Lagbrott föder nya problem.

Det har länge varit kris inom socialtjänsten. Det går inte ens att rekrytera nya handläggare på ånga ställen. Det för med sig att vissa kommuner nu fyller upp med obehörig personal.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/uppsala/socialsekreterare-larmar-om-lagbrott

För att få in mer personal och fylla vakanser inom socialtjänstens barn och ungdomsenheter i Uppsala föreslog arbetsgivaren nyligen att se över om man i vissa fall skulle kunna frångå kravet på behörig personal med socionomutbildning eller motsvarande. Något som starkt ifrågasätts av Akademikerförbundet SSR som representerar en stor del av medarbetarna.

– Från 1 juli 2014 är det nya regler kring behörighet för vissa arbetsuppgifter inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Och då kommer ju arbetsgivaren i så fall att begå lagbrott, säger My Eriksson, specialisthandläggare och förtroendevald inom Akademikerförbunder SSR.

Men My Eriksson menar att det finns utbildad personal. Det gäller bara att locka med rätt saker.

– De väljer andra yrken än att komma till barn- och ungdomsenheterna. Det handlar om att höja statusen på yrket, höja lönen och se till att vi har rimliga arbetsförhållanden, säger hon. 

Man kan inte säga att krisen inom socialtjänsten blir bättre av alla ensamkommande flykting barn. Det behövs ännu  flera handläggare. Fick berättat för mig hur det fungerar igår. Migration verket hör av sig och talar om att x dagen kommer det x antal personer och de är f.r.o.m då kommunens ansvar. De vet inget om dem.  mer än vilket land de kommer ifrån och vilket språk de talar. Då det gäller ensamkommande barn har de förhoppningsvis  en familj och man åker då direkt dit med barnet tillsammans med en tolk. Ofta talar barnet inte ett ord engelska. Man får en stund med tolken då de kommer sedan är man rätt utlämnad med placeringen. Placerings kommunen informerar boende kommunen om att det finns ett barn där som skall in i skola och de skickar sedan räkningen för detta till placerings kommunen.
De skickar sedan räkningen vidare till migrationsverket.
Det innebär att det finns de som ser chansen att göra en hacka på många placeringar. en del får så mycket som 1500 per dygn/barn. Många som aldrig jobbat som familjehem tidigare, som inte är utbildade, inte har erfarenhet och då är risken stor att barnet kommer att fara illa.
Hörde om en familj som hade 9 barn med placeringar. En annan med 7.

Lägg då till att det kanske är obehörig personal som jobbar m,ed frågorna. Jag är rädd  att det kommer en ny kris med alla dessa barn som riskerar att hanteras fel och illa. Och det är vi familjehem som får skulden trots att det inte kommer att vara vana, erfarna utredda hem utan nya som gör det för pengarna.
Jag är rädd att det från att ha varit en ordentlig kris går till att bli ett fullständigt haveri som vi kanske inte reser oss ifrån .

 

Det är skilland

Hittade ett inlägg på facebook som jag delar:

Idag hände något. Idag mötte jag några personer vars rädsla & vilsna uppsyn berörde mitt hjärta. Idag kom händelserna i Syrien till min stad. Framför mina ögon.... Idag blev allt så påtagligt. Idag insåg jag att den här världen inte är den jag föddes i och absolut inte den världen jag vill dö i.

Idag mötte jag 18 asylsökande, som i oktoberkylan satt i tunna tröjor & byxor utanför Migrationsverkets lokaler.
Det var 9 barn och lika många vuxna. Tre av barnen var under 1 år.
Min arbetsplats är hela centrala stan. Jag möter människor och dess öden varje dag. Att ständigt kunna hjälpa andra anser jag är den viktigaste delen av mitt yrke.
Jag ser hur en liten gosse gråter. Han gråter sådär hulkande. Han står en bit ifrån sällskapet så jag går fram, sätter mig på huk och tar hans händer i mina. Hans ögon är tårfyllda och kinderna våta. Hans händer är iskalla. Alla i folksamlingen tystnar och tittar på den uniformerade mannen i blått och den lille pojken.
Jag vet att de här människorna väntar på att få komma in i Migrationsverkets lokaler. Jag vet oxå att migrationsverket har stängt för dagen.
En kvinna kommer fram till mig. Hon presenterar sig som en samordnare för ett asylboende i närheten. Hon berättar om problemet som människorna står inför.
"Har inte de här människorna nog med problem" tänker jag.
Inga myndigheter har "öppet" vid det här klockslaget. Den sista bussen till asylboendet har redan gått för dagen och flyktingarna riskerar att få spendera natten utomhus.
Ingen vill ta sig an de här människorna.
Jag och min kollega beslutar oss för att hjälpa till så gott det går. Vi får med oss folksamlingen till ett angränsande trapphus. Därinne är det varmt & skönt. Min kollega & kvinnan från asylboendet ringer till alla sina kontakter. Migrationsverket, socialtjänsten, polisen, kommunen. Även kyrkan. Telefonerna går varma.
Under den här tiden så händer något som gjorde mig både rörd och upprörd till den milda grad att jag fick tårar i ögonen.
Kvinnor & män som går förbi trapphusets dörr spottar och fräser mot de asylsökande. Allsköns mindre smickrande ord kastas mot de här stackars människorna som tvingats fly från sina hem.
- Jävla pack! Säger en man
- Äckliga djur, fräser en kvinna
Jag var fullt beredd på strid och visste att jag endast utgjorde en tunn linje från att det skulle eskalera till något annat.
Men som en rak motsats så kommer även andra främmande människor fram. Men med andra ändamål.
I sina händer har de stora påsar med mat & frukt. De frågar om de får ge maten till dem. Folk kommer fram med stora juicepaket. De kommer med vattenflaskor och till och med godis. Barnen tittade storögt på chokladbitarna varpå deras föräldrar nickade jakande mot dem.
Alla var hungriga. En liten pojke, densamma som grät, kommer fram till mig och ger mig en banan. Han tecknar åt mig att jag ska äta den.
Min kollega öppnade upp sin plånbok & gav 300kr till kvinnan från asylboendet. Kvinnan gick in på den angränsande matvarubutiken och handlade ännu mer mat till flyktingarna.
Vilken kärlek. Vilken omtanke. Vilken medmänsklighet.
Efter ett par timmars tjat på myndighetspersoner lyckas vi att få ett boende till de asylsökande. Varje fall över natten. Alternativet, att de små barnen med sina föräldrar skulle tvingas sova ute, var otänkbart. Kommunen har äntligen hittat plats åt de nyanlända.
Vi eskorterar sällskapet till asylboendet. Min kollega går först och visar vägen. Jag går sist för att hålla ihop folksamlingen.
Det är då det händer. Det som får mig att börja förändras. En liten flicka i sällskapet, jag bedömer hennes ålder till 3 år, fattar min hand. Hon håller den hårt och tittar upp på mig flertalet gånger. Jag tror hon ler men jag är inte säker. Mina ögon är grumliga av tårar. I sin andra hand håller hon en sliten och trasig docka. Den dockan är allt hon har. Jag släpper hennes hand när vi kommit fram till entrédörren på asylboendet och jag skymtar henne när hon försvinner in i byggnaden.
_______________________________________________
Det är lätt att sitta i sin soffa & säga att "nu räcker det! Nu har vi tagit in för många flyktingar. De får inte plats. Vi måste ju hjälpa våra egna först, osv osv osv"
Men ställ dig då framför de här människorna och säg samma sak. Säg att de inte är välkomna. Säg det till barnet i sin tunna tröja & mjukisbyxor som står framför dig.
Vänd på hela situationen. Om DU tvingades lämna ditt hem, din familj, ditt land pga krig, hur skulle DU vilja bli bemött när du kommer till ditt nya land? Med svordomar & spottloskor? Med hot och brandattentat?
Eller med mänsklighet & omtanke?
Och bara för att de har mörkare hy än oss och att de talar ett annat språk!

Kan faktiskt förstå

Flyktingströmmarna drar med sig problem på de flesta håll.
Redan hårt belastade socialsekreterare går fullständigt på knäna på vissa håll
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=6290543

De är utarbetade, och för den ordinarie personalen som är kvar ökar därför trycket ännu mer, säger kommunchef Bo Wallströmer.
– De andra har ju inte suttit och rullat tummarna innan det här uppstått utan de har ju haft en hel del att göra de med, så alla andra ärenden finns ju kvar. Det handlar om vanliga barnutredningar, det handlar om försörjningsstöd, missbruksvård och allt möjligt som blir lidande av allt detta, säger Bo Wallströmer.
Ljusnarsbergs kommun med knappt 5 000 invånare har under flera år tagit emot många flyktingar per invånare.
Just nu har Migrationsverket 785 sängplatser i kommunen, men Bo Wallströmer tror att det är ännu fler. Det här skapar ett stort tryck på kommunen. Han och de andra cheferna ägnar stor del av sin arbetstid åt den här frågan, en av flera saker han anser att de inte blir kompenserade för.
Samtidigt som intervjun görs idag kommer ännu ett mejl från Migrationsverket till Bo Wallströmer. Det handlar om ytterligare planerade asylboenden i Ljusnarbergs kommun som om de kommer klara inspektionen kommer att ge ytterligare 390 platser i kommunen.
– Det är klart att det blir ytterligare en påfrestning, antagligen, säger Bo Wallströmer.
 

