Får räkning trtos förlossning på parkeringen

Är det så här vi skall behandla människor i nöd? Om någon knackar på och behöver hjälp. Ingen  öppnar utan det löser sig utanför huset sedan släpper vi in dem och låter dem stanna ett tag för att sedan skicka räkning?   Det är ju inte klokt. Vad skulle de gjort. Riskerat att dö utanför sjukhuset?
http://www.bpis.se/tvingades-foda-i-bilen-%E2%80%89kravs-pa-32-000-kronor/

Luleå Desperat knackade hon på Sunderby sjukhus fönster och dörrar. När ingen öppnade tvingades hon föda sin dotter i bilen på parkeringen. Nu krävs Alina-Elena Dima, 28, på 32 681 kronor – av sjukhuset.

NSD har tagit del av fakturan som Sunderby sjukhus har skickat. Där står det att om hon skickar sitt EU-kort så betalas den av ett försäkringsbolag. Ett EU-kort är ett europeiskt sjukförsäkringskort som ger dig rätt till ersättning om du blir sjuk eller söker vård inom EU.
Problemet är att få av de rumänska tiggarna har EU-kort.
– I Rumänien får man bara sådant om man jobbar, dessutom måste man betala för det, säger Andreea-Georgiana.
Alina-Elena har ingen aning om vad hon ska göra. Hon har knappt pengar till mat, det lilla hon får ihop skickar hon hem till sina barn i Rumänien.
Hon känner dessutom att sjukhuset såg till att hon blev kvar tre dagar efter förlossningen – så att socialen skulle hinna dit.
– Kommer socialen till alla svenska kvinnor som föder barn? Eller var det här ett specialfall, säger Andreea-Georgiana som är övertygad om att myndigheterna ville ta barnet från Alina.
– De frågade vad hon skulle göra med barnet, vad hon gör i Sverige, hur länge hon ska vara kvar.
Dagen efter att Alina-Elena lämnade sjukhuset reste hennes man till Rumänien med dottern. Där bor hon nu hos sin farfar.
– Om han inte tagit henne till Rumänien hade inte Alina haft sin dotter kvar, säger Andreea-Georgiana.

 

 

Vad säger man? Det är ju inte klokt.

Det är min dotter det handlar om

Kärlek håller sig inte till ras eller religion utan kärlek går över gränser och det ståller till det.
Jag förstår att de kommit till eftersom många invandrare gifte sig med svenskor för att få stanna. Samtidigt kan jag tycka att om man tar till något så drastiskt för att få stanna så är alternativen för hemska och man borde ta hänsyn till det. 
Ibland är det lagar och paragrafer som är fyrkantiga och vägrar att lyssna till sunt förnuft. Som i det här fallet.
http://www.corren.se/asikter/debatt/vi-talar-om-min-dotter-7822196.aspx

Min fru heter Francoise och är från Kongo. Hon kom till Sverige 2013, men 14/3 2014 beslutade Migrationsverket (MV) att hon skulle överföras till Italien enligt Dublinförordningen. När min fru fick reda på beslutet – i maj – var hon gravid. Inför utsikten att hon och barnet skulle hamna i ett italienskt flyktingläger beslutade vi att gömma henne. Den 23/9 arresterades hon dock av polisen och skulle deporteras. Men utvisningen sköts upp till efter 8/2 2015, därför att graviditeten gjorde det farligt för min fru att resa.

Vi pustade ut. Vi tog för givet att MV skulle se annorlunda på saken när väl barnet hade kommit. Vår dotter Maria föddes 8/12, 4 veckor för tidigt. Hon är svensk medborgare sedan födseln, precis som jag.
Men MV insisterar: min fru ska utvisas. Att hon är gift med en svensk spelar ingen roll. Att jag kan försörja henne spelar ingen roll. Att hon ammar vår dotter spelar ingen roll. Att vår dotter är svensk (och alltså inte kan utvisas) spelar ingen roll. Att min fru garanterat kommer att få uppehållstillstånd i Sverige – baserat på att vi är gifta och har en dotter – spelar ingen roll. Att MV mycket väl kan göra undantag från Dublinförordningen om de vill spelar ingen roll.
MV:s kommentar var ”Det är upp till dig och din make att bestämma var er dotter ska bo”. Går det att uttrycka sig mer känslokallt? Är MV ens medvetet om att det är en svensk medborgare det handlar om?
Så vad ska vi ta oss till? Vi lever bokstavligt talat i en mardröm.
 

Sedan ställer han frågor till ansvarig minister:

 1) Barnkonventionen är inte lag i Sverige, men principen om barnets bästa ska genomsyra alla beslut där barn är inblandade. Hur är detta förenligt med att skilja en 3 månaders baby från hennes mor i 14 månader? (14 månader är MV:s handläggningstid för ansökningar om uppehållstillstånd)
2) MV anser att det inte är humanitärt stötande att skilja en 3 månaders baby från hennes mor i 14 månader. Då undrar jag: vad är ”humanitärt stötande”? Eller ännu hellre, förklara varför det inte är ”humanitärt stötande” att skilja en mor åt från sin baby i 14 månader.
3) MV:s beslut kommer, om det genomförs, att splittra min familj för lång tid. Detta är ett klart brott mot Europakonventionen, som står över svensk lag. Varför fattar en statlig myndighet beslut som är olagliga?
4) Varför är det viktigare att deportera en kvinna (min fru), än att värna om en svensk medborgares (min dotters) rättigheter? Vilken lag står det i?
5) Vi talar om min dotter, en 3 månaders svensk flicka. Vilken myndighet värnar om hennes intressen?
 

Och vad hände med ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn....

"En utskällning är när vuxna slår med ord".

"Säg mig, vem tror du att du är?!", "Hur klantig kan man vara, skärp dig!?", "Sitt ordentligt på stolen, måste jag tjata på dig!?"
http://www.1sjalvkansla.se/for-mycket-utskallning.html

Vi säger att våra barn är dom vi älskar mest.
Varför pratar vi då till dem på detta sätt???
Hade du någonsin pratat så till en vän, kollega eller granne? Hade du älskat en person som behandlade dig på det viset?
Var säker: Om du bara nån gång ibland skäller och skriker så är det oavsett för mycket! I en ny dansk undersökning svarade 86% av de 6000 föräldrarna att de skällt ut sin 3,5 åring den sista veckan.

"En utskällning är när vuxna slår med ord".
Det vi får barnet att känna är: "Det är något fel på mig", "Jag är inte bra nog", "Jag kan inte", "Jag duger inte"...
Detta är ett effektivt sätt att förstöra ett barns självkänsla! Varför gör vi då detta i alla fall? För vi har lärt det av våra föräldrar som fick det av sina föräldrar o.s.v...
När man tar i betraktning att barn utvecklar sig genom att pröva och misslyckas helt från första steg, så går skäll rätt in och kan störa utvecklingen. Oftast får barnen skäll för något de gör fel i "den vuxna världen" men som är helt normalt i barnens värld.
En sak till. Det hjälper inte att skrika/skälla. Forskning visar att skäll sällan får barnet att göra det vi vill. Tvärtom gör det ofta konflikten större och kan leda till mer aggresiva barn.

Barn som ofta blir utskällt tappar efter ett tag tron på sig själv.

Barn tål mycket och inte alla barn får negativa reaktioner. Reaktionerna varierar från ett barn till ett annat: Konsentrationssvårigheter, ångest, hyperaktiva, fega, inåtvända, blyga, förvirrade, huvudvärk, magvärk, prestationsångest och som vi skrivit förut aggresivitet. Listan kan göras ännu längre! 

