att vi vet varför de mår dåligt. Ju sämre de mår ju mer sällan får vi träffas trots att dt är oss de längtar efter så de mår så dåligt. Det är ren tortyr.  Jag trodde inte i min enfalld att barn kunde hanteras som "våra" i Sverige. Jag trodde att någon skulle ha makten att gå in och sätta stopp för dethela. Men så verkar det inte vara. Det värsta är att berättelserna fortsätter att strömma in....