Lägesbeskrivning från länet
Ingen annan kommun utöver Ljusnarsberg uppger att de har sjukskrivna socialsekreterare. Men alla skriver att läget är pressat.

KumlaSituationen inom socialtjänsten ansträngd, men läget är hyfsat under kontroll. Vissa personalförstärkningar/förändringar har inneburit en viss lättnad för tillfället.
LaxåSocialförvaltningen har en hög belastning, men vi hanterar situationen.
AskersundLäget är ansträngt. Vi har en hög belastning men än så länge kan vi hantera det.
HallsbergLäget är mycket ansträngt. Det blir allt svårare, för att inte säga omöjligt, att ordna boende till de ensamkommande barnen. Nästa steg kan bli hotell eller annan akut lösning.
Andra arbetsuppgifter/åtaganden "trängs undan" av arbetet med de ensamkommande barnen.
HälleforsSituationen extremt pressad både för individ- och familjeomsorgen och förskola/grundskola.
NoraVi har nått smärtgränsen. Kommer takten i anvisningar av barn att öka klarar vi inte av situationen.
LindesbergVerksamheterna är hårt belastade, främst inom social förvaltningens barn och unga-grupp. Kommunen har beslutat sätta stopp för mottagande av ensamkommande flyktingbarn.
KarlskogaSituationen är ansträngd och vi har brist på familjehem.
LekebergLäget är under kontroll.
ÖrebroSituationen mer ansträngd än tidigare, men fortfarande under kontroll.
Degerfors kommun har inte svarat på frågan.
Det är kommunchefer/socialchefer som har svarat på frågan. 


Men även andra delar i kommunerna belastas. Många flyktingar har även en dålig tand status och behöver mycket vad gäller tandläkare
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6289565

Alla asylsökande har rätt till akut tandvård, och barn har rätt till fullständig tandvård, något som satt press på Folktandvården runt om landet.
Det visar en enkät från Ekot som besvarats av alla landets regioner och landsting.
En vanlig ökning av antalet asylsökande ligger på runt 50 procent nu i höst jämfört med förra året. Kliniker i kommuner med hög mottagning och nära asylboenden har extra hårt tryck.

I Dalarna är det nu svårt att få akuttiderna att räcka och tandvårdschefen i Kalmar län skriver att det nu är risk för arbetsrelaterad stress. Bristen på tolkar är stor inom de flesta landsting och regioner.
I Norrbotten uppger divisionschefen att tolkbristen gör att patientsäkerheten hotas. I många landsting är eller väntas köerna för friska vuxna bli längre.
– Det finns naturligtvis risk för undanträngningseffekter här. Att vi inte hinner med den planerade vård som vi i övrigt har tänkt oss, säger Anders Ljungné, tandvårdschef över allmäntandvården i Västra Götaland.

I nuläget behöver bland andra Västra Götaland, Uppland, Skåne och Kalmar mer personal. Många jobbar också på en omfördelning av personal till kliniker med högt tryck. I exempelvis Skåne har man ökade öppettider och i Jönköpings län funderar man nu på olika lösningar.
– Vi är redan i dag ute på asylboendena men skulle kunna vara det i mycket högre utsträckning. I dag håller vi lektioner i munhälsa. Vi talar om hur svensk tandvård fungerar. Vi kanske skulle kunna göra enkla undersökningar där. Ingenting är omöjligt. Vi måste titta på nya lösningar hela tiden, säger Kerstin Gustafsson
 

Det gäller även skolan som nu måste ta emot många fler som behöver extra undervisning och stöd på olika sätt. Skolpsykologer som inte är utbildade att ta hand om den typen av problem som de nu möter. Sjukvården.....
Man planerar t.ex ett asyl boenden i en liten ort som heter Lundsbrunn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6290656

Inne i entrén till Lundsbrunns kurort står en fontän och sprutar vatten. Här är det tomt på människor, bortsett från personalen. Men det kan ändras snabbt eftersom Migrationsverket vill att upp till 870 asylsökande ska flytta in på hotellet, om inga fel upptäcks.
Och för en ort med 887 invånare i den senaste folkräkningen innebär det många frågor. Det säger flera av de jag pratar med utanför affären, men som inte vill ställa upp med namn.
 

Jag kan faktiskt förstå att det finns de som reagerar.

Flytvästar

Är vid medelhavet och njuter ett par dagar. Det gör naturligtvis att tanken förs till alla de familjer och barn som färdas över den i jakten pa  förändring. Hur det paverkar alla barn som tvingas följa med.
Som tva aringen som plockades upp
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/fiskarna-upptacker-den-lille-som-flyter-i-vagorna/

Fiskarna upptäcker byltet som flyter i vågorna

Här räddar de den syriska bebisen från havet

Det visar sig vara tre sma barn. Den minsta med anisktet nerat men som tur är överlever han.  

De hade flytvästar men samtidigt berättas om personer som säljer flytvästar som bestar av paper.
http://www.aftonbladet.se/gulabatarna/article21647314.ab
De är billigare ju farligare de ställer upp pa att resa.

Att barn paverkas av vad som beslutas av vuxna eller vad som händer deras föräldrar verkar manga glömma. Hur är det med Dwights barn?
http://www.expressen.se/gt/jag-har-blivit-ifrantagen-min-ratt-till-en-pappa/

Det kanske är tjatigt, men 14 år har gått och en svensk medborgare sitter fortfarande fängslad i mitt forna hemland Eritrea.
Han heter Dawit Isaak, i dag fyller han 51 år och han råkar vara min pappa.
Jag vet att många av er går och bär på samma känsla som jag, en känsla som inte går att beskriva om man själv inte har haft en frånvarande förälder. Jag vet inte hur det är att leva med en pappa. Jag kan inte relatera till människor som har levt med en pappa, jag förstår oftast inte vad de pratar om. Och när de klagar tänker jag oftast att de i alla fall har en närvarande pappa, och att de borde vara tacksamma.
Jag är inte arg eller bitter för att ha blivit i fråntagen min mänskliga rättighet, rätten till min pappa. Men denna känsla har lämnat djupa spår i mig.
Jag väljer att tänka på alla andra värdefulla upplevelser, saker och människor som jag har. En stark mamma, en stark självständighet. Friheten.

Nu när jag har blivit äldre har jag funderat på vad den svenska staten har gjort för min pappa som har suttit fängslad sen han var 37, och jag var 8. I december fyller jag 22.

Många gånger har den svenska staten svikit honom. England och Kanada har stoppat en av den eritreanska regeringens största inkomstkällor, den tvåprocentiga skatten. Den innebär att varje eritrean som bor utomlands måste betala två procent av sin inkomst varje månad för att ens kunna komma in i landet. Denna skatt har funnits i över ett decennium. Den svenska staten vägrar att göra något åt den, även om Sverige i dag är det enda EU-land som har en samvetsfånge bland sina medborgare. 

Sverige kör vidare  med den så kallade ”tysta diplomatin”, men den har under tio-elva år inte nått några resultat. Allt har gått käpprätt åt skogen. 

Rättstatens kanariefaglar

Hittade ett underbart inlägg som jg sparat lite pa.
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/sveriges-socialsekreterare-raettsstatens-kanariefaglar-19091

Natten den 16 september larmade två socialsekreterare polisen i Stockholm. Någon hade kastat in brinnande föremål i deras hem. Två kollegor till dem fick under natten sina bostäder utsatta för skadegörelse och klotter. De fyra är anställda inom socialtjänsten i Stockholm stad och arbetar med barn- och ungdomsärenden på samma enhet. ”Jag känner mig inte trygg, man vet ju inte vad som kan hända nästa gång” kommenterade en orolig socialsekreterare i media.   

Under juni, juli och augusti har socialtjänstkontor i Stockholmsförorterna Tullinge, Tumba och Hallunda i Botkyrka kommun utsatts för mordbränder. En anställds bil stacks i brand utanför hemmet på Värmdö den 27 augusti. Attackerna har koppling till ärenden där barn har tvångsomhändertagits enligt LVU. 

Sveriges socialtjänst står på randen till ett sammanbrott. Sju av tio socialsekreterare vill säga upp sig enligt Akademikerförbundet SSR. Kommuner över hela landet har ytterst svårt att rekrytera socialsekreterare, även via bemanningsföretag. Särskilt tufft är det att hitta handläggare för barn som far illa. Allt färre socionomer vill ta på sig det blytunga myndighetsansvaret som utgör samhällets yttersta skyddsnät. 

En gång i tiden var jag socialsekreterare med barnärenden på mitt bord. År 2015 skulle jag aldrig utsätta mig och min familj för det på grund av hotbilden. Personer som hatar socialtjänsten kan numera hetsa varandra i sociala medier. 

I våras argumenterade jag i en debattartikel för att fler familjehemsplacerade barn borde adopteras. Det utlöste en flod av hat från okända som kräver att blod alltid är tjockare än vatten. Jag hängdes ut med namn och bild i ett forum mot LVU på Facebook med över 2000 medlemmar. Gruppens administratör beskrev mig som ”fascisten från helvetet” och ”demonbesatt”. I kommentarerna stämplades jag som barnslavhandlare, psykopat, häxa och att jag borde krossas. I februari polisanmälde socialtjänsten i Göteborg gruppens frontfigur efter han hängde ut tre socialsekreterare som pedofiler.  