På länken kan man köpa CD skivor
För barn 3-7 och 8-12 år är det fina fantasihistorier där barnet själv är huvudperson. Under historien får barnet massa skryt och erkännade som en naturlig del av berättelsen. De fylls med positiva bekräftelser och används dom som godnattsaga jobbar dom vidare i det undermedvetna under natten.


Tonårings CD skivan är inte baserad på historier men ger förslag och metoder att möta ungdomarna med dom utmaningarna/problemen dom ofta har.

Barn behöver röra på sig

Att alla barn behöver röra på sig tror jag de flesta vet. Men nu slår även forskare fast att 6:åringar behöver göra det minst en timme om dagen.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/nya-rekommendationer-aven-sexaringar-behover-fysisk-traning

Sexåringar bör röra sig minst en timme om dagen – och dessutom träna eller leka lite hårdare tre gånger i veckan. Det framgår av ett förslag till nya rekommendationer för fysisk aktivitet hos barn och unga. – Det här handlar om hälsan hos hundratusentals växande individer i en mycket känslig period av livet, säger Örjan Ekblom, en av forskarna bakom förslaget.
 

– Den timmen kan till exempel bestå i att man tar sig till skolan, till fots eller cykel, leker på rasterna och sedan tar sig hem igen. Det behöver inte vara märkvärdigare än så, säger Ulrika Berg.
– Vi tycker också att tre gånger i veckan ska man utöva en aktivitet som gör en andfådd och svettig, det vill säga som belastar hjärt-kärlsystemet lite mera.
Den extra träningen ger effekter på kondition, benstomme och styrka. Enligt forskarna kan barn bli bortåt 30 procent starkare redan i sex-sjuårsåldern. Deras muskler kan alltså bli mer effektiva, trots att de fortfarande är för unga för att öka sin muskelmassa. 
 

– Våra förslag är en miniminivå. Rör man sig mer blir de hälsoeffekter vi pekar ut ännu större.

Före puberteten

Redan i den här låga åldern skapas hälsoeffekter som följer barnen resten av livet, enligt den litteraturstudie som gruppen gjort. Den stora möjligheten att stärka skelettet – och undvika benskörhet som vuxen – har man till exempel före puberteten.
– Flickor kan komma i puberteten redan vid åtta års ålder, och då är det viktigt att ha viktbelastande fysisk aktivitet före dess, även om det är möjligt att vi ser resultatet först om 40-50 år, säger Ulrika Berg.
 

Och så tar man bort gymnastiken och minskar på tiden för den i skolan.

Ett blogginlägg

Patrik som tidigare lyft vårt fall skriver på Cattas bubbla om oss igen. Det är i sammanhanget då han diskuterar näthat. Allt näthat är inte politiskt.
http://cattasbubbla.se/2015/03/29/patrik-nyberg-allt-nthat-r-inte-politiskt/

I t ex fallet med barnen i Mark råkade bloggägaren ut för många osmakliga och obehagliga angrepp för att hon tog ställning för barns rätt att inte utsättas för övergrepp. Ingen annan bloggare och få i media vågade rapportera om ärendet förrän Uppdrag Granskning i flera program avslöjade Marks kommuns myndighetsövergrepp mot två små barn och deras familjehem. De som tystade förnuftets röst under lång tid var två författare. Båda försökte göra ärendet till en fråga om rasism och genom aggressiva påhopp och smutskastning lyckades de fram till Uppdrag Gransknings reportage vinkla debatten till att det var rätt att tvinga två romska barn att ryckas upp från de personer som barnen räknade som sina föräldrar.

Media var oroliga för att anklagas för antiziganism och lät de två författarna med resandebakgrund stå oemotsagda. Det ska tilläggas att ingen romsk organisation ställde upp på författarnas försök att politisera det tragiska Markfallet.

Lyxproblematik

I förra inlägget skrev jag om  barn och deras aktiviteter. Hittade ett inlägg till som svarade på just det inlägget. Men vänder på det och påtalar att det kan vara ett lyxproblem.
http://www.bpis.se/provocerande-lyxproblem-kring-barns-aktiviteter/

”I vårt land är inte alla barn lika mycket värda, för medan den ena 'leker för mycket' – tvingas den andra stå helt utanför det sociala sammanhanget. Ett barn som inte har möjlighet att delta, hamnar utanför”, skriver Annika Sundbaum-Melin.
 

I en debattartikel på SVT Opinion varnar Karin Nilsson för ”psykisk ohälsa hos barn med vardagsstressande föräldrar”.
Det är provocerande textrader för familjer som inte har pengar nog för att klara av sin och barnens överlevnad och absolut inte kan låta dem ha fritidsaktiviteter.
Karin Nilsson hävdar att tiden för umgänge mellan föräldrar och barn blir alltför liten eftersom ”barnen är på balett, åker skridskor, eller spelar fotboll”.
Jag anser att det är lyxproblem för föräldrar som försöker betala bort/döva sitt dåliga samvete för att de jobbar så mycket. 
 

Ett barn som inte har möjlighet att delta, hamnar utanför. Alla behöver ett socialt sammanhang, som i en idrottsklubb, där man är viktig, kan göra en insats och få bekräftelse.
Missar du den biten under uppväxten, missar du chansen att lära dig det sociala samspelet och gruppdynamiken.
 

Vi kan alla hamna i utanförskap och barnen drabbas hårdast.
Barnen som aldrig kan följa med på utflykter i skolan som kostar, som inte kan få nya kläder, de som inte ens får något extra till fredagsmyset och i värsta fall inte kan äta sig mätta.
Jag minns hur äldsta barnet tvingades lägga ner en lovande pingiskarriär därför att det kostade alldeles för mycket.
 

Skönt att någon belyser även den sidan av problemet. Är med i en förening som varje år samlar in pengar för att göra något för alla barn som inte kostar något. En heldag med uppträdande, tipspromenad, popcorn, djur, ponnyridning, gratis bio, ambulans polis och brandkår är med och visar upp sig och skapar kontakter. Likaså kyrkorna som faktiskt har mycket gratis aktiviteter.  Sist kom det över 2000 barn. OK alla är inte fattiga men alla får vara med och inget kostar.

 

Barn och aktiviteter

Hur många föräldrar är det inte som knappt hinner med något annat än att flänga runt till barnens alla aktiviteter.
http://www.bpis.se/aktivera-inte-ihjal-era-barn/

Ska din treåring åka skridskor, gå på balett, och spela fotboll? Och när helgen närmar sig, finns det två eller tre aktiviteter inplanerade? Och hur tidigt måste barnen gå upp på söndagen för att hinna till simningen?
Många föräldrar anser att alla dessa aktiviteter berikar barnens liv. Jag är inte lika övertygad. I många fall gör de mer skada än nytta.
 

Frågan är när aktivitetshetsen kan upphöra och ett fokus hamnar på att barn och föräldrar får mer tid tillsammans.
Att röra sig är viktigt, men varför kan vi inte aktiveras tillsammans med våra småbarn?
Låt barnen hjälpa till att kratta löv i trädgården, tro mig, de kommer att sova gott efter den fysiska ansträngningen. Eller gå ut i parken och skapa lövhögar att hoppa i tillsammans.
Den tid ni ska försöka hitta i kalendern är ”luckorna”. Luckan en lördag som möjliggör att ni kan sova tills ni vaknar och därefter låta väder och humör styra vad ni vill göra som familj.
Eller låt barnen själva komma på leken, helt utan att ni föräldrar ger dem alla instruktioner och låt dem därefter få leka klart.
Barnen kommer att njuta, dels för att de inte behöver prestera (vilket de gör i styrda aktiviteter) och dels för att de får vara med sitt livs stora kärlek, du som förälder!
 

Naturligtvis är artikeln längre.
Jag håller med.
Här i familjen får ingen göra mer än max två saker per person annars får vi inte ihop det.

