I DN http://www.dn.se/nyheter/stamningsansokan-skildrar-ett-barns-helvete?a=s lyfter kränikören Sofia Rapps anmälan mot staten. Mycket läsvärd. han avslutar med orden:
Jag vet inte om de närmast ofattbara orättvisor som Sofia Rapp Johansson beskriver genom sin stämningsansökan är sanna eller falska. Men jag vet att hon utsätts för en orättvisa även i dag, när hon får ett sämre skydd av rättssamhället än de som drabbades tidigare.
Det behöver inte vara så. Rege- ringen borde läsa igenom hennes stämningsansökan och fundera en gång till över om det är helt nödvändigt att dra en linje just 1980.
En blogg som skriver om artikeln under rubriken: vanvården som försvann http://socialaktion.nu/marten-schultz-om-vanvarden-som-forsvann/ där står det:
I måndags var det presskonferens, på årsdagen av då Maria Larsson sa att Vanvårdade barn inte skulle få ersättning. Det var också den dagen vi lite i glömska beslutat om presskonferensen där Sofia Rapp-Johansson tillsamman med sin advokat Jens-Victor Palm berättade om den kommande stämningsprocessen mot Enköpings Kommun/Svenska Staten.
Det är ett tufft jobb Sofia gör inte bara genom att lämna ut sig själv till all den cynism och det förakt som finns i Sverige för människor som kämpar för något gott. Att lämna sitt liv i utbyte mot att andra barn skall få det bättre är något som få troligen inte kan ta till sig.
Mårten Schultz professor i civilrätt vid Stockholms Universitet skriver i dagens DN följande ”Det knyter sig i magen när jag läser. Jag tänker på mina egna barn, på deras kamrater, på barn jag ser varje dag. Jag tänker på all den omtanke, omsorg och oro jag och andra vuxna i min omgivning ägnar dessa barn. Jag tänker på min egen barndom.” ”Stämningsansökningar är sällan dokument som sätter i gång känslor. Även de mest tragiska händelser framstår som oundvikliga, närmast som historiska fakta, i juridikens anemiska språk. Men de vidrigheter Sofia redogör för tränger igenom och griper tag.”
Sofia jobbar för barnen, hon är en större fighter än någonsin BRIS och Rädda Barnen med alla sina pengar bakom sig. BRIS och RÄDDA BARNEN skulle självklart stått bakom Sofia Rapp i det är jobbet. De skulle ha stått där som en två organisationer vilka tar till vara Barns rättigheter mot mot myndigheter och vuxna som tar deras barndom. Men Rädda Barnen meddelar genom en okunnig pressekreterare att man minsann inte engagerar sig i enskilda fall.
Vad spelar väl en liten person som lägger sitt liv i det allmännas tjänst för roll när RB har fullt upp med jobba för helheten.
BRIS orkade inte ens svara,
Jag är glad över att BRIS finns iden är strålande, BRIS har drivit frågor men det största hjärtat har BO Fredrik Malmberg. Han sitter som avlönad av regeringen men lyckas ändå föra barnfrågorna framåt, med värme och patos. Och han är inte rädd, tro mig.
Sofia ställer i sin anmälan frågor som är högst relevanta:
”Har ett fosterbarn rättigheter?
Har ett fosterbarn rätt att säga sin mening?
Vem lyssnar på ett fosterbarn?
Gör du?
Läs gärna Sofias egen blogg om varför:
http://sofiarappjohansson.se/en-kamp-for-att-fa-leva-vardigt/
Jag lever med konstanta ärr och ett ibland ett alldeles söndertrasat känslopaket – men det kan jag leva med. Jag kan hantera det så länge jag vet att jag gör skillnad för de barn som mår dåligt idag, som i detta nu och i framtiden kommer tvingas genomlida det jag gjorde,
jag kan leva med alla mina inre demoner så länge jag får tro att jag gör skillnad.
I måndags kallade vi till presskonferens på ABF huset i Stockholm. All media var inbjuden likaså representanter från riksstadspartierna. Tv4 och Finlands största tidning ( minns ej namnet i skrivandets stund) kom och ställde frågar och intervjuade oss. Tv4 var också det enda media som hade reportage om detta.
Jag hade en träff med SR studio 1 inbokad efteråt men dom ringde och avbokade eftersom det kommit viktigare saker emellan.
Hur kan något vara viktigare än våra barns säkerhet och trygghet?
Hela etiopienfrågan tycker jag verkligen är i allra högsta grad viktig men inte på bekostnad av våra barn och ska man nu dra detta till sin spets så har de där männen suttit fängslade lite dtygt ett år medan barnens ”fängelse” pågår livet ut.
En trasig barndom, en sprucken dröm kanske aldrig går att laga….. barnen får ärr som dom tvingas leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar