Årets sista Markblad

I går kom årets sista Markblad. På sid 8 står det om kritiken från utredarna. Anita Lomander går ut och talar om att det viktigaste nu är att man rättar till det som blivit fel. Det vore ju på tiden eftersom varken vi eller någon av alla de jag har kontakt med fortfarande inte sett en enda konsekvens. I min värld betyder också att rätta till bakåt ställa till rätta i den mån det går och annars kompensera.

Utredarna bekräftar socialstyrelsens kritik och den bekräftar också att en orsak är arbetsklimatet.

De kommer nu att införa en internrevision där var tredje månad två (en extern person och en nämndeledamot) kommer att se över vissa ärenden. Det skall anställas nya handläggare men kravet är att de är erfarna. De som är kvar har på sig till d 27 januari för att rätta till de brister som hittats. Men för mig räcker det inte att rätta till framåt utan de måste som sagt även rätta till bakåt. Det var uppdraget från socialstyrelsen.

Även de tar upp en del av kritiken, vad den innebär:
• Det saknas handläggare i många ärenden
• Utredningar har påbörjats men inte avslutats
• Utredningsplaner saknas
• Vårdplaner saknas som i vårt ärende
• Genomförande planer saknas precis som i vårt ärende
• I vissa fall har tjänstemän beslutat i ärenden som inte får delegeras de har alltså beslutat i saker de inte får.
• Utredningar avslutas medan öppnas utan anledning dagen efter.
• Det finns handskrivet material och icke införda uppgifter.
• Det saknas saker i syskonakter som det gjorde i våra
• De är dessutom osorterade och i oordning och en del saker saknas i akterna. Precis som i våra.
• Det saknas dokumentation om saker som hänt eller inte hänt
• En del anmälningar har inte förhandsbedömts
• Samtycke saknas i vissa fall och beslut är inte undertecknade av de som skall skriva under som föräldrar och andra
• I vissa fall finns underskrifter på papper som inte visar vad de samtyckt till
m.m.
Men de skyller på att det var för många gamla erfarna som slutade att de hade för många nya oerfarna nyutbildade.

Då jag gick min utbildning fick jag höra att det var de nyutbildade som visste hur det skulle vara. Att de var rädda för att göra fel så därför dubbelkollade de allt. Det var de som var nyutbildade som hade alla lagar och förordningar i huvudet och visste alla nya regler. (även om det kunde vara svårt att komma ihåg dem) Men här skyller de på att de var nya inte hade jobbat så länge och det skulle vara orsaken.

Det tror jag inte på.

Barnen handläggare utbildades 1970 och hade t.o.m. gått kurs i hur man gör BBIC utredningar men inte hjälpte det. I sina ansökningshandlingar åberopar hon nästan 13 år som socionom även som förste socialsekreterare och enhetschef. Och ändå vet hon inte vad som gäller eller vilka lagar som skall följas? Ändå klarar hon inte av att göra en BBIC utredning eller vet vad den skall innehålla, trots en särskild kurs? Ändå klarar hon inte av att sätta barnens bästa i fokus eller att arbeta utifrån barnperspektivet och ändå hanterar hon oss kränkande som familjehem . Om man inte klarar sitt jobb efter utbildning och 13 års erfarenhet vad skall man skylla på då?
Det handlar inte om att handläggarna var nya utan de gjorde inte sitt jobb och människor har kommit inte bara i kläm utan människor och barn har utsatts för övergrepp som är både brottsliga och inhumana. Det är för mig oförsvarligt att de får vara kvar.