Jag vill uppfostra mina barn eller påverka de barn som bor här. Det vill jag inte lämna över till andra. Vi gör mycket tillsammans, vi respekterar varandra och hjälps åt. Vi diskuterar och planerar och pratar mycket. Även de små får vara med. Och deras ord väger lika tungt i diskussionerna. Sedan är de oftast lätta att övertyga bara man ger dem rätt argument. Men det viktiga är att de känner att de varit med och bestämt och det brukar aldrig vara några problem även om det kan vara lite resväg eller annat.

En sista kram

Att vuxna och deras beslut påverkar barnen är det inget snack om. Men hur mycket är detta inslag på radion ett bevis på. I inslaget: Den sista kramen som aldrig blev av berättar Molly om när hon som 9 åring förlorade sin pappa då han begick självmord med en bultpistol.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6127634

1994. Molly är nio år. Hon har gått och lagt sig för att sova, men ligger och lyssnar på sina föräldrars gräl. Hennes pappa testskjuter bultpistolen i köksbordet, den som de använder till slakt på gården.

Han säger till Mollys mamma att om inte hon tar med barnen och åker därifrån så får de titta på när han tar sitt liv.
– Jag sprang upp och hämtade en torkad blomma till pappa som jag gav honom, och så gav jag honom en kram, säger Molly.

Mollys mamma vågade inte stanna kvar hemma så hon satte sig i bilen med barnen och körde till Mollys äldre bror för att sova där.
– Jag minns att vi pratade om det, att jag frågade mamma: ”är pappa död nu?” Och då sa hon: ”ja, det är han nog.”
 

Om man skall vara petig så gav honom ju faktiskt en sista kram men kontentan är ändå densamma

Det här är historien om kvällen då allting förändrades, och om ångesten över den där sista kramen som aldrig blev. Men också om varför Mollys pappa tog sitt liv och hennes kamp för att gå vidare.
 

Det är en intervju med Molly på länken.

Upprättelsen skall ingå

http://www.bpis.se/malin-maste-kampa-for-sin-upprattelse/

Efter Upprättelseutredningen beslutades det om att de vanvårdade barnen skulle kunna söka ersättning från staten. En kvarts miljon kronor. För mycket pengar för att strunta i. Det är därför hon ännu en gång ska berätta sin historia. En gång i utredningen, en gång i ansökan och nu en tredje inför människor som ska bedöma den. Har hon utsatts illa nog av samhället för att få rätt till statens pengar?
Det är bara åren fram till 1980 som räknas. Det är där gränsen går. Hon har en halvtimme på sig, fokus ska ligga på de värsta detaljerna. ”De vill ha den komprimerade maxade eländesskildringen av de allra värsta övergreppen”, säger hon.
Det är mycket för en människa att orka
 

Jag har ibland fått mejl från människor som är familjehem, som oroas över svartmålning och att färre ska vilja bli familjehem samtidigt som de behövs mer än någonsin. De goda exemplen finns förstås, och familjehemmen behöver bli fler. Men det här handlar inte om dem, utan om hur människor som har behandlats fruktansvärt illa i samhällets vård fortfarande måste kämpa och slåss. Både med sina minnen och för sin rätt.
Vanvården tog inte slut 1980. Barn vanvårdas än idag, hur gärna en del än vill tro att det tillhör historien.
Tre av tio vanvårdade som söker ersättning blir utan. Kriterierna, som ”allvarlig försummelse i samhällets vård”, anses inte uppfyllda. Någonstans måste man dra gränsen, sägs det.
Malin säger:
”Varför gör jag det ens? För att jag vill ha tagit mig igenom hela processen. För att jag tänker berätta om denna skamfläck i statlig hantering av medborgare. Fan ta er.”
 

Jag kan bara hålla med. Har ju haft kontakt med ett flertal och känner många som hör till den skaran. Både de som fått och de som inte fått.
Men jag menar att har en myndighet gjort fel skall man inte behöva kämpa för att få upprättelse själv den skall ingå. Den skall komma automatiskt.  

Mindre barngrupper och dilemman

Nu är det lärar förbundet som slåss för mindre grupper på förskolan. Jag kan bara hålla med.  Det är svårt att ha arbetsro med så många barn. Det blir lätt stojigt, rörigt och det är svårt för vem som helst att koncentrera sig.
De vill ha riktlinjer med max 15 barn.
https://www.lararforbundet.se/artiklar/forskolans-barngrupper-kan-bli-mindre

Skolverket får i uppdrag av regeringen att utifrån aktuell forskning ta fram riktlinjer för hur man ska minska barngrupperna i förskolan. Vi välkomnar beskedet, men är kritiska till att regeringen inte har inkluderat fritidshemmen i uppdraget.

I regeringens uppdrag ingår tyvärr inte att se över riktlinjer som förbättrar situationen för fritidspedagoger och lärare i fritidshem.
- Nu får regeringen inte glömma en viktig verksamhet, fritidshemmen. De har också utmaningar med för stora grupper i förhållande till antal lärare. Man kan inte hoppa över en del i skolsystemet och tro att det inte kommer märkas, säger Johanna Jaara Åstrand.
 

Sedan ett inlägg i abort debatten och det är inte utan att det låter rätt och riktigt. http://www.bpis.se/abort-ar-inget-etiskt-dilemma/

När abort kommer på tal är det ofta man får höra att ”abort är ett etiskt dilemma”, att ”det är en svår fråga där man inte får vara svart-vit”, eller att man ”inte vill förbjuda men ha en nollvision när det gäller aborter”. Inte sällan är det politiker med en kristen värdegrund såväl som kristna ledare som s­äger detta. Man vill inte ta moralisk ställning för abort. Men man vill inte heller ta en tydlig ställning mot fri abort.

Precis vad detta är ett uttryck för är svårt att säga. Kanske man helt enkelt inte satt sig in i frågan. Eller så står man mitt i spänningsfältet mellan en privat moral som fördömer medvetet dödande av oskyldiga människor och ett politiskt samhällsklimat som ser abort som en rättighet.

För att illustrera varför jag finner det obegripligt kan man jämföra med andra människovärdesfrågor där hela samhället är enigt. Hur känns följande påstående: ”När det gäller slaveriet får man inte vara svart-vit”, ”Vi har en nollvision för slaveri, men förbud tror vi inte på”, ”Slaveriet är ett moraliskt dilemma”.

Eller ta kvinnomisshandel. Är det en svart-vit fråga? Ja! Är en nollvision tillräcklig? Nej! Är det ett etiskt dilemma? Nej! Kanske någon hävdar att abort skiljer sig från dessa frågeställningar. Ja, abortliberaler hävdar det.

Men alla som tror att människan blir till i och med befruktningen, alla som dessutom har den kristna tron att Gud formade oss redan i moderlivet, och alla som säger att det är två skyddsvärda individer, alla dessa måste svara på frågan om varför man accepterar en lag som gör värdefulla människor helt skyddslösa, när man aldrig skulle acceptera något sådant i andra människovärdesfrågor. Däri ligger obegripligheten!

Att abort (och andra människo­värdesfrågor) kan utgöra ett dilemma är självklart. Men det är aldrig fråga om ett etiskt eller moralisktdilemma. Här är inte moralen ambivalent och går inte i båda riktningarna. Det finns inga moraliska skäl för slaveri eller kvinnomisshandel. Moralen tar ställning mot dessa saker. Det är andra krafter som kan ligga bakom att man beskriver något av detta som ett dilemma.

Bakom slaveri kan det ligga ett ekonomiskt dilemma (”hur ska vi få tillräckligt med billig arbetskraft till bomullsfälten?”) eller ett psykologiskt dilemma hos den våldsamme mannen (”jag älskar henne men blir rasande arg på henne”).