Enligt Arbetsmiljöverket är hot och våld den vanligaste orsaken för socialsekreterare till anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro. Befogad rädsla kan påverka yrkeskårens myndighetsutövning. Vem orkar stå upp för lagen om man vet att det triggar en rasande nätmobb? Vem vågar omhänderta barn till IS-krigare eller medlemmar i Hells Angels?
Jag befarar att socialkontor kan komma att sprängas i luften. Den 24 juli kastades en handgranat mot ett socialkontor i Malmö. Den 5 augusti utlöstes en kraftig detonation i socialtjänstens lokaler i Trelleborg. En handgranat orsakade omfattande skador. I februari krossades ett fönster och en brandbomb slängdes in.  

Fram till 1986 användes kanariefåglar i brittiska kolgruvor för att upptäcka giftiga gaser som orsakar explosioner. Om kanariefåglarna slutade sjunga var det en signal för gruvarbetarna att söka skydd. Sveriges socialsekreterare är rättsstatens kanariefåglar. När de tystas är det en varning för hela samhället.

Jenny Sonesson

Världsdagen för psykisk hälsa

Den missade jag att uppmärksamma så jag gör det nu i stället
http://mobil.mvt.se/nyheter/motala/johanna-det-gar-att-bli-battre-12107906.aspx

Världsdagen för psykisk hälsa har funnit sedan 1992, men har inte varit så uppmärksammad förrän på senare år.
Motala Fontänhus står som arrangör tillsammans med Motala kommun och Region Östergötland.
– Redan i april bjöd vi in föreningar som ville vara med, säger Magnus Wallman på Motala Fontänhus.
Under fredagen och lördagen har dagen uppmärksammats genom föreläsningar och utställningar i Hallen. På plats har bland andra varit Anhörigcenter, Ulaxvillan och föreningen Shedo som arbetar med att sprida information kring psykisk ohälsa.
I år har fokus legat på medlemmarnas egna berättelser.
– Det har varit mer utifrån det mänskliga perspektivet, säger Magnus Wallman.
Föreläsningarna har varit fullsatta.
Under lördagsförmiddagen höll Johanna Dahlgren sin föreläsning "Min väg tillbaka till livet".
– Jag har mått väldigt dåligt med självskadebeteende, ätstörningar och depression under nästan 15 års tid, säger hon.
Hon har varit frisk sedan fem år tillbaka.
– Det är viktigt att visa att det går att bli bättre, säger hon.

katarina.hyden@mvt.se

 

Dags att nominera

Dags att nominera årets barn hjälte
http://www.allmannabarnhuset.se/2015/10/nu-ar-det-dags-att-nominera-till-stora-priset-2/

Nu öppnar Stiftelsen Allmänna Barnhuset nomineringsprocessen för Stora Priset 2016. Stora Priset inrättades av Barnhusets styrelse 1987 och har sedan dess delats ut till ett antal personer och organisationer bla Lisbet Palme, Astrid Lindgren och Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris.

Nu söker vi efter personer, föreningar eller organisationer som genom banbrytande insatser befrämjat barns och ungas sociala förhållanden i Sverige.
Stora Priset kommer att delas ut på Barnrättsdagarna som äger rum den 12-13 april 2016 på Conventum i Örebro. Barnrättsdagarna är en årlig kongress för alla som vill utveckla sig och sitt arbete inom barnrättsområdet. Bakom denna satsning står Barnombudsmannen och Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Det huvudsakliga syftet med Barnrättsdagarna är att sprida kunskap och inspirera till ett fördjupat arbete med att genomföra barnkonventionen. Läs mer på www.barnrattsdagarna.se

Prissumman är 150 000 kronor och prispengarna förutsätts skänkas till någon verksamhet inom området sociala insatser för barn och ungdomar, som mottagaren själv väljer.
Barnhusets styrelse bjuder nu in organisationer, myndigheter, universitet och högskolor samt enskilda som verkar inom området barn och unga att nominera en eller flera kandidater som bedöms uppfylla prisets syfte.

Sista dag att nominera är: den 30 november 2015
Nomineringarna skickas med e-post till info@allmannabarnhuset.se och ska innehålla en motivering till det förslag som ges.
 

Vet ni någon som passar... så anmäl

Emeli sköts

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekinge/kommunen-kritiseras-efter-emmelis-dod

Den sjunde september skjuts 21-åriga Emmeli Olsson till döds. Tre månader tidigare hade hon fått ett rum på stödboendet Rosenbom - där hennes missbruk kraftigt eskalerade.

Dagen var redan planerad. Klockan nio skulle Nina Bergman åka till stödboendet Rosenbom och hämta sin 21-åriga dotter. Sedan skulle de gå på begravning för Ninas mamma, Emmelis mormor. Men klockan sex på morgonen ringde istället två poliser på hemma hos Nina, och sa att hennes dotter var död.

– Jag vet inte hur jag klarade den dagen. Jag tog med ett foto på min dotter och satte bredvid mig i kyrkbänken, säger Nina Bergman.

39-åring häktad

Kvällen den sjunde september dör 21-åriga Emmeli Olsson i ett skogsparti på andra sidan vägen från sin lägenhet på det kommunala hemlöseboendet Rosenbom. Hon har blivit skjuten, och händelsen utreds som ett mord. En 39-årig man sitter häktad, mot sitt nekande, på sannolika skäl misstänkt för mordet. Men familjen menar att socialförvaltningen och socialnämnden har bidragit till Emmelis död, genom att de placerade henne på Rosenbom istället för att hjälpa henne ifrån sin destruktiva livsstil, med narkotikamissbruk och kriminalitet.

– En 21-årig tjej ska absolut inte vara där nere. Där finns ju alltid någon form av droger. Det är bara att gå och knacka på hos närmsta granne, säger styvpappan Mats Bergman.

Därför har familjen nu anmält socialförvaltningen och nämnden i Karlskrona till både polisen och IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Socialförvaltningschefen Anette Gladher vill inte uttala sig i det specifika fallet, och vill heller inte kommentera anmälningarna.

– Det blir bara spekulationer då. Men det jag kan säga är att Rosenbom är det sista alternativet vi har, när det enda andra alternativet är hemlöshet. Men det är ingen önskvärd situation, säger hon.

Kamikazeuppdrag

De som börjar som familjehem fortsätter oftast.
Det ger så mycket.
Här är ett exempel

http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article21457436.ab

Den 26 januari 1994 knackade det på dörren. Det var då hon kom. Den första flickan som skulle få bo hemma hos Thomas och Sussi Ardenfors.

– Vi hade kanske förväntat oss en liten femåring som skulle stå och säga hej. Istället kom en deprimerad 14-åring som inte ens ville hälsa, säger Thomas.

Från början var hon kontaktbarn men snart behövde hon ett hem permanent.

– Och då plötsligt blev vi föräldrar. Jag var 27 år och fick gå på föräldramöten i skolan. Det var ganska surrealistiskt! säger Thomas

Nu, 20 år och närmare 30 barn senare, har Thomas skrivit boken ”En extra plats i hjärtat - att ta hand om någon annans barn”, om hans och Sussis erfarenheter som familjehem.

Av de här 30 barnen är det tre som har blivit kvar och som de har fått vårdnaden om. De blev placerade i familjen som spädbarn och är i dag 13, 14 och 17 år gamla. De har också en biologisk son.

– Våra barn har alltid vetorätt när det kommer till en ny placering. Vi sätter oss ner tillsammans och pratar igenom det när socialen ringer. Men våra barn är helt otroliga på att knyta an till de nya barnen, de är så vana. Det brukar bara ta en halvtimme så är de nya barnen iväg och leker på övervåningen eller i trädgården och klappar kaninen, säger Thomas.

Thomas och Sussis hem fungerar som jourhem, där barn bli akutplacerade, som familjehem, där barnen bor under en längre tid och även som kontaktfamilj, att ett barn kan komma varannan helg till exempel.

Hos familjen finns alltid ett rum redo, i fall socialen ringer och det finns ett barn som behöver en placering akut. De brukar bli en till två jourplaceringar per år.

– Vi brukar nästan göra slut med socialen efter varje placering. För när barnet sedan flyttar, då följer ju hjärtat med och vi måste få sörja lite. Men ganska snart känns det tomt.

Vill inspirera andra

Det är också därför han har skrivit boken, för att inspirera andra att öppna sina hem och sina hjärtan. Men det är inte alltid en lätt uppgift att fungera som familjehem. Barnen som behöver omplaceras har haft det svårt hemma och har jobbiga erfarenheter bakom sig. Familjen Ardenfors har varit med om svåra känslor, rymningar och till och med kidnappning. Och även om de själva inte har något alls att göra med socialens beslut att omhänderta ett barn så är det ofta mot dem som de biologiska föräldrarna riktar sin ilska.

– När vi var nya som familjhem kändes det konstigt att det plötsligt skulle flytta in en främmande människa i ditt hem. Och dessutom får du två föräldrar på köpet – som ofta hatar dig, åtminstone i början. För dem känns det som om vi har stulit deras barn, när vi bara vill ta hand om och hjälpa dem.

Vad händer när barnen flyttar hem igen?

