Lagrådsremiss att reagera på

Nu kommer en lagrådsremiss som urholkar redan utsatta barns rättigheter
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fler-tvangsatgarder-hjalper-inte-placerade-barn_6997301.svd
Barnombudsmannen mfl. reagerar:

Vi är förvånade över att regeringen i en snabbremiss nu presenterar lagändringar som går i motsatt riktning och försvagar rättssäkerheten för barn i samhällsvård. Trots att det handlar om långtgående ingrepp i grundlagsskyddade rättigheter skickas förslagen enbart till ett litet fåtal remissinstanser och svarstiden är satt till drygt tre veckor över påskhelgen.
Utan djupare analys och på direkt beställning av ansvarig myndighet läggs förslag för barn- och ungdomsvården som är en blåkopia på fängelselagstiftningen. Det innebär att barn och ungdomar som är placerade för att få vård ska kunna utsättas för kroppsvisitationer och rumsvisitationer när som helst.

Dessutom ska de rutinmässiga kroppsvisitationerna inte behöva dokumenteras vilket i praktiken omöjliggör för tillsynsmyndigheter att i efterhand kontrollera om det gick rätt och riktigt till under den offentliga maktutövningen. Det innebär också att vårdnadshavaren inte kan få inblick i vad som egentligen har hänt.

Möjlighet att överklaga åtgärden och få lagligheten prövad saknas också i förslaget.
I sammanhanget kan det vara värt att betona att enbart en liten del av de barn och ungdomar som vårdas på de slutna institutionerna är dömda enligt LSU till vård där. (2010: 54 av 1072 inskrivna under 18 år). Merparten är placerade enligt LVU eller SoL och 469 av inskrivningarna gällde barn under 15 år.
Remissen saknar en redogörelse för på vilket sätt den fysiska säkerheten är hotad. Det finns redan idag möjlighet att vid misstanke kroppsvisitera de barn och ungdomar som vårdas på ett särskilt ungdomshem. Barn och unga har givetvis ett befogat krav på att de särskilda ungdomshemmen är trygga.
Barnen har sin vardag här och måste kunna lita på att inte våldsincidenter blir en del av den vardagen. Trygghet skapas dock inte enbart genom kontroll utan också av förutsebarhet och ett gott bemötande från personalen.
En miljö med rutinmässiga integritetskränkande kontroller som inte kan underställas granskning riskerar att leda till fler situationer av upplevt maktmissbruk, konfrontation och våld, det som åtgärderna syftade till att motverka. En dynamisk säkerhet bygger istället på en helhetssyn där personalen och deras utbildning, attityd och förhållningssätt är de viktigaste komponenterna.

I regeringens promemoria beskrivs rutinmässiga visitationer som ett löpande inslag i behandlingen av barnet. Vi ställer oss frågande till vilken grund i forskningen denna tvångsanvändning har i behandling av omhändertagna och placerade barn.
Förslagen i promemorian är anmärkningsvärda och det är vår samlade bedömning att dessa förslag inte kan godkännas om Sverige ska leva upp till de krav FN:s konvention om barnets rättigheter ställer.  

skriver:
FREDRIK MALMBERG
barnombudsman
ELISABETH MASSI FRITZ
advokat
LARS H GUSTAFSSON
barnläkare och docent i socialmedicin
THOMAS HAMMARBERG
fd kommissionär för mänskliga rättigheter vid Europarådet
TITTI MATTSSON
lektor och docent i socialrätt

Konstigt att ställa till det mer är tydligen inte så svårt men att rätta till är näst intill omöjligt. Varför skall ett barn bara för att det råkar bo på en institution tvingas genomgå kroppsvissitationer? Som det står är de flesta placerade där på LVU eller Sol dvs i de flesta fall för att föräldrarna av någon anledning inte klarar av att ta hand om barnen hemma. Oftast på grund av föräldrana inte barnen själva. Varför och hur skulle det i sig legalisera att de skulle utsättas för visitation? Skulle någon av oss ta ett jobb där man krävde kroppsvissitation när någon överordnad hade lust? Det skulle ingen av oss acceptera varför skall de göra det?  På vilket sätt skulle det göra att deras situation eller vården av dem bättre? Hur och varför ställer man upp på det? för att de, barnen inget har att säga till om?