Men den som inte har slavar, eller den man som inte slår, lider knappast av samvetskval för att de inte gjorde något av detta. Moralen tar entydigt ställning i dessa människovärdesfrågor. Och tror man att abortfrågan involverar två skyddsvärda individer, och där abort dödar den ena, så måste man våga säga som det är.

Något jag också tycker att man ofta missar är att det finns säkert 20 preventivmedel man behöver inte bli med barn idag om man inte vill.

Vi hade tur

Tittade på ett inslag med ett par som var hos Malou.
Hon har ju lyft flera ärenden där familjer anklagas för skakvåld och det senare visat sig att det var på felaktiga grunder. I dethär fallet var det t.o.m. vad det verkar en läkare som orsakat skadorna
http://www.bpis.se/vi-hade-tur-vi-fick-tillbaka-vart-barn/
Det man slås av är var oviljan till alternativa lösningar, oviljan att vilja lyssna.
Att bestämma sig för hur det var och sedan leta bevis för just det man bestämt sig för att tro på.

Och rubriken..vi hade tur som fick behålla vårt barn. Det skall väl inte handla om tur.

Ingen i Danderyd vill ha flyktingbarn

De flesta som jobbar som familjehem är bond familjer eller egna företagare där man redan är hemma. Det ställer höga krav att följa med på besök på skola, sjuk och tandvård. hos BUP eller andra psykologiska inrättnignar. Umgänges resor. Det är inte helt lätt att få ihop det.
http://www.mitti.se/har-vill-ingen-ta-emot-flyktingbarn/

I år ska Danderyds kommun ta emot 48 flyktingar, dubbelt så många som förra året. Därutöver 19 ensamkommande flyktingbarn.
Hittills har inte en enda familj i Danderyd upplåtit sitt hem åt ett flyktingbarn.Det är svårt, näst intill omöjligt, att hitta ett hem för ett ensamkommande flyktingbarn i Danderyd. Ingen familj har hittills sagt ja.

– Vi har ju haft en och annan familj i Danderyd som visat intresse. När vi berättat vad det innebär att ta emot flyktingbarn har de insett att det är en stor sak och velat fundera en gång till, säger Maria Strandell, chef för familjeavdelningen på socialförvaltningen i Danderyd.
 

Jag förstår att det inte är lätt. I dagens samhälle är det svårt nog att far och morföräldrar kan ställa upp för barnbarn. De är friskare mer aktiva och jobbar på ett helt annat sätt än tidigare. Förr var ju mamma alltid hemma. Likaså mormor eller farmor.

Öppna socialnämndsmöten

Socialnämnden i Uppsala tar nya grepp. De öppnar dörrana för de som vill komma och lyssna.
http://www.bpis.se/socialnamnden-oppnar-dorrarna/

Det betyder att allmänheten kan sitta med när socialnämnden har sina sammanträden, och nästa chans är den 23 april. Dock får man som åhörare inte delta i diskussioner eller försöka påverka nämndens beslut.
- Det är värdefullt att de som valt oss också har möjlighet att följa vårt arbete på nära håll, säger Ilona Szatmari Waldau i ett pressmeddelande.
 

Spännande. Undrar vad de gör om de har sekretess ärenden. Ber folk att gå ut? Tror ändå inte att det kommer vara så många som sitter där. Undantaget för då de själva drivit eller stött på något de vill följa eller höra vad som sägs runt.

Barntanten

Sitter just nu på dagarna och ringer runt med inbjudan till utbildningsdagen. Har snart haft kontakt med samtliga kommuner i hela ästra VGötaland. Det strömmar nya medlemmar in någon varje vecka vilket jag tycker är roligt Självklart.
Har skrivit medlemsbrev som går ut varje månad. Vi är nu nästa 3800 medlemmar tillsammans med samarbets organisationerna.
Vi har fått sponsrat en bok som nu lottas ut bland de nya medlemmarna under febr-mars. Så ni har fortfarande chansen. Boken heter Andras barn mina ungar av Johan Schött. Tack så mycket  Han kommer även att delta som föreläsare under utbildningsdagen.


Sedan är det mycket privat med  renovering, placeringar och engagemang i en dag för barn i stan där jag bor. Vi har hyrt hela stadsträdgården och kommer att ha allt gratis för barn. Sist var det ca 2000 barn som kom. Nu i helgen har vi också en försäljningsdag med barn saker. Jag startade upp för 10 år sedan. Fick med fyra vänner. Idag är vi nästan 25 som jobbar med det. Vi drar in ca 70 000 kr på 4 timmar. Det mesta går tillbaka till de som lämnar in och överskott går till olika välgörande ändamål riktat till eller för barn. I början var det barn allmänt så vi var med och byggde kök på ett barnhem i Bolivia, vi skickade julklappar till barnhem i Rumänien. och bidrog till gatubarn. Sedan ville vi rikta det mer hem omkring och gav till barn avdelningen på sjukhuset, frälsningsarmen inför julklapps utdelning till utsatta familjer i stan, Vi har varit med och skickat främst ensamma mammor till Sommarland en heldag och  vi har sponsrat simskoleundervisning i stan.

Hade i "vevan" då vi hade barnen ett aktivitetshus för barn men orkade inte då vi förlorade dem utan lade ner Alla saker står nedpackade och drömmen finns kvar att kunna starta upp igen. Trots att det är snart 5 år sedan jag packade ihop ringer det någon varje månad och frågan om jag har öppet.

Nu fä jag ringde runt och bokade upp ambulans, polis och brandkåren för barn inför barndagen så fick jag höra att jag var igenkänd, det är ju du som är "barntanten" sa de.
Sämre smeknamn kan jag tänka mig så jag klagar inte.

Polisanmält

Då är det ett ärenden till som polisanmälts. Jag har haft fortlöpande kontakt med pappan som nu startat upp BPIS i Östergötland.
http://mobil.nt.se/nyheter/norrkoping/socialtjansten-polisanmald-for-grovt-tjanstefel-10834453.aspx

I fredags gick han och pojkens biologiska pappa till polisen för att få fart på polisutredningen om huruvida socialtjänsten bröt mot lagen när pojken omplacerades. Därför lämnade de in en gemensam polisanmälan mot socialtjänsten tillsammans med en namninsamling med knappt 170 namn som skett på webben. Dessutom pågår ytterligare en namninsamling för de som inte har dator.

– Vi har fått in ungefär 40-50 namn till i den insamlingen. Det är många som tycker att det är fel att socialtjänsten inte utgått från barnperspektivet, vilket också Inspektionen för vård och omsorg kommit fram till, säger styvpappan

Enhetschefen Erik Kangeryd, på Inspektionen för vård och omsorg, IVO, konstaterade efter utredning av fallet att det är bekymmersamt att de omfattande brister som de tidigare sett i socialtjänstens hantering av barnärenden kvarstår.
– Vi ser också att man inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till barnets bästa, sade han till NT.

IVO slog i sitt åtgärdsbeslut fast att socialnämnden på en rad punkter inte följde lagstiftningen och de JO-beslut som finns. Följden blev att barnet omplacerades till en miljö som inte var utredd och som tillsynen visar var instabil. Dessutom anser IVO att det var tveksamt om omplaceringsbeslutet var så brådskande att socialnämndens ordförande hade rätt att fatta beslut om en omplacering.
 

Skall bli intressant att se hur de hanterar den anmälan.