– Det jobbiga är att inte få veta hur det går eller hur de mår då, säger Sussi.

Den informationen är sekretessbelagd. Men barnen får kontakta dem på eget bevåg. Och den truliga tonåringen, hon som kom allra först, hälsar nu på med sina egna barn nästan varje jul.

– Det här är ett kamikazeuppdrag rent känslomässigt. Vi vet att vi kommer må dåligt när barnet flyttar.

 

Han bok har vi fått löfte om att få och kommer att lotta ut bland nya betalande medlemmar i BPIS

Undrar var det skall sluta

Idag är media fullt vansinnes dådet i Trollhättan. http://www.expressen.se/gt/skolattacken-har-blivit-en-varldsnyhet/
Direkt kommer massa antydningar om att det är alla flyktingar och situationen runt det som orsakat. Men gärningsmannen är svensk. Jag har både sett honom på bild och hört hans namn.
Bläddrar runt och hittar fler saker,
En flicka saknas i Ljusdahl http://www.expressen.se/nyheter/14-arig-flicka-forsvunnen/
pedofilhärvan växer i Ulricehamn http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6284061
De hittade /stoppade en yxman vid en skola i Piteå http://www.expressen.se/nyheter/skola-avsparrad-pa-grund-av-man-med-yxa/
En 20 åring har strypt en 16 åring på ett hotell. http://www.expressen.se/kvallsposten/misstanks-ha-strypt-16-arig-flicka-pa-hotell/
Samtidigt anmäler nu fler och fler kommuner sig själva till IVO för att de inte klarar uppdraget runt ensamkommande flykting barn.
http://m.gp.se/nyheter/vastsverige/1.2870217-brister-i-mottagningen-av-ensamkommande-barn?utm_source=m.facebook.com&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect

tre enskilda klagomål som rör Mölndal, Strömstad och stadsdelen Angered i Göteborg. I Mölndal berör anmälan hur placeringen av ensamkommande barn hanteras.

I stadsdelen Angered berör anmälan bland annat att Utredningsenheten barn och unga och familjehemsgruppen inte hinner träffa ensamkommande barn eller familjehemmen. Det är också svårt att hinna med att skriva utredningar eller göra uppföljningar när placeringar är genomförda, enligt anmälan.I anmälan rörande Strömstad beskrivs bland annat att kommunen inte har kontroll över mottagningen.

Norrtälje kommun och ytterligare sex kommuner i Stockholms län har anmält sig själva till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, enligt lex Sarah, skriver TT. Trycket har blivit så hårt att kommunerna inte klarar av att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Även Hässleholms kommun i Skåne har gjort en anmälan och har uppgett att det råder brist på gode män och boenden. Utredningar inför placeringar hinner heller inte genomföras.

Anders Martinsson 031-62 45 18 anders.martinsson@gp.se
 

Man blir bara matt över allt våld och allt ont. Undrar vart det skall sluta?

Remiss seminarie

I Måndags var jag ju på remiss seminarie. Före er som hade velat vara med men inte kunde eller missade så kommer här en länk där ni kan höra hela.
http://bambuser.com/v/5864327

På seminariet var en av panelen ifrån Nordens barn. De har gjort ett projekt "Nordens Barn - Fokus på barn i fosterhem". Vi har samlat in och ska sprida kunskap om exempel på insatser som förbättrar situationen för barn i familjehem. De har även jämfört med barn placerade i andra nordoiska länder som Danmark och Norge. De två länderna ligger rätt lång före oss på området. De har tagit fram ett insperations häfte utifrån det.
http://www.nordicwelfare.org/PageFiles/415/Inspirationsh%c3%a4ften/1%20TidigaInsatser_enk.pdf

På sidan http://www.nordicwelfare.org/Projekt/Nordens-Barn---Fokus-pa-barn-i-familjehem/ ligger flera länkar till olika saker de gjort.

Sanningen bakom rubriken

Det är inte så ofta man får hela historien bakom rubrikerna och journalister skriver utirån att skapa rubriker.
Men att hitta någon som skriver om det som ligger bakom rubriken.
"En kvinna har dött efter ett lägenhetsbråk i Årsta i södra Stockholm".
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article21574851.ab

En kvinna är dödad efter att socialtjänsten och rättsväsendet ännu en gång misslyckades. Två barn har förlorat sina föräldrar eftersom pappa misstänks ha mördat mamma.

När jag läser de offentliga handlingar som redan finns baxnar jag. Här syns i stort sett samtliga kända varningssignaler på de checklistor polis och socialtjänst ska använda för att bedöma hur farligt en våldsutsatt kvinna lever.

Mannens dödshot och våldsamhet hade stegrats. Hans drickande tilltagit. Han hade nyligen dömts för våldsbrott mot henne. Han har haft psykiska problem sedan ungdomen. Han förnekar våldet, kallar det "självförsvar".

Kvinnan ville skiljas – en riskfaktor i sig. Hon bodde sedan 15 år i Sverige, arbetade men var en ensam människa. Bara för sin enda väninna vågade hon berätta att hon på senare tid börjat bli rädd för sin man.

I maj slog han henne så hårt två dagar i rad att hon tog barnen och sprang in till grannen som ringde polis. Grannen var förvånad, hade aldrig misstänkt att misshandel pågick hos det trevliga paret.

Låter mamman och barnen flytta hem

Hela sommaren levde kvinnan gömd på skyddade boenden. Då bedömdes hotbilden allvarlig.

Rättvisan hade sin gång: Mannen dömdes för misshandel till skyddstillsyn med föreskrift om psykiatrisk öppenvård. Kvinnan ville inte längre medverka, begärde inget skadestånd, ville att barnen "ska ha kvar sin pappa".

Se där ännu en känd riskfaktor, hennes vilja att ursäkta våldet, att vilja lita på sina barns far.
Men hon ansöker om skilsmässa.

Framåt hösten ska hon dessutom flytta hem, reda ut saker och ting. Hon intalar sig att han nog kan hålla sig lugn.

Och här uppstår mina tvivel på myndigheternas kompetens att rädda våldsutsatta kvinnors liv.

Socialtjänsten låter henne och barnen flytta hem.

Plötsligt är den allvarliga hotbilden borta, eller saknar betydelse. De vet att två barn redan är brottsoffer, behöver skyddas från att bevittna mer våld. De kunde omhänderta barnen, eller hota med det, med den troliga följden att kvinnan skulle ha valt att fortsätta leva gömd.

Åklagaren beviljar inte kontaktförbud.

Kvinnan får avslag med motiveringen att maken inte begått några nya brott. Just det - han har ju inte hittat henne. Ingenting nämns i beslutet om att hotbilden ansågs allvarlig tre månader tidigare.

Frågan om hedersvåld kommer inte upp.

Frivården fungerar inte.

Mannen döms till skyddstillsyn och psykiatrisk vård. Men anser inte att han behöver gå något av kriminalvårdens partnervåldsprogram, det är hustrun som är aggressiv, anser han.

Det är mannen som ringer och larmar efter knivöverfallet. Han är häktad misstänkt för mord. Saken kommer att få en rättslig genomlysning, men bara själva brottet blir klarlagt.

Myndigheternas ansvar förblir outrett. Vilken hot- och riskbedömning gjordes av åklagare, polis, socialtjänst och kriminalvård?

Ja, jag vet: om något år kommer Socialstyrelsens intetsägande rapport om dödligt våld som ingenting säger om det enskilda fallet. Ingenting blir klarlagt om enskilt ansvar. Ingen lär sig något. Misstagen görs om.

Det är för mig skandalen.

Nu bor barnen hos släktingar till pappan. Om de där får sörja sin mamma vet jag inte.

 

Håller med om ordet skandal. Och jag håller med om att man borde titta på vem som var ansvarig, som orsakat. Inte bara det faktum att pappan mördat mamman. Inte nöja sig med att han åtalats och dömts. Två barn har förlorat båda sina föräldrar för att ingen lyssnat, inte tagit på allvar, förringat risken och faran. Det repareras aldrig.

Stockholm är sig inte lik

Är Stockholm igen men slås av att det inte är som det brukar vara.
Kliver av tåget och går in på stationen. Det första jag ser är typ  fem poliser som står och pratar med ett gäng killar som ser ut som dem tv ,  ensamkommande unga pojkar som lever på gatan. Jag vet inte om det är så men jag får list att gå fram och fråga om någon av dem skulle vilja hänga med hem, vill ha ett liv med oss?.

Jag passerar och ser sedan ett bord vid utgången med flera personer med västar. Det sitter en skylt på väggen med texten migrationsverket. Bredvid står ett gäng stationsvärdar.  När jag kommer utanför ser jag massor av tält där de delar ut mat och dryck ser det ut som. Jag stoppar mig själv på väg dit för att fråga om de behöver hjälp. Hinner ju inte, har ju en tid att passa.

På väg till  Sergels torg ser jag inte mindre än sju tiggare. Vid varje tunnelbaneuppgång står det vakter. I parken vid Clark kyrka tält för utdelning av mat för uteliggare. I trappen till Sergel står ett stort gäng pircade svarta killar. De har så många saker i sniket så jag har svårt att titta den i ögonen. Kan inte hjälpa att jag tycker det är fukt och undrar om det inte är ett sätt att gömma sig ändå.

