Kräv kontakt..

Lågg en natt och tänkte.  Jag tänkte på omplaceringar utan grund. Vi som familjehem borde backa och stötta varnandra. Sammanbrottsutredningen kom fram till att det var familjerna som sade upp spädbarnsplaceringar för att de plötsligt efter flera år inte skulle gå ihop med de biologiska barnen. Tror att man fått andra svar om man frågat familjehemmen. Jag har kontakat med över 80 familjehem som haft barn som omplacerats. Inget av dem har sagt upp utan har kämpat emot.

Jag önskar att (om någon är på väg att få en omplacering) man skulle kräva att få tala med det tidigare familjehemmet. Antagligen skulle vi få en helt annan version av vad som hänt och varför. Skall vi ta verkligen emot placeringar ifrån andra väl fungerande familjehemmet för att de kommit på kant med en handläggare i sin kamp för barnet? Och är det så borde vi tacka nej. Avsäga oss uppdraget. Vi borde göra det för barnens skulle som vi säger att vi vill stå upp för.

Då hade inte 13 åringen i Karlavagnen behövt flytta. Men hon rycktes upp över dagen på grund av att en mormor ansåg att det var fel att ta mobilen då hon vägrade göra läxor.
Istället får hon nu höra att fostermamman inte är hennes riktiga mamma (men det är hon ju faktiskt känslomässigt för just den tösen) eller att de, det tidigare familjehemmet gjort fel (vilket de ju faktiskt inte ens vet något om) eller att hon tillhör dem nu ( hon kommer förmodligen aldrig kännas så)

Våra hade inte flyttat om ingen velat ta emot. Nu har de flyttats två gånger.

Om vi familjehem hade kunnat samarbeta och krävt att få göra det, hade backat varandra hade flickan, 13 åringen i Karlavagnen kunnat fortsätta träffa sin familj. Få ha telefonkontakt med dem. Vi hade kunnat tala med våra inte som nu bara någon gång när organisationens personal är där och de ringer från deras skyddade telefon trots att de vet att jag har både adress och telefonnummer.
De hade kunnat underlätta umgängen genom att köra barnen till och från umgägen med oss istället för som nu då tanken är att  de skall köra dem till en personal som skall ha hand om barnen tills vi kommer eftersom de inte kan träffa oss. Det är ju en skyddsplacering. Trots att vi är ett godkänt utrett och bra familjehem som som inte gjorde fel och som även vi jobbat med skyddsplaceringar. Det är inte klokt.

Om alla vägrar att ta en omplarenig kommer inte heller 8 –åringen i Ekskjö att behöva flytta. Han som BUP säger att han kommer att gå ner sig i en depression och dö om man omplacerar honom och nämnden ändå tagit det beslutet. Kan vi inte komma överens om att ställa upp för varandra?

Kräv att få tala med och tar man ändå ett uppdrag, det kan ju vara så att familjehemmet faktiskt har gett upp, se till att barnen får fortsätta att ha kontakt med dem som är viktiga för dem.

Man kan ju även slippa otrevliga överaskningar om man talar med den tidigare familjen. Saker man inte får veta annars....  

Kan vi inte komma överens om att göra det för barnens skull.....