En skitstövel förblir en skitstövel

Polisen som skriver krönikor som för övrigt är från min uppväxt stad Falköping skriver om en hon mötte i natten
http://www.bpis.se/en-skitstovel-ar-en-skitstovel-oavsett/

Halvtimman innan vi anlände till stationen tillbringade jag i baksätet till polisbilen bredvid en person som upprepade gånger uttalade att den enda anledningen till omhändertagandet är att jag är rasist. Att jag hatar mörkhyade människor och att jag är en fruktansvärd människa. Gång på gång har jag försökt att nå fram och förklara. Försökt att få personen att förstå att man inte kan slå andra människor på krogen, att man måste lyssna på när ordningsvakterna ber att man ska lämna stället, och att om man därefter sätter sig och sover utanför nattklubben blir man omhändertagen av polisen. Oavsett färgen på skinnet. Punkt.

Mina försök visar sig vara meningslösa. Jag når inte fram. De berusade anklagelserna över den felaktiga människosyn personen anser att jag besitter blir allt grövre. Jag försöker inleda en diskussion om att man inte kan gömma sig bakom förutfattade värderingar och därefter bete sig hursomhelst. Att skylla på att människor runtomkring är rasister när någon säger ifrån, men inser att jag talar för döva öron.

Personen är så bestämd och övertygad att det inte går att förklara, och till slut ger jag upp. Låter de kränkande, nedvärderande och generaliserande åsikter, som finns hos personen bredvid mig, flöda och jag biter tyst ihop resten av färden.
Jag har full förståelse för att om man på något sätt diskrimineras till slut lackar ur. Oavsett om det beror på hudfärg, handikapp, kön eller vad nu någon som anser sig bättre hittar på för anledning att diskriminera eller kränka någon annan. Men att därigenom själv göra sig till offer, generalisera och skylla alla världens problem på "de andra" är lika illa.

Oavsett vilken sida man nu anser sig befinna sig på. Det ligger inte på en person, eller en "sida" att förena två. Två fel kan aldrig bli ett rätt. Ansvaret ligger hos oss alla. Hos var och en av oss enskilda personer. Vill du inte göra en förändring hos dig själv, kan du aldrig räkna med att bli bemött på något annorlunda sätt.
 

Nej jag håller med. Det handalar inte om färg eller kön utan om attityd. En snäll person är det oberoende av vad hen har för  färg, kön, kulturell bakgrund eller utseende. Likaså är det med en skitstövel hen är en skitstövel oavsett färg, ras, kulturell bakgrund eller kön.

Risk för avvikelse med barn

Det har kommit en dom som ger en pappa ensam vårdnand därför att mamman var på väg att sticka utomlands med det gemensamma barnet.
http://www.bpis.se/risk-att-mamman-tar-sonen-utomlands-pappan-far-ensam-vardnad/

Mamman försökte ta med pojken till sitt hemland men blev stoppad på flygplatsen. Risken finns att mamman försöker igen och därför ger Svea Hovrätt pappan ensam vårdnad om sonen.
 

Ajg tror inte hon tänkte på barnet i första hand då hon valde att försöka sticka med barnet. Utan på sig själv och sin önskan att flytta hem och inte vilja vara utan barnet.
Sedan en mamma som just nu sitter i rätten för att ha misshandlat sina styvbarn.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6125075

Den 43-åriga kvinnan har enligt åklagaren utsatt sina tre styvbarn för misshandel, kränkningar och hot. Själv nekar hon till brott, men åklagaren menar att styvmodern och pappan byggt upp ett hem med bestraffningar och skräck.

Kammaråklagare Jenny Karlsson anser att hon har tillräckligt med bevis mot den 43-åriga kvinnan, och menar att det handlar om grov fridskränkning mot de tre syskonen som var mellan 8 och 15 år när de utsattes. Den åttaårige pojken ska ha hotats med kniv, blivit spottad i ansiktet och blivit så stressad vid matbordet där det förekommit bestraffningar att han kräkts.
– De måste äta på 30 minuter annars måste de sitta vid matbordet resten av dagen. Sambon kallar dem för blatteungar, fittor och horor, säger åklagaren i sin sakframställan.
– Min klient förnekar brott i sin helhet, säger försvarsadvokat Staffan Uvabeck i rättssalen

Advokat Staffan Uvabeck menar att barnen kommer med grova anklagelser för att bli av med sin styvmamma.
– Man har mer eller mindre satt i system att anmäla olika saker som vi inte vet om de hänt eller inte.
Varför skulle de göra det, detta är ju grova anklagelser?
-- Ja, det är för att komma åt och få bort den tilltalade. Det är väldigt svepande uppgifter om vid vilka tidpunkter de här gärningarna skulle hänt och det är jättesvårt att försvara sig emot, säger Uvabeck.
 

Och då kan man fråga sig Varför vill de bort ifrån henne om hon är snäll och behandlar dem väl?

Att vilja se och våga agera

Fick en länk till en text på opinion. Det var en tåg konduktör som skrivit
http://www.bpis.se/jag-hoppas-du-kan-forlata-mig-for-att-jag-ringde-polisen/

Då satt hon där i mitt tåg. Mitt bland alla pendlarna. En vilsen ung tjej inte äldre än 13-14 år.
–Hej, biljetten tack!
–Jag har ingen. Jag vet inte vart jag ska. Jag har inte bestämt mig än...
–Men du måste ha biljett, försökte jag säga lite tafatt medan min mage slog en frivolt. Något i hennes blick skrek efter hjälp.

Den tomheten hennes ögon hade skar ett stort snitt i mitt hjärta. Denna lilla tjej skulle inte vara här. Det såg man i hennes ansikte.
–Har du ID på dig?
–Nej, jag har inget.
–Du, prata med mig. Kan jag hjälpa dig? Har det hänt något? Kan jag ringa någon?
–Nej det finns inget du kan göra. Jag har det struligt hemma och vi har bråkat. Jag vet inte vart jag ska.

Jag hörde mig själv säga:
–Du, gå inte av tåget, jag finns här om det är något. Kom bara och kalla på mig så ska jag hjälpa dig. Okej?! Tjejen svarade lite tyst, "okej". Innan jag reste mig så sa jag,
–Vad du än gör, så åk INTE till Danmark. Lova det!!
Tjejen svarade att hon lovade det.
 

Läs vad som hände på länken.
Det viktiga är att vilja se för då finns de där... lite varstans. Att sedan våga agera, göra något.
Sedan måste det blir rätt.

Avskaffa socialtjänstlagen

Nu är det s-kvinnor som tycker att socialtjänst lagen spelat ut sin roll. De förslås att den tas bort.
http://www.bpis.se/s-kvinnor-avskaffa-socialtjanstlagen/

Det är dags att ompröva socialtjänstlagen och sätta individens rättigheter i centrum. Socialtjänstlagen bör avskaffas och ersättas med lagar för vart och ett av de områden som i dag behandlas i lagen.

Det finns anledning att ifrågasätta hela socialtjänstlagen. Den är i sina huvuddrag från början av 80-talet och samhället har på många sätt förändrats sedan dess. När den infördes var den en uppgörelse med gamla tiders fattigvård.

Förhoppningarna på att lagen skulle bidra till samhällsförändring var stora. De individuella orsakerna till att människor behövde stöd och bistånd var inte så intressanta. Det var ju samhällets brister och orättvisor som var de grundläggande orsakerna och som skulle åtgärdats. Ett synsätt som har giltighet än idag. Men socialtjänsten har inte blivit den förändringskraft som dess portalparagraf är ett uttryck för.

Socialtjänsten har drabbats av ekonomiska åtstramningar, politiskt ifrågasättande men också tidsandan påverkar de värderingar som ska omsättas i praktiskt socialt arbete. Det har resulterat i en anorektisk och ibland nyckfull socialtjänst där individen och hens behov inte står i centrum.
 

Det är dags att ersätta behovsbegreppet med något annat. Det är de individuella rättigheterna som måste stå i centrum. Det skulle ge individen möjlighet att ställa krav.