På plattan sitter ett gäng vanliga alkoholister om jag får kalla dem så. En man på knä som tigger får ett mc Donalds paket av en förbi passerade,  han sliter upp pappret och äter.

Inne på gallerian är det vakter. ..

Jag köper mig lite mat och sätter mig och det dröjer inte länge innan en kvinna kommer fram och ber om pengar, försöker sälja en tidning. Jag har inga kontanter och hon visar att hon är hungrig så hon får halva min portion.

Nej det är sig inte likt.  Jag är glad att jag inte bor i Stockholm att jag snart skall åka hem igen.
Det jag reagerar på är att vi i Sverige 2015 plötsligt har uteliggare, tiggare och gatubarn. Så skall det väl inte vara.

Rika på vår insats

Som sagt, vårdjättar gör sig rika på familjehem, på vårt jobb
http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21578474.ab

Privata vårdjättar blir rika på den rådande flyktingsituationen.

Wallenbergägda Aleris fakturerar kommunen 84 000 kronor i månaden för familjeboende för ett ensamkommande flyktingbarn. Halva summan går till företaget – inte familjen, skriver SvD Näringsliv.

Flyktingkatastrofen är ett faktum. Det är också bristen på boenden och sovplatser för flyktingarna som kommer. Bristen är så stor att kommunerna desperat tvingas placera barnen på boenden som kostar långt över deras budget.

Priset är svindlande.

Aleris verksamhet för familjehem, Nåjden, kan fakturera kommunen 84 000 kronor i månaden för att en familj ska ta hand om ett ensamkommande barn. Och hälften av summan går direkt till bolaget, skriver SvD.

– Det är 2 800 kronor om dagen och det är precis vad som står i vårt ramavtal som kommunerna upphandlar regelbundet. I förhållande till den tjänsten som vi erbjuder får både vi och kommunerna tycka att det är en rimligt summa, säger Anne-Marie Svensson, divisionchef för Aleris omsorg till Aftonbladet.

”I akut behov”

Andra, mindre kända, familjehem fakturerar hälften så mycket som Aleris: mellan 37 500 och 40 000 kronor i månaden.

– Vi har inga vanliga familjehem, utan vi har familjehem för barn med stora sociala problem, därför blir ju också prissättningen olika beroende på vad kommunen eller hemmet behöver för just det barnet, upphandlingen gäller alla kommunens barn, inte med fokus på ensamkommande, säger Anne-Marie Svensson.

Den stora prislappen kan vårdjätten ha eftersom kommunerna inte har något val.

– Oftast är det så att vi är i akut behov av plats och då får vi ta den plats vi kan få, oavsett pris och matchning av barnet, säger Inger Dorrian vid Täby kommuns familjeenhet till SvD.

Enligt professor Christina Ramberg finns det inte mycket kommunen kan göra. På grund av lagen om offentlig upphandling kan kommunerna endast säga ”ja tack” eller ”nej tack”, utan möjlighet att diskutera priset.

– De kan inte ifrågasätta varför det blir så dyrt. Det enda kommunen kan göra är att säga ”nej tack”, vilket ofta inte är ett praktiskt alternativ när det är nödvändigt att snabbt få tillgång till tjänsten, säger Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, till SvD.

Gårdagen återkommer

Igår var vi på en stor träff för familjehem och placerade barn underbart att se familj efter familj komma in med blandade varianter på barn. Olika nationaliteter och ursprung.

Massor av bra föreläsningar, ex barnombudsmannen invignings talade, han berättade om barn som är placerade och fel han hittat. Hur barn vill att handläggare skall vara. (se bild) 

Tilia berättade om sitt arbete med ungdomar med psykisk ohälsa.

Hann  inte kolla Rasmus Persson 

Gunilla Wahlström berättade om sina böcker och barnen bakom.

Lisbeth Pipping berättade om sin uppväxt och hur en del barn längtar efter en annan pappa och mamma medan andra längtar efter sina föräldrar utan att vilja bo med dem.

Jiddra hem berättade om sin podradio där ungdomar gör program som är viktiga för dem.

Och underbara ADHD avslutade med att berätta hur det är att leva med diagnos. Han bjöd på många skratt många igen kännande.

Det var ca 250 personer så vi planerar att köra igen nästa år. d 15 oktober. Save the date. 

Stads lösa och utan rättigheter

Barn som föds under flykt blir stats lösa. Personer som inte har någon stat blir också utan rättigheter.
Det handlar om så många som 40 000 barn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6280038

Tiotusentals syriska barn har fötts på flykt i Libanon utan att ha registrerats. Nu riskerar de att bli statslösa och då förlorar de sina grundläggande rättigheter.

Maryam med stora bruna ögon och rosa pyjamas tittar nyfiket där hon ligger i sin mamma Mayada Dumaranis knä. Flickan är två månader gammal och föddes under flykten i Libanon men officiellt så har hon inga egna dokument som bevisar vem hon är.
– Hennes identitet kommer att bli okänd, säger Mayada från Ghouta utanför Damaskus. Bredvid jollrar Muhammed sju månader han har på sig en tröja där det står "Dad´s tiny tackler" men han är inte heller registrerad. De kan inte ens ta sig till Syrien utan papper, tror pojkens mamma Fatima Dumarani.

Enligt libanesiska myndigheter och FNs flyktingorgan har minst 60 000 syriska barn fötts i Libanon sen krisen började, troligen är de ännu fler. Hala el-Helou är rådgivare till socialministern och leder Libanons krishanteringsgrupp för Syrien. Hon uppskattar att minst 70 procent av de nyfödda alltså mer än 40 000 syriska nyfödda inte registrerats.
– Föräldrarna känner inte till det här, de förstår inte hur de ska göra, förklarar Hala el-Helou. Dels kostar processen pengar, men det är också en rad steg som föräldrarna måste ta, annars blir konsekvenserna stora för barnen.

– De kommer att berövas sina grundläggande rättigheter, de riskerar att bli statslösa, de kan inte gå i skolan, säger Hala el-Helou.
Hon varnar för att brist på utbildning kan skapa en krigsgeneration som riskerar att bli ett hot mot sig själva och sin omgivning.

Katja Magnusson
katja.magnusson@sverigesradio.se

Trauma behandling

Det räcker inte med att ge de flyktingar som kommer tak över huvudet. Många av dem har stora, djupa trauman bakom sig
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article21592799.ab

– Vi simmade bland lik, barn kvinnor, gamla, unga. Vi var tvungna att knuffa dem åt sidan för att simma igenom.

I behov av traumavård

Efter en timme kom räddningsbåten och på UNHCR:s hemsida berättar Alis pappa att han kallar sin son mirakel­bebisen. Pojken överlevde.

Många av de flyktingar som kommer till hamnen i Trelleborg och Centralen i Stockholm bär på svåra trauman. De skickas vidare genom Sverige med många skräckfyllda minnen i bagaget. Röda Korset räknar med att 30 procent av de flyktingar som kommer hit är i behov av särskild traumavård.

Har beviljat pengar

De flesta kommuner saknar dock specialistvård, avstånden är långa och många flyktingar får inte den vård de behöver. Även om traumavården är begränsad måste kommuner och landsting fånga upp dessa patienter så tidigt som möjligt. Det är viktigt att primärvården, mödravården och elevhälsan nu stärks för att klara även svårt traumatiserade patienter.

Regeringen har beviljat pengar till Sveriges kommuner och landsting, SKL, som nu får organisera vården av flyktingar. De som sett familjemedlemmar sprängas till döds eller drunkna i Medelhavet måste kunna få lindring. Både av humanitära skäl och för att de drabbade ska orka bygga ett nytt liv här i Sverige.

Eva Franchell

Dubbelt så många skapar press

Det kommer dubbelt så många om dagen som man trodde
http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21577136.ab

Ett scenario med dubbelt så många ankommande flyktingar som i dag.

Det har kommunerna fått i uppdrag av MSB att titta på.

I svaren varnar många kommuner för att situationen skulle bli kritisk, på gränsen till ohållbar, vid ett kraftigt ökat mottagande.

”Verksamheten kommer inte kunna leva upp till lagstiftningens krav”. skriver Länsstyrelsen i Halland.

”För Stockholms stad är dagsläget belastningen mycket stor. Verksamheten kommer inte att klara av att hantera läget med nuvarande resurser, rutiner och krav”, skriver man i rapporten.

”Socialtjänsten dräneras för närvarande på resurser för all verksamhet som inte är kopplad till akut hantering av migranter - betydande nedgångar inom exempelvis uppsökande verksamhet, ekonomiskt bistånd mm.”

Även i Skåne län är belastningen mycket hög på grund av flyktingkrisen – och svarar att situationen kommer att bli kritisk vid ett fördubblat antal flyktingar, kallat scenario B.

”Samtliga kommuner har svarat att belastningen är kritisk främst för skola, socialtjänst och verksamheter som arbetar med bostadsförsörjning vid scenario B”, skriver Länsstyrelsen i Skåne i svaret.

Kan inte följa lagen

På samma sätt varnar Länsstyrelsen i Östergötland för att socialtjänsten närmar sig gränsen.

”Vid ett ökat antal flyktingar uppger majoriteten av kommunerna att de får en kritisk belastning i kompetensförsörjningen”, skriver man i rapporten.

