Mardrömmar

Är inne i en period när jag drömmer om barnen.
Mardrömmar.
Jag förlorar dem. Gång på gång.
Vi är med om olyckor och de dör. Jag vaknar alldeles kallsvettig och kan inte skaka av mig. När jag äntligen lyckas somna om är det en ny dröm och de försvinner på ett nytt sätt.
I natt åkte vi båt och pojken föll överbord.
Först ramlade han utanför en liten båt och var nära att krossas emellan båten och kajen. Jag lyckades få upp honom och vaknade.
Sedan somnande jag om och nu var vi på kryssning och han ramlade över relingen. Jag hade panik för jag var ju tvungen att få tag i någon som kunde se till att stoppa båten för att sedan själv hoppa i och försöka hålla honom uppe tills de kunde plocka upp oss. Om ingen visste att vi var där skulle ju inte båten komma tillbaka efter oss. Paniken av att inte vilja lämna relingen för att inte tappa bort honom därute i det stora havet, vetskapen om att han inte är så duktig på att simma, undran över hur länge han skulle orka hålla sig över vattenytan, viljan att hoppa i efter honom samtidigt med vetskapen om att jag inte fick tag i någon som kunde tala om vart vi var så skulle vi båda dö.
Jag vaknade med hjärtat som pumpade då jag letade efter någon som skulle kunna få tag i kapten och inte en själ i närheten. Känslan, paniken vid relingen och se honom i vattnen och vara tvungen att lämna honom där går inte att beskriva.

Andra nätter ramlar de utför stup. Vi är på resor och tittar på sevärdheter och de ramlar. Jag får tag i dem men de glider ur händerna på dem och jag ser in i deras ögon , ser skräcken och kan inget göra medan jag ser dem falla.
Man har ingen lust att lägga sig, vill inte somna när man vet vad som antagligen kommer varje natt.

Fick en länk till http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.4460296-socialtjansten-frias-for-tredje-gangen socialstyrelsen
Socialstyrelsen har återigen granskat ärendet med pappan som anklagades för sexuella övergrepp av sina barn. En anklagelse som sedan visade sig vara grundlös. Det som var med på uppdrag granskning. Kommunen gick fria igen. Är någon förvånad?
Det står:

Sedan nya uppgifter tillkommit tog Socialstyrelsen upp frågan för tredje gången. Det handlade då om bedömningen av trovärdigheten hos den person som anmälde förhållandena i familjen.
Men inte heller nu finner Socialstyrelsen någon anledning att rikta kritik.
Uppgifterna går isär om vilken information nämnden hade tillgång till när det gäller relationen mellan familjen och anmälaren.

Men jag vet ett ärenden där socialstyrelsen sagt ifrån att nämnden, förvaltningen inte får ta emot anmälningar ifrån andra än sådana som har med familjen att göra. Alltså inte ens familj om de inte umgås. Därför att andra inte är trovärdiga. Inte ens nämnden eller förvaltningen får kontakta familjen. Det skule anses vara trakasserier.
Konstigt att socialstyrelsen inom den egna organisationen kan göra så olika bedömningar. Återigen visar det på brister vi har lyft just det att man kan göra olika tolkningar av lagar eller regler t.o.m. inom den egna organisationen.