Det är intressant att jämföra barns – och deras föräldrars rättigheter – med äldres. Enligt skollagen så ska barn erbjudas förskoleplats från ett års ålder. Beträffande äldres rätt till bostäder så sägs inget om den enskildes rätt till boende när de inte orkar bo hemma. Det sägs bara att kommunen ska inrätta särskilda boendeformer. Skollagen kan ses som en rättighetslag men i socialtjänsten är inte individen garanterad sina rättigheter.
Ett annat exempel är våld mot kvinnor. Stödet till dem regleras under kapitlet Brottsoffer i Socialtjänstlagen. I kapitlet sägs att kommunen ska beakta att kvinnor kan vara i behov av stöd och hjälp. Inget om att kommunen har skyldigheter – inget om att kommunen måste erbjuda skyddat boende. Det är välvilligt men vagt.

Mest anmärkningsvärt är att olika grupper som behöver samhällets stöd samlas i en lag. Vad har familjehemsplacerade barn och pensionärer gemensamt i fråga om vård och stöd. Vilka behov har misshandlade kvinnor och pensionärer gemensamt?
 

Ja det var intressant. Tror inte så många tänkt tanken att helt avskaffa socialtjänst lagen. Men visst låter det logiskt att ifrågasätta hur så olika behov och förutsättningar kan rymmas i samma lag.

Mer skakvåld och en intressant dom

En till som påståtts utsatt sitt barn för skakvåld enligt expertisen och som inte ens får säga hej då.
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/fick-inte-s%C3%A4ga-hej-d%C3%A5-de-sl%C3%A5ss-f%C3%B6r-att-f%C3%A5-dottern-tillbaka-3101419 De har inte fått hem barnet.

Sedan en i svallvågorna efter alla domar med skakvåld.
http://www.bpis.se/sju-ars-kamp-for-att-fa-vardnad-om-dottern/

– Det finns ingen saklig grund för socialtjänstens ställningstagande. Det finns inga som helst anmärkningar mot den här mammans förmåga som vårdnadshavare. Hon är en varm och sympatisk person som också utan anmärkning har skött vårdnaden om flickans äldre bror.
Den som säger detta är Gunnar Ågren, tidigare socialläkare i Stockholm och generaldirektör för Folkhälsoinstitutet. Under senare år har han varit ledamot för V i Södermalms stadsdelsnämnd. Det var där han stötte på fallet med Nan och hennes i dag sjuåriga dotter.

Domen kom idag. Man fastställer att barnet bott så länge att det skall vårdnadsöverflyttas
http://www.bpis.se/hovratt-ger-familjehem-vardnad/

Enligt domen har flickan rotat sig i familjehemmet och därför ska hemmet ha vårdnaden. Nan beskrivs av hovrätten som "lämplig vårdnadshavare" för sin dotter. Domstolen tror också på att Nans löfte om att en hemflytt bör ske långsamt. Men hovrätten menar att flickan rotat sig hos familjehemmet. Det finns en stark anknytning mellan dottern och familjehemmet, och därför är det "uppenbart bäst" för dottern att famijehemsföräldrarna får vårdnaden.
 

Ur barnets perspektiv kan jag se att det är rätt men jag förstår att föräldrarna är besvikna utifrån att de inte gjort fel. Man måste rätta till då man gjort fel men det måste gå fortare. Nu har de ju inte "insett" det tidigare och flickan har bott borta för länge.

Sedan kan man hoppas att fosterföräldrarna är kloka nog att låta barnet få bra kontakt med sin mamma nu då de inte riskerar att förlora henne på kuppen.

Bevis och krav

Att handläggare inte har det lätt blir tydligare och tydligare. Organisationen: "Nu bryter vi tystnaden" har lagt ut ett ärende i veckan för att belysa problemen de stöter på. Och det är inte lätt då de även kritiseras av sin egna.
https://nbvt.wordpress.com/2015/02/19/veckans-brott-att-inte-anvanda-lex-sarah/

För några veckor sedan så hamnade en av mina klienter i problem med socialtjänsten. Han hade fullföljt sina åtagande till punkt och pricka men man hade tappat bort honom. Jag tog emot hans ilska som ett klagomål och skickade detta till berörd chef. Men jag ansåg också att det fanns en reell risk för att han skulle fara illa, så jag skrev en Lex Sarah (vilket jag är skyldig att skriva enligt lag) och skickade in denna till den som är ansvarig i vår kommun för att utreda dessa.

Det är då det händer. Jag blir hotad. Jag blir hotad av den chefen som skall utreda Lex Sarah-rapporten. Jag blir hotad av en representant för ledning som har sagt att man inte får bli arg om någon skickar en avvikelse, Lex Sarah-rapport eller tar emot ett klagomål. Personen skäller ut mig och säger att den kommer vidta åtgärder mot mig när den är åter i tjänst. Jag har haft en tung sten i min mage sedan dess. Kommer jag någonsin våga ställa mig på mina klienters sida? Jag vet faktiskt inte. Kommer jag någonsin igen våga fullfölja min lagstadgade skyldighet och skriva en Lex Sarah-rapport? Jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer skicka in en till. Men framförallt – kommer jag kunna fortsätta jobba med det här och veta att jag inte kommer värna om de jag är till för? De som jag i min enfaldighet trodde att vi var till för att hjälpa.”

 

SSR och Vision skriver en debattartikel att nu måste regeringen ta ansvar för socialtjänsten.
http://www.bpis.se/regeringen-maste-ta-ansvar-for-socialtjanst-i-kris/

Såväl regeringen som kommunerna bär ett stort ansvar för den uppkomna situationen. Trots upprepade varningssignaler har problem tillåtits växa till en akut kris. Vi har under en längre tid larmat om att situationen är ohållbar.

* Introduktionen in i yrket måste göras mer genomtänkt och systematiskt. 

* En nationell specialistutbildning för arbete med barn och unga bör inrättas liksom en nationell utbildning riktad till chefer i socialtjänsten. 

* Kommunerna behöver inrätta specialisttjänster där kompetens i form av mångårig erfarenhet och påbyggnadsutbildningar inom området barn och unga tas tillvara. 

* Utveckla ett enhetligt instrument som mäter arbetsbelastningen som kan användas av kommunerna i hela landet.

* Regeringen måste ge Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg samt Arbetsmiljöverket i uppdrag att sammanställa sina kunskaper och utveckla sina uppdrag så att de på ett bättre sätt än i dag stödjer kommunerna. 

* Ta fram en långsiktig forskningsstrategi på området. Vi behöver såväl kvantitativ som kvalitativ forskning som kan beskriva och utveckla verksamheten

Nu stärker de barns rättigheter... hur?

Hittade en debatt artikel runt det möte som var förra måndagen. Vad tanken var http://www.bpis.se/nu-starker-regeringen-barnens-rattigheter/

- Socialstyrelsen har tillsammans med Barnombudsmannen fått i uppdrag att utforma och sprida information som ska tydliggöra vad socialtjänsten kan erbjuda barn och unga i behov av stöd eller skydd.
- Socialstyrelsen och Barnombudsmannen har även fått i uppdrag att ta fram en modell för att lyssna på barn i familjehem.
- För att ytterligare stärka barns rättigheter och rättsäkerheten för barn och unga pågår en utredning som ser över lagstiftningen om tvångsvård enligt LVU.
- FN:s barnrättskommitté i Genève har granskat hur Sverige följer barnkonventionen. En rekommendation från kommittén handlar om att stärka barnkonventionens rättsliga ställning.
- Det pågår även en utredning som arbetar för att göra barnkonventionen till lag.
 