”Flera kommuner pekar på potentiella svårigheter med att uppfylla skollagen.”

Även Länsstyrelsen i Halland beskriver att man inte kommer att kunna följa lagen i ett sådant scenario.

”Kvaliteten på undervisningen, generellt sett, riskerar att försämras och verksamheten kommer inte kunna leva upp till lagstiftningens krav.”

Länsstyrelsen i Värmland menar att ett scenario med ett kraftigt ökat antal flyktingar inte går att lösa inom ramen för nuvarande regelverk.

”Kommuner med i dag högt mottagande anger att situationen kan bli mycket kritisk till gränsen till ohållbar.”

Jonathan Jeppsson
 

Det ställer till det på många håll, t.ex sätter de stora flykting strömmarna nu press på skolan.
Det är inte bara att det blir fler elever utan eleverna har kunskaps brister, behöver samtals stöd psykolog, skolsköterskor,
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6277644

– Läget är akut och mycket ansträngt. Platsbristen är kanske det som växer snabbast nu, säger Matz Nilsson, ordförande för förbundet Sveriges Skolledare.
Det är redan idag stora problem med framför allt brist på lokaler och personal i skolor på många håll runt om i hela landet. Men fortsätter flyktingströmmen som idag eller ökar under ett års tid kan det bli mycket stora svårigheter i flera kommuner.
Det framgår av Länsstyrelsernas rapporter till Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, som vill veta hur uthålligheten och kapaciteten i samhället ser ut. Och just när det gäller skolorna ser alltså läget mycket kritiskt ut.
På Saltemads camping i Borås bedrivs idag skola i campingens tv-hus på grund av platsbrist säger Stefan Eriksson som är rektor för Centrum för flerspråkigt lärande i Borås.
– Vi vill hjälpa skolorna ute i stadsdelarna. Det är ganska hårt tryck på dem. Och då är det skönt för dem att det finns en buffert innan så att de inte behöver ta emot alla nya på en gång.
Många länsstyrelser formulerar läget med ord som kritisk belastning, mycket ansträngt läge och svårigheter att uppfylla skollagen. Enligt Matz Nilsson på Skolledarna är det vissa kommuner som exempelvis Malmö, Trelleborg och Södertälje som drabbas mycket hårt.
– Om vi fortsätter med det mottagandet vi har till ett fåtal kommuner som vi gör idag så kommer det få förödande konsekvenser för de skolorna som tar emot en stor andel av de nyanlända eleverna.
Skolledarna efterlyser en handlingsplan från regeringen och mer resurser och har en rad förslag för att komma tillrätta med situationen, till exempel att nyanlända med lärarutbildning snabbt ska kunna hjälpa till, men det krävs en massiv insats säger Matz Nilsson på Sveriges Skolledare:
– Det handlar inte bara om undervisningen, det handlar om elevhälsa, bra skolsköterskor, bra psykologer som hjälper rektorer och lärare i integrationen. Så det är ju en massiv resursförstärkning som behövs.

Alexandra Svedberg
Alexandra.Svedberg@sverigesradio.se

Inte vi som får pengarna

Det går då och då rykten om alla pengar vi som familjehem tjänar Sedan talar man om institutioner där priserna är helt andra än de pengar vi får.
Nu är det de som skor sig på ensamma kommande flyktingbarn. Familjehemmen räcker ju inte till.
Tur att de åtminstone skriver som det är

Privata bolag tjänar multum på flyktingbarn – familjer får bara en bråkdel

http://www.dn.se/ekonomi/privata-bolag-tjanar-multum-pa-flyktingbarn-familjer-far-bara-en-brakdel/

 Bristen på boenden till ensamkommande barn gör att privata familjehemsförmedlare kan pressa upp priserna kraftigt.
Förre S-politikern Jan Emanuel ­Johanssons Hoppetgruppen pekas ut som en av de ­dyraste. En kommun kan betala 3.600 kronor per dygn – bara en femte­del går till familjen som tar sig an barnet.

Bristen på boenden till ensamkommande barn gör att privata familjehemsförmedlare kan pressa upp priserna kraftigt.

Förre S-politikern Jan Emanuel ­Johanssons Hoppetgruppen pekas ut som en av de ­dyraste. En kommun kan betala 3.600 kronor per dygn – bara en femte­del går till familjen som tar sig an barnet.

 

Förra veckan granskade DN marknaden för de privata bolag som förmedlar familjehemsplatser till ensamkommande flyktingbarn åt kommunerna. Branschen har fått ett kraftigt uppsving i och med den pågående flyktingkrisen. Sedan 2014 har svenska kommuner betalat långt över en halv miljard kronor till bolagen. Många kommuntjänstemän är kritiska och anser att flera familjehemsförmedlare utnyttjar flyktingkrisen för att pressa upp priserna.

Ett av bolagen som pekas ut är Hoppetgruppen AB som ägs av den tidigare S-riksdagsmannen Jan Emanuel Johansson. Han har under åren tjänat flera hundra miljoner kronor på att bygga upp och sälja bolag inom barn- och ungdomsvård.

Vimmerby är en av kommunerna som anlitat Hoppetgruppen. De har betalat 3.600 kronor per dygn för ett barn som inte varit i behov av några särskilda stödinsatser.
– Det är väldigt mycket pengar, men det var väldigt bråttom och vi hade inte tid att hitta något annat. Tyvärr är det en marknad som vi har svårt att styra. Hade det varit ett av våra egna familjehem skulle det kosta under 1.000 kronor per dygn, säger Svante Christiansson, individ- och familjeomsorgschef.

Flera andra kommuner betalar Hoppetgruppen upp till 3.600 kronor per barn och dygn, enligt kommunernas egna uppgifter och de avtal som DN har tagit del av. Långt över de mellan 1.200 och 1.400 kronor per dygn som kommunerna annars anser vara ett normalpris för en extern familjehemsplacering.

Det innebär alltså att kommunerna kan ha en månadskostnad på omkring 100 000 kronor för ett enda barn placerat i familjehem via Hoppetgruppen.
DN har varit i kontakt med ett av de familjehem som Hoppetgruppen anlitar. Mamman i familjen säger att pojken som fram tills nyligen bodde hemma hos dem inte har några särskilda behov, men att företaget ändå fakturerade kommunen 3.600 kronor per dygn. Kommunen bekräftar uppgiften för DN.

– Det var en riktigt dyr lösning för kommunen. Av de pengarna fick vi omkring 700 kronor per dygn. Resten gick till bolaget, säger mamman.
 

Det finns fler exempel.
Andra tjänar alltså pengar på det vi gör. Trots att det är vi som gör jobbet....

En kommer och en går

Det är ju så som familjehem att livet svänger fort ibland. Ibland är det mer och ibland mindre. Det är känslosamt och jobbigt men samtidigt ger det så mycket tillbaka.
Att se en som kommit så långt att det är dags för eget boende och se lyckan i det, att lyckas och sedan in flytt av en ny person att tycka om och älska. Vissa landar i hjärtat direkt medaln andra tar lite längre tid. Det är känslostormar och just nu lever vi mitt i flera av dem samtidigt.
Det är så häftigt. Det är det som gör att man fortsätter... 

Men det innebar att jag inte har inte hunnit med bloggandet men då får det på grund av livet... stå på vänt.
Det är så roligt med solskens historier.
Här är en: https://blog.unicef.se/2015/10/14/jag-tankte-att-det-var-inte-menat-att-jag-skulle-fa-hjalp/

– Jag var rädd och hade ingen att prata med. Jag satt ensam och grät i en timme, men det fanns ingen personal ledig. Jag hann bli så mycket sämre, kanske hade det inte behövt gå så långt. Jag är inte den som ber om hjälp. När de slarvar bort tre remisser så tänkte jag att det var inte menat att jag skulle få hjälp, säger Ewelina.
Efter att Ewelina lagts in blir hennes skolsituation allt mer komplicerad. Hon får inte den hjälp hon skulle ha behövt och missar allt mer av utbildningen. En period blir hon avstängd från skolan:
– Jag fick som ett straff för att jag mådde dåligt, att jag inte fick komma tillbaka till skolan. Det kändes som att de trodde att jag var en mördare eller något, som att de var rädda för mig, berättar hon.
 

Det är ett poddavsnitt med en intervju med henne. Så följ länken.

