Kritiken lät inte vänta på sig.
Tyckte att det var svårt att förstå vad syftet med programmet var.
Var det att visa att det inte fanns så mycket fattigdom som det påstås eller var det att visa på att organisationer ljuger om siffror för att få mer bidrag?
Min tanke är väl mer vad organisationer som får pengar till utsatta barn i Svergie gör med dem?
Majblomman har ju där enskillda kan begära extra pengar vid behov.
BRIS kan barn ringa till men ingen av dem får lägga sig i. Agera i enskillda
ärenden.
Men andra.
En mail konversation med ett antal orgaisationer som jobbar med barnfrågor visar det sig att det är få som överhuvudet taget gör något för barn i Sverige
Mailkonversationen kan ni läsa här http://sofiarappjohansson.se/varldens-barn-och-sveriges-ungar/
Radiohjälpen, SOS barnbyar, Röda korset, Rädda barnen. Ingen av dem (med ett undantag) hade någon satsning för barn i sverige. Rädda barnen hade en satsning för barn som utsats för sexuella övergrepp.
Det gjorde att en kompis mailade ytterligare ett antal organisationer på min begäran men vi fick samma svar.
Vad gör de för alla pengar? Det är kanske det man skall göra ett program om...
LÄGGER TILL LITE:
Som sagt kritiken lät sig inte vänta. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16085733.ab
Nu protesterar Tapio Salonen som är professor i socialt arbete vid Malmö högskola och säger att man inte tagit reda på bakgrundsfakta.
Enligt honom finns två vedertagna definitioner av fattigdom. Antingen lever familjen på försörjningsstöd eller så har man en väldigt låg disponibel inkomst. För en ensamstående med ett barn var den summan år 2010 11 453 kronor i månaden eller 17 457 kronor för en familj med två vuxna och två barn. De pengarna ska då räcka till bostad, mat och allt annat nödvändigt.
De här definitionerna ligger till grund för Rädda barnens rapport om att 242 000 barn lever i fattigdom.
– Jag bara konstatera att man bortser från den här kunskapen i "Uppdrag granskning". Man kan betraktas som fattig även om har kläder och mat för dagen.Även en "fattig" bloggerska höjer rösten:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article16086553.ab
Ta mig som exempel. Arbetssökande sedan länge, spridda skurar mellan jobben, sjukskriven på grund av njurproblem sedan i höstas. Kan ej jobba - har jobbat så lite att jag inte har rätt till sjukpenning längre.
Moment 22.
Om jag och mina barn inte hade haft vänner, släktingar och andra stöttande personer i vår närhet, om inte jag hade fått hjälp av Frälsningsarmén, Svenska Kyrkan och andra organisationer, nu när verkligheten är sådan att fattigdom inom socialvården baseras på siffror och inte på verkligheten så hade vi inte kunnat fira jul. Barnen hade inte kunnat få födelsedagspresenter. Vi hade sedan länge varit vräkta på grund av obetalda hyror
I dag, ett par dagar före barnbidraget och den eventuella lönen, lever vi på lånade pengar för att kunna köpa bröd, mjölk och, ja det viktigaste.
Jag röker – erkänner detta, men har inte varit på krogen på flera år – och barnen har det mesta de behöver. Men jag har inga vinterskor som kan anses tjänliga; jag är en whitetrashmorsa från förorten och oavsett om jag hamnat här på grund av egna klantigheter så är det aldrig, aldrig mina barns fel.
Ja nog finns de... som sagt frågan var vad syftet med programmet var`?
Hej!
SvaraRaderaVill tacka för den samhällsinsats ni gör. Sitta och trixa med pengar är en sak och ha ett eller flera barn i sin vård som är både rättslösa och otrygga en annan.
Håller med dig! Janne J kanske skulle granskat deras inkomster och utgifter istället för att ifrågasätta de människor som lever i skam och utsatthet.
Kvinnan som förekom några bråkdelar av programmet verkade bara vara där som ett alibi, att man verkligen kartlagt de utsatta. Om vi kräver att hon ska leva med villkor hon hade i sitt land här, förstår man ju varför de helst lever ointegrerade