Vi har bjudit in till en första dialog måndagen den 16 mars med några berörda aktörer som ett viktigt led i att stödja det fortsatta arbetet att utveckla den sociala barn- och ungdomsvården. Dialogen kommer att behandla följande frågeställningar:* Hur säkras barnets perspektiv och barn och ungas delaktighet?
* Hur säkras en bra och likvärdig introduktion i yrkesrollen?
* Vilka förutsättningar behövs för att utveckla och behålla kompetens och skapa stabilitet hos socialsekreterare och arbetsledare?
 

Jag var ju inte där men de som jag talat med som var det säger att det var mer information än diskussion. Och jag saknar fortfarande något runt vad man gör då någon gör fel.

Barn behöver trygga vuxna

Det borde inte var någon nyhet men det verkar det ändå vara för en del. Eller snarare de vetkar inte veta vad trygghet för ett barn innebär.
Men vad är skillnaden mellan att vara trygg, bestämd och/eller auktoritär?
Hur sträng kan man vara? Frågan ställs till en psykolog som svarar
http://mobil.svd.se/nyheter/barn-behover-trygga-vuxna-inte-domande-auktoritet_svd-3730622

Har man blivit strängt styrd som barn har man ofta svårt att själv känna inifrån sig själv vad som är bra för en själv och andra och vad som inte är så bra. Man blir utifrån styrd, det vill säga det är andras regler, förväntningar och krav som styrt en som barn och detta som en gång under en lång tid kom utifrån integreras och internaliseras till att bli den egna måttstocken för hur man är och vad man gör i livet.

Barn behöver inte auktoriteter som kör över dem. De behöver trygga vuxna som intresserar sig för vad barnet känner, hur det är och vad som känns bra. Barn behöver en respektfull, empatisk och hänsynsfull nära omgivning. Barn behöver mjukhet, värme, villkorslös kärlek och snälla vuxna. Det hårda, kalla och stränga är ingenting alls för barn.
 

Svaret är mycket längre och ni får följa länken för att läsa hela

Utanför nästan allt

De barn till papperslösa Eu emigranter eller flyktingar hamnar utanför allt.
Skola, sjukvård, tandvård, socialt sammanhang.
Hittade en skrift runt just de barnen
http://www.raddabarnen.se/Documents/vad-vi-gor/sverige/barn-pa-flykt/rb_papperslosabarn_webb.pdf skrift från rädda barnen

Det handlar om ren anständighet

Det är mer runt den nya boken Hem
http://www.bpis.se/skildringen-av-vanvards-sverige-staller-fragor-om-anstandighet/

Lubbe Nordström var en gång upprörd över vad fattigdomen fick för följder när det gäller utrymmen, trivsel och hygien. Tinni Ernsjöö Rappe beskriver följderna för de mest utsatta barnen - idag.
Båda ställer frågan: Vilket land vill vi ha? Vad är egentligen anständigt? Och om vi nu vet hur det ligger till och ändå inte gör något åt det hela – vad säger det om oss?

Sedan ett program med ett samtal utifrån boken där Barnläkaren Lars H Gustafsson läser det omskakande socialreportaget ”Hem”, om vanvården av barn i Sverige. Programledare: Mona Masri.
http://www.bpis.se/vanvard-och-foraldraskap/

Visst handlar det om ren och skär anständighet att de som vanvårdats efter 1980 också skall ha rätt till upprättelse.
Har även svårt att förstå att de som vanvårdades innan inte får ersättning om deras föräldrar bett om hjälp, dvs att placeringen varit frivillig. Menar de att de får skylla sig själva om de bett om hjälp? Trots att det är barnen som drabbats och de har inte bett om den behandling vissa av dem fick. Om samhället tar över skall de göra ett bättre jobb. Annars kan man lika gärna låte det vara som det var innan.

Sociala barnavården ska bli rättssäker

Det har varit en träff där man inbjöd olika aktörer till att diskutera krisen inom socialvården. Vad jag förstått så var det inte så mycket diskussion utan mer information om vad som var på gång och hur man skulle gå till väga.
http://www.bpis.se/sociala-barnavarden-ska-bli-rattssaker/

– Vi måste kunna lita på att samhället står för bra omvårdnad. Under en längre tid har det kommit rapporter om en väldigt besvärlig situation, oklarheter och hög belastning. Vi måste garantera barnens rättssäkerhet och att deras röster ska bli hörda.

Det sa Åsa Regnér, barn- äldre- och jämställdhetsminister i samband med att hon bjudit in en rad aktörer inom den sociala barn- och ungdomsvården till en nationell dialog.

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg var där.
– Socialtjänsten måste tänka om för att vara tillgängliga. Om ett barn googlar ”pappa dricker” kommer det inte till individ- och familjeomsorgen utan till ideella organisationer.

Cecilia Grefve är nytillträdd nationell samordnare och ska besöka 50 kommuner, två besök i varje kommun. Hon pekade på den rädsla som finns i socialtjänsten – man undviker fel mer än visar resultat.

– Socialsekreterare säger att de sitter väldigt mycket bakom skrivbordet. Vi ska göra en enkel mätning – hur mycket tid lägger de direkt mot barnet och vårdnadshavare? Vi ska också mäta ledarskapet, vad används chefernas tid till?
 

Socialtjänsten är lite för osynlig

Under dialogen med aktörerna jämförde Cecilia Grefve den sociala barnavården med Räddningstjänsten. En liknelse som föll Fredrik Malmberg i smaken.

– Brandkåren är ute på på skolorna, de har varit överallt, men inte socialtjänsten. Barn säger till oss att ”jag vet hur jag ska göra när det brinner men ingen har berättat hur man ska göra om någon är våldsam eller dricker hemma.” Och det är bra mycket vanligare.

Men då gäller det även att man säkerställer att det inte sker så mycket misstag som nu. Det måste helt enkelt bli rätt.

 

Ingen skola på två år

Då är det Svenljunga som får kritik.
http://www.bpis.se/svenljunga-brister-i-beslut-om-barn/

Kritiken handlar om att det i flera ärenden gällande barn saknas beslut och bland besluten som finns från de tre granskade månaderna saknas uppgifter om beslutsfattare i alla utom ett.

I många beslut saknas också beslutsmotivering.

Enligt IVO är bristerna allvarliga och kan innebära att barn och unga inte får det skydd och stöd som de har rätt till.

 

Likaså Är det problem i Gävle där en tolvårig flicka inte gått i skolan på två år.

http://www.bpis.se/socialtjansten-har-misslyckats/

Karin hade nyss fyllt 12 år när socialtjänsten bestämde att hon skulle omhändertas enligt LVU (Lagen om vård av unga). Hennes mamma ansågs inte kunna ta hand om henne.
Under de två år hon varit omhändertagen har hon bott i fyra olika familjehem, bland annat i Skåne, 70 mil bort från sin sjuka mamma. Hon har inte trivts någonstans och har inte gått i skolan eftersom hon inte mått bra.

Efter nyår fick Karin, för första gången på över ett och ett halvt år, träffa sin mamma. När det var dags att åka tillbaka rymde hon. I två och en halv vecka var hon borta innan en kompis ringde polisen och berättade var hon var.

 

I Sverige har alla barn skolplikt men om de är under socialtjänstens ansvar så verkar inte det alltid gälla....

Sedan det där att luta barn för att få som man vill....  särskillt med tanke på att barn skall höras.... det får inte jag ihop.

Ångrar sig

Männen bakom diagnosen Shaken baby ångrar sig djupt. Dålig vetenskap säger Norman Guthkelch, 99,
Det var hans studie från 1971 som lade grunden för diagnosen som han nu menar har misstolkats. Han hjälper nu offer för den att få tillbaka sina barn.

De tre symtom som konstaterats, olika former av blödningar i hjärnan och ögonen, kopplades direkt till misshandel vilket med tiden ledde till fällande misshandelsdomar i en lång rad fall.

