onsdag 17 augusti 2011

Tillsammans går det.

Det är konstigt att det bara verkar växa. I HN idag http://hn.se/nyheter/varberg/1.1326690-foraldrarna-kampar-for-att-fa-tillbaka-sina-barn Står det om ytterligare en familj som drabbats. Mamman äter smärtstillande och då bedöms de vara olämpliga. Barnen placeras hos morföräldrarna och sedan får föräldrarna bara träffa barnen två timmar i veckan övervakat.
Varför startades inte en utredning i hemmet med stödpersoner om de nu ansåg att det var någon fara? Varför inte stöd i hemmet?

Igår satt jag i telefon med en person i socialutskottet som sökt upp mig och erbjudit sig att vara med och väcka och driva frågorna runt hur det fungerar.
Har också fått mail med frågan om att hur en person med ett tungt namn kan hjälpa till.
Även ett par "kända" advokater står på listan.
Jag fick också kontakt med ordförande i en av organisationerna runt utsatta barn.
Underbart.

Vi driver samma frågor och skall försöka samarbeta för en förändring. Det känns som om folk allierar sig, börjar leta upp varandra för att samarbeta och driva de här frågorna för barnens skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar