Vilket är värst?

Det första jag mötte idag var ett inslag på radio sjuhärad igen. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4634550
Ordförande går ut emot Bo Edvardsson istället för att bemöta kritiken kritiserar han honom.
En utredning behöver inte vara som en vetenskaplig uppsats men måste bygga på fakta och man måste ta in alla infallsvinklar, både positiva och negativa inte bara det negativa.
Man får inte lämna vissa aspekter, underlåta att ta in viss information bara för att det inte passar det mål eller den åsikt man har.
Eftersom ärendet är delegerat ned till utskottet och det då är sekretess för resterande av nämnden inklusive ordföraden bör han rimligen inte sett utredningarna och bör inte heller veta vad de innehåller eller vad som är fel.
Hela utskottet som sett alla papper och även hört både handläggare, utredare och familjen var ju eniga om att det var fel.

Det är lite som då alla fel kom fram efter vår anmälan. Det värsta var inte att de gjort fel utan det värsta var att de blev påkommna. Det värsta var inte vad de gjort mot oss eller barnen utan det värsta var att de blev kritiserade och det vändes mot den som orsakade det alltså främst mig. Det här känns lite likadant. Det värsta är inte att de gjort fel mot familjen utan det värsta är att de kritiseras och då är det fel på den som kritiserar.
Jag hade nog valt att vara tyst.