den handlar om hur Peter Apelgren fick kämpa för att få Anna Mannheimers kärlek och hur de adopterat en liten flicka. Det som tar mig mest är raderna där hon beskriver flickan Olgas ord:
- Ibland kryper Olga upp i mitt knä och säger: ”Mamma, jag önskar att jag hade fått ligga i din mage.” Då svarar jag: ”Ja, det önskar jag också, men vilken tur att vi fann varandra ändå.Det är underbart. De fick varandra ändå precis som vi fick de två små som vi kommit att älska så högt.
Deras Olga är idag 9 år och uttrycker ändå så tydligt sin längtan, önskan och kärlek. Det gör de två små som vi hade hos oss också. Men där är det ingen som vill lyssna.
Det är inte vi som fött dem men vi fann varandra ändå och vi kommer att slåss för vår kärlek. De har inte gett upp så små de är och vi gör vad vi kan för att deras högsta önskan skall bli verklighet.
Med sorg och längtan efter våra "småtroll".
Så rörd!
SvaraRaderaStyrkekramar till er ♥