– Barn far illa och det kostar pengar för samhället när insatser sätts in senare i stället för tidigt. Myndigheterna agerar på olika håll. För att det ska fungera krävs en mycket bättre samordning där man pratar med varandra och har barnet i centrum, säger Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, som kommenterar Ewelinas berättelse

Ewelina har nu börjat på gymnasiet, och hon känner hopp för framtiden. Men besvikelsen över bemötandet i högstadiet finns kvar:
– Jag tror att det kommer gå bra. Jag har lätt för mig i skolan och lär mig lätt. Men det är mer måendet som förstör. Det är så tråkigt att det har blivit som det blivit. Det hade kunnat gå bättre om skolan hade samarbetat. Jag kan ju inte vara den första som mår dåligt, men ingen i skolan frågade vad jag behövde.
Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Körkort på barn

Jag har länge tyckt att man borde ha någon typ av körkort på barn. Någon typ av utbildning i hur barn fungerar och vad de behöver utifrån sina behov inte av vad som passar oss vuxna.
Man har en lång utbildning inför de flesta jobb. Man kan knappt bli städerska idag utan utbildning.
Utbildning för att få körkort, för att få köra moped.
Utbildning runt sporter hygien, hälsa, vitaminer, hälsokost Det finns utbildningar för det mesta och i många fall krävs de. Men för att skaffa barn krävs ingenting och en del borde starkt överväga att inte sätta barn till världen

Hittade en som håller med
http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/en-del-borde-starkt-overvaga-att-inte-satta-barn-till-varlden/

Föräldraskap är inget som ensamt kan skänka någon vishet. Att öppet lägga sig i andras beteende som föräldrar är känsligt, kanske dumdristigt. Jag tänker att en del människor (nu pratar jag naturligtvis inte om dig), men en del andra, starkt borde överväga att inte sätta barn till världen

Hos vissa är uttrycket att skaffa barn som skarpast, som om det handlar om att investera i en ny blå soffa, en miljödiesel från VW eller ett par svarta skinnskor. Som om livet kan gå vidare på samma obekymrade sätt även efter att föräldraskapet har förändrat alla förutsättningar.

En kväll ser vi ett avsnitt av nya omgången av tv-serien "Bron" med en obehaglig kvinna som inte bara sprider homofobiska, djupt reaktionära och farliga åsikter på sin videoblogg utan dessutom har en ytterst originell uppfostringsmetod.

För att kunna stå emot mobbingen lär hon sin dotter att slå sina plågoandar hårt i ansiktet. Våld löser ju alltid allting.
I Harper Lees klassiska roman "Dödssynden" (som fått ny aktualitet med den senkomna efterföljaren) är det tvärtom. Här får barnen lära sig att bita ihop och absolut inte börja slåss när skolkamraterna kallar deras pappa för "niggerälskare" för att han i sin roll som advokat ska försvara en svart man i rätten. Jag vet vilket jag tycker är rätt.

Så läser jag en debattartikel av en tvåbarnsmamma som tycker att mödravårdscentralen inte säljer in rätt budskap till blivande föräldrar... som om man inte har något eget ansvar när man sätter ett eller flera nya liv till världen.

Finns det någon som tror att livet bara ska fortsätta som vanligt när man blir förälder? Hur kan man inte förstå att barn innebär förändring? Kan jag inte festa tre kvällar i veckan? Varför sa ingen det?

Tvåbarnsmamman menar att den som säger att småbarn är kul ljuger. OK, här är några sanningar. Jag har aldrig skrattat så mycket. Jag har aldrig haft så mycket kroppskontakt. Aldrig delat så mycket villkorslös kärlek. Aldrig lekt så mycket. Och aldrig, förrän nu kanske, varit så trött.

Vi avstod mycket under tiden med två små barn (inte ungar). Mest för att allt annat föreföll meningslöst.
 

Ja det är inte lätt att vara förälder men det finns heller inget som är så givande.  Men livet blir aldrig som förut och är man inte beredd på det och villig och ta det så kanske man inte blir någon bra förälder. Och vem får ta konsekvenserna? Jo barnen.
Nej tänk om vi hade körkort för barn med krav på utbildning innan....
Inte genomförbart men många barn skulle säkert ha tjänat på det

Ett av huvud problemen.

Det finns en förening som heter Barns bästa som jag inte haft kontakt med än men de hade en träff där två experter fick berättade om vad de ser som huvud orsaken till att så mycket blir fel inom socialtjänsten. Båda hade samma åsikt. Rättsosäkra utredningar roten till mycket ont
Hör dem här. Den ena Leo är vår egen eminenta forskare.

https://vimeo.com/141411875

När det blir allvarligt fel vid vårdnadstvister, vid LVU-tvångsomhändertagande av barn eller vid utredningar av s k familjehem, så finns det ofta mycket att bli upprörd över. Men de faktiskt oacceptabla felen har visat sig svåra att lösa. Idella föreningen Barnets bästa presenterar här tillsammans med två experter en utförlig analys som identifierar "roten till mycket ont". Ett rotproblem som nästan alla advokater, domare, journalister och många upprörda grupper aldrig uppmärksammat. Med denna förståelse är det lättare att ta fram en strategi för faktiskt förbättring och att samlas ikring. Många upprörda har lovordat detta föredrag - det var värt en och en halv timma!

Hemvård bätre för barn med cancer ?

Cellgifter hemma kan göra livet bättre för barn med cancer
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6268994

Nu görs försök med att ge cancersjuka barn cellgiftsbehandling i hemmet. Tanken är att minska tiden på sjukhus, som kan vara påfrestande för barnen och familjerna.

Tvåriga Louise Tyndal Från Ekerö utanför Stockholm kommer att bli den första patienten som provar på.

– Ja, jag har förstått det så. Nu har vi ganska mycket erfarenhet av hemsjukvård, men inte just det här med cellgifter, så ja, där blir vi nog först, berättar hennes mamma Emelie Tyndal.

Tvååriga Louise Tyndal fick leukemi för drygt ett år sedan och har tillbringat väldigt mycket tid på sjukhus.
Det har slitit på familjen, och därför är de glada att nu kunna få pröva cellgiftsbehandling hemma

– Vi tycker att när barnet får cancer bör familjen få ha ett så normalt liv som möjligt, säger Arja Harila Saari är sektionschef för barncancervården på Karolinska.
Hon säger att det i första skedet handlar det om enstaka patienter, och en sorts cellgifter, eller cytostatika som det heter på fackspråk, som utgör en liten del av hela behandlingsprogrammet.

I dagsläget får mellan 30 och 40 procent av barncancerpatienterna i Stockholm hemsjukvård i någon form, men det skulle kunna vara betydligt fler.
– I någon fas av behandlingen så tror jag att kanske 70 procent av patienterna skulle kunna använda någon form av hemsjukvård, säger Arja Harila Saari.

En till som skall ut efter att ha varit här länge. Migrationsverket tror inte på att han är 16 år.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21537934.ab

HUDIKSVALL. Migrationsverket anser att 16-årige Eid Mohammed ljuger om sin ålder och vill utvisa honom till Afghanistan.

Trots att den åldersbestämning som gjorts anses ovetenskaplig och att andra intyg från specialistläkare stärker pojkens version.

– De här barnen är helt utlämnade och rättslösa, säger fosterpappan Pär Mårtensson.

Familjen tycker inte att han fått en riktig bedömning. Metoden att fastställa ålder enbart med hjälp av käkröntgen har fått hård kritik av läkare som anser att den är alltför osäker.

I den senaste ansökan hade ansökan därför kompletterats med intyg från bland annat en barnläkare, psykolog och skolan samt ett utlåtande från en odontolog, som är specialist på tänder.

– Dokumenten styrker Eids version men det ansågs ändå inte vara ett tillräckligt skäl för att lyfta ärendet, säger Ing-Mari.

Migrationsöverdomstolen bemötte inte med ett ord de nya intygen när de avslog ansökan om prövning.

Vem lyssnar på Ella?

Jag får gång på gång bevis för att barn är rättslösa, att de inte har någon talan.
http://www.kanal100.se/all-portfolio-list/vem-lyssnar-pa-ella/

I filmen ”Vem lyssnar på Ella?” berättar en mamma om dagen då hon för första gången började misstänka att något inte stod rätt till med sin 3-åriga dotter Ella. Mamman hade varit frånskild sedan ett par år och när dottern kom tillbaka från umgänge med pappan började hon uppträda konstigt och säga saker som inte var normalt för ett barn i hennes ålder. Till slut gjorde mamman en anmälan och det blev inledningen till en nästan två år lång kamp mot myndigheterna. Ju längre tiden gick desto större blev insikten att hon själv riskerade att mista vårdnaden om hon fortsatte att skydda sin dotter. I filmen medverkar förutom Ellas mamma, morbror, och morfar även advokat Eva Kornhall, psykolog Olof Risberg och f d sexualbrottsutredare Monica Dahlström-Lannes samt ett antal vuxna som själva utsatts för övergrepp som barn.

Barn med diagnos blir inte trodda

Är utbildad lärare och har i skolans värld sett hur många barn har svårt att få stöd och hjälp om de inte har en diagnos. Ibland är det t.o.m svårt att få hjälp trots att de har en diagnos.
Nu visar forskning att barn med diagnoser anses eller i allafall behandlas som om de är mindre trovärdiga det ställer till det om brott begås mot dem
http://www.dagensjuridik.se/2015/09/barn-med-adhd-och-autism-blir-inte-trodda-paverkas-av-icke-juridiska-faktorer

Ny forskning tyder på att rättssäkerheten för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som autism och ADHD, är låg. Barnen anses vara mindre trovärdiga och det är få fall där dessa barn misstänks ha utsatts för brott som leder till fäl-lande dom.

- Från förövarnas perspektiv är det lägre risk att bli upptäckta och straffade om de förgriper sig på de här barnen, säger Katrin Lainpelto, gästlektor i processrätt vid Stockholms universitet som forskar på hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hanteras och bemöts i rättsväsendet.
Forskningen är finansierad av Brottsofferfonden och Stockholms barnrättscentrum.

Idén till projektet fick hon då hon arbetade med annan forskning och upptäckte att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så som autism eller ADHD, förekom väldigt ofta i förundersökningar kring misshandel och sexualbrott.
Statistiken visar att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar löper tre till fyra gånger högre risk att bli utsatta för våld eller övergrepp jämfört med andra barn, enligt en granskning som Katrin Lainpelto gjort av internationell forskning på området. Hon säger att barnen ses som ”safe targets”.

Bedöms som mindre trovärdiga
Trots att andelen brott som drabbar barn med funktionsnedsättningar är hög kommer få fall upp i domstol. Också bland de fall som leder till rättegång finns en tendens att fler gärningsmän frias i de fall då brottet riktats mot ett barn med funktionsnedsättning, enligt Katrin Lainpeltos granskning av 286 svenska domar.

Av de fjorton fall som berör brott mot barn med funktionsnedsättning har domstolen inte heller förordnat någon offentlig sakkunnig något av fallen.

- Sakkunskap är självklart när det gäller tekniska och ekonomiska frågor, varför inte här? En psykiater med klinisk kunskap skulle kunna förklara vilka förutsättningar barnet har utifrån sin diagnos.

Hennes forskning visar också att fördomar kring barn med funktionsnedsättning spelar stor roll bland annat när det kommer till att bedöma barnets trovärdighet.

Bevisvärderingen påverkas
I en studie av Katrin Lainpelto fick 107 juriststudenter och en kontrollgrupp på 20 domare läsa samma förhör om en 11-årig flicka, som berättat att hon blivit utsatt för övergrepp av sin pappa.

Hälften av deltagarna fick veta att barnet hade ADHD/högfungerande autism. De studenter och domare som fått den informationen bedömde berättelsen som mindre trovärdig med färre detaljer.

- Vi är i hög utsträckning påverkade av icke-juridiska faktorer vid vår bevisvärdering. Deltagarna har trots allt läst samma förhör och förhöret skiljer sig inte åt i antalet detaljer, utan den enda skillnaden är vetskapen om funktionsnedsättningen, säger Katrin Lainpelto.

På vilka grunder och vad krävs för att få tillbaka

 Jag har länge ansett att man i vissa lägen tar barn på lite för lösa grunder. Eftersom vi samarbetar med Compassen vet jag att många ber och hjälp gång på gång utan att få någon och tillsist tar man barnen ifrån dem istället. Det finns heller inga riktlinjer för vad som skall uppnås för att få tillbaka dem och inte heller när. Många upplever att det ändrar sig hela tiden. Har de uppnått en sak så ändras det till något annat.
 http://www.smalanningen.se/article/mormor-och-mamma-anmaler-skola-och-socialbyra/

Ljungby– Även om jag inte har min son hos mig, så är jag ändå hans mamma, så jag borde väl ha lite att säga till om, säger en kvinna som har anmält både skolan och socialbyrån sedan hennes barn placerades i familjehem.

Publicerad 6 okt 2015

Kvinnan känner att ingen lyssnar på henne. Varken personal på skolan eller på socialbyrån i Ljungby. I somras placerade kommunen hennes son i familjehem och kvinnan vill nu göra det som krävs av henne som förälder, men hon tycker att allt vänds emot henne och att de som fattar besluten inte lyssnar ordentligt på henne och hennes son.

Det är därför hon griper efter ännu ett halmstrå och vänder sig till media för att berätta sin historia och sin syn på saken.

– Jag önskar att andra föräldrar ska se hur vi har det och att de också ska träda fram och berätta. För det är inte bara jag som är drabbad av det här bemötandet, säger kvinnan. 

 

Hon och hennes mamma, alltså barnets mormor, har anmält barnets skola till Skolinspektionen. De anser att skolan och rektorn inte har gjort vad de borde för att ge barnet tillräckligt med stöd. Barnet går på mellanstadiet och familjen gick med på att barnet tillfälligt togs bort från lektionerna eftersom han var störig och bråkig, men de tycker att problemen inte har följts upp.

Det har gjort att pojken har kommit efter i undervisningen och att han känner sig utanför. Han trivs inte och stannar hemma.

 

– Jag får höra att problemet ligger hos mig och i hemmet. Att jag borde ha sett till så att han var mer i skolan, att han äter ordentligt och att han har kläder. Men jag gör ju det. Jag tvättar och skickar med frukt. Men jag kan ju inte bära honom ut till skolbussen när han inte vill och inte trivs i skolan, säger Matilda.

Hon berättar att hon vill att sonen ska ha en kurator att prata med nu, även om han inte ville det när han var yngre.

– Han har haft en väldigt tuff uppväxt. Han har blivit vittne till hemska saker och jag har inte alltid orkat ta hand om honom

Matilda får träffa honom två timmar i månaden och prata i telefon 30 minuter i veckan.

– Han säger att det är i skolan han inte trivs men att han tycker han har det bra hemma. Och jag vill bara ha hem mitt barn, säger Matilda.

Hon tycker också att hon mer eller mindre blev hotad att skriva på papperna om att hennes son skulle bo i familjehem.

 

– Om jag inte skrev på så skulle de omhänderta honom enligt LVU (Lagen om vård av unga) och då skulle jag inte se honom förrän han fyller 18, sa de. Jag kände mig tvingad att skriva på.

Nu vet Matilda inte hur länge sonen ska vara placerad. Hon tycker att hon inte får någon information.

– De utesluter mig och jag har inget att säga till om. Det är orättvist. Och jag som alltid har tyckt att socialen har varit bra, för jag fick hjälp när jag var barn och hade problem med min pappa. De lyssnade på mig, men nu lyssnar socialen inte på barnen, tycker Matilda.

Däremot vill hon och mormorn tillägga att de tycker att familjehemmet fungerar bra. Om barnet skulle vilja ha fortsatt kontakt med familjehemmet framöver så har de inget emot det.

– De har gjort ett gott jobb och vi märker att de tycker om honom, säger de.

– Det jobbigaste är nog att vi inte vet hur länge han ska vara placerad. Vi har inte fått några besked. Det känns som att inget händer, säger Matilda. 

 

fotnot Det senaste som har hänt är att Matilda har bestämt sig för att hennes son ska bo hos henne igen. Eftersom hon gav sitt samtycke till att han blev placerad, kan hon också avbryta placeringen och ta hem sitt barn. Nu väntar familjen på svar från IVO och Skolinspektionen. Vad som sedan beslutas om var pojken ska bo är oklart.

Anna Persson                 anna.persson@smalanningen.se                       0372-69 253

 

Vi i BPIS ansöker just nu om få pengar för att ta fram riktlinjer för när man får ta barn och mallar för vad som skall uppnås för att få tillbaka dem.

2 av 10 unga bostadslösa

Alltfler unga danskar blir hemlösa.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6272833

Unga hemlösa i Danmark blir allt fler. I dag är var tredje hemlös mellan 18-29 år, enligt en ny rapport från nationella centret för välfärd i Köpenhamn

Men den här gruppen är svår att nå eftersom de ofta inte ser sig själva som hemlösa.
– Bilden jag hade av hemlösa är en som ligger på en bänk med en whiskyflaska under armen. Det är inte så man tänker på sig själv överhuvudtaget, säger Julie som är en av många hemlösa i Köpenhamn.

Bilden av en hemlös som sover på en bänk med en whiskyflaska under armen är inte något 18-åriga Julie kan känna igen sig i. Men hon har inte någon permanent bostad utan är utelämnad till högst tillfälliga boenden, det är det som gör att man räknas som hemlös i statistiken.

Julie stod utan ett eget hem när hennes mamma flyttade till en mindre lägenhet och då blev varje dag en kamp, berättar hon.
– Var dag var en kamp för att jag inte visste var jag skulle bo, jag visste inte vad jag skulle göra. Det var mycket förvirrande.
Hennes historia kan man ta del av på Kofoeds skolas hemsida.

Skolan är ett av de ställen runt om i Danmark där unga kan få hjälp till självhjälp för att ta sig ur sin utsatta situation. Många unga danskar är i dag i Julies situation.
Mellan 2009 och 2015 fördubblades antalet unga hemlösa. Den nya kartläggningen visar att det i Danmark nu finns nästan 1 200 unga utan egen bostad. Men de flesta sover inte på gatan utan tillfälligt hos vänner och släktingar.

Det här är en alarmerande utveckling, säger Lars Benjaminsen, forskaren bakom kartläggningen. Han menar att den största anledningen till ökningen är bristen på billiga bostäder:
– Den alltmer pressade bostadsmarknaden drabbar unga som är socialt utsatta extra hårt och denna utveckling ser vi ju i många länder i väst, säger han.

Kartläggningen visar dessutom att nästan 80 procent av de unga hemlösa antingen har någon typ av psykisk sjukdom, missbruksproblem eller både och.
Om man inte får stopp på den här onda spiralen så kommer den accelerera och få allvarliga konsekvenser, både för de unga och för samhället i stort, menar Lars Benjaminsen:
– De här unga kan hamna så långt utanför samhället att de problem de får kan komma att påverka dem långt upp i deras vuxna liv, säger han.

I Sverige presenterade socialstyrelsen senast 2011 en stor rapport om bostadslöshet: "Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2011". Då var i hela landet 34 000 personer bostadslösa och 21 % av dessa var mellan 18-26 år. Det vill säga två av tio bostadslösa, eller omkring 7 000 personer, var unga utan egen bostad.