Men Guthkelch menar i dag att de typiska skakvåldsrelaterade skadorna kan ha naturliga förklaringar och att ytterligare forskning krävs innan människor kan dömas och få sina barn omhändertagna

Också en annan av shaken baby syndromes skapare, Ayub Ommaya, har offentligt tagit avstånd från diagnosen. Innan han gick bort 2008 kritiserade han diagnosen och sättet hans studier använts på. Istället vittnade han till fördel för de misstänkta i uppmärksammade barnmisshandelsfall.
En av hans närmaste kollegor, hjärnforskaren Ronald Ucinski i Virginia, USA, hade Ommaya som mentor.
- Han ansåg att hans arbete hade misstolkats. Hela diagnosen är byggd på den här misstolkningen av testet på apor som ledde fram till diagnosen. Men diagnosen har aldrig blivit bekräftad i vetenskapen.
En annan amerikansk läkarprofil, neurokirurugen John Plunkett, är inne på samma linje.
- Du kan inte orsaka hjärnskada utan att först orsaka nackskador. Och vi har inte sett ett enda sådant fall. Inte ett enda, säger Plunkett. 

Mer att läsa samt tv inslag på länken

---

Presslänk: http://www.expressen.se/nyheter/mannen-bakom-diagnosen-angrar-sig/

Använde LVU för att hämta barn efter vårdnadstvist

Nu kritiserar JO en kommun för att de använt LVU för att ta ett barn i en vårdnadstvist.
http://www.bpis.se/socialtjansten-anvande-lvu-for-att-hamta-barn-efter-vardnadstvist-far-allvarlig-jo-kritik/

Efter en längre tids konflikt mellan två föräldrar om vem som skulle ha vårdnaden om deras son avgjorde tingsrätten slutligen att pappan skulle ha huvudansvaret för vårdnaden.
Pappan vände sig därefter till socialtjänsten för att få hjälp med flytten av sonen från mamman till honom.
Socialtjänsten försökte då organisera ett möte mellan pappan och sonen i en bowlinghall med både socialsekreterare och polis närvarande. Tanken var att sonen skulle övertygas om att flytta till pappan och att han direkt efter mötet skulle följa med pappan till ett boende – någonting som varken mamman eller sonen ska ha förberetts på.

Mötet i bowlinghallen blev dock inte av eftersom sonen inte ville gå dit.
Beslutade om LVU
Dagen därpå besökte två socialsekreterare pojkens skola för att försöka få honom att följa med till pappan, men pojken ska då ha sprungit iväg ”utan kläder och skor”.

Senare, samma dag som händelsen vid skolan, beslutade socialtjänsten att sonen skulle omhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga.

I en tjänsteanteckning från socialtjänsten står det:

”Bedömning görs att vi måste ingripa direkt och att vi inte kan vänta längre och tro att situationen går att lösa på frivillig väg då mamma har nekat kontakt med socialtjänsten och ej vill medverka till en förändrad situation för S (sonen) och bistå verkställighet att tingsrättsdom där pappa tilldömts vårdnaden och boendet.”

Borde gått till domstol
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund har nu gått igenom socialtjänstens hantering av fallet och anser att agerandet strider mot lagen
 

Nu kritiserar JO för han borde ha gått till domstol.

Socialförvaltningens medverkan förutsätter båda föräldrarnas samtycke och förvaltningen ska arbeta i samråd med dem. I det här fallet diskuterade socialförvaltningen inte planeringen med mamman

Inte heller gjordes besöket i S skola i samråd med M. Förvaltningen har således försökt att 'verkställa' domen om vårdnad bakom ryggen på M. Detta står i uppenbar strid med hur socialtjänsten ska arbeta. 

JO skriver att beslut om vård enligt LVU inte får fattas för att tillgodose något annat ändamål än just de som anges i lagen. Socialnämnden får allvarlig kritik både för att nämnden har försökt hjälpa pappan att "verkställa" vårdnadsdomen bakom ryggen på mamman och för att nämnden har beslutat om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU i stället för att hänvisa pappan till att ansöka om verkställighet av vårdnadsdomen hos domstol.
 

Jag vet inget om ärendet men spontant reagerar jag på att om soc bestämt sig för att ta ett barn så får de gå bakom ryggen på vem som helst. De får även ta barn oplanerat och använda både polis och annat de anser behövs.  Det måste vara lika för alla kan jag tycka men så är det inte.

 

 

Egen tid på barnens bekostnad

Det är modernt idag att tala om egen tid. Många begär för att inte säga kräver egen tid. Men jag menar att har man skaffat barn så har man gett upp det där med egen tid för ett tag. Det är inte därmed sagt att man inte kan få den ändå men det är inget att räkna med. Är man två kan man turas om men är man ensam med sina barn kan det vara svårare. Det brukar även vara tuffare ekonomiskt vilket medför att man kanske inte har råd att anlita barnvakt.

En poet har skrivit en bok om barnuppfostran och hon ifrågasätter om barnen är värda din egen tid
http://www.bpis.se/ar-barnen-varda-din-egentid/

Ofta hör jag blivande föräldrar slå fast att de ska minsann inte låta något så obetydligt som ett barn förändra deras livsstil. Nä, för varför göra avkall på egentiden och självförverkligandet?

Jo, man kan le lite överseende åt denna naivitet, eller tycka synd om de kommande barnen som reduceras till en del av ett livsstilsprojekt. Åtminstone kan det finnas anledning att då och då ifrågasätta vår nuvarande syn på barnuppfostran, undra om den verkligen sätter barnen i främsta rummet.

Med utgångspunkt i ett ”nära föräldraskap” (attachment parenting) gör Marit Olanders ett försök att just ifrågasätta och problematisera föräldraskapet. Hon gör det med diktsamlingen ”Modernismens spädbarn”. Hon är förskollärare och driver en blogg som har gett boken sin titel.

Boken heter: "Modernismens spädbarn"
Marit Olanders
Nära förlag

MIsshandel inget hinder för umgänge

Är det verkligen så att en förälder skall ha rätt att träffa sitt barn som hen misshandlat bara för att det gått ett tag? Han är t.o.m dömd för det.
Skall föräldrar alltid ha rätt till sina barn? Här är det en pappa som domstolen ger rätt att träffa sitt barn bara för att det är fyra år sedan han slog honom.
http://www.bpis.se/hovratten-sexaring-ska-ha-umgange-med-pappa-som-misshandlat-honom/

Pappans misshandel av sin son ligger fyra år till-baka i tiden och det bör inte kunna utesluta varje möjlighet till umgänge. Det anser hovrätten som, i motsats till tingsrätten, ger pappan umgängesrätt med sonen. 

En gång var tredje helg
Göta hovrätt ändrar nu tingsrättens dom och förordnar att sexåringen under det kommande halvåret ska ha umgänge med sin pappa en gång var tredje helg - tillsammans med en stödperson.
Så länge pojken är omhändertagen är det ytterst socialnämnden som bestämmer i vilken utsträckning han ska träffa sina föräldrar. Strafföreläggandet mot pappan ligger dock snart fyra år tillbaka i tiden och bör enligt hovrätten inte utesluta varje möjlighet till umgänge.
Att pappan för några år sedan misskött umgängesplanen och gjort "vissa ofördelaktiga uttalanden" saknar också avgörande betydelse, liksom den omständigheten att pojken för några år sedan uttalat sig negativt om sin pappa.
Att träffa pappan, som har ett genuint intresse av umgänge, får istället anses förenligt med pojkens bästa, anser domstolen.
 

Pappan har ett genuint intresse av att träffa pojken och därför skall han få det anser rätten. Man hävdar att det är pojkens bästa bara för att pappan vill. Det kallar jag för ett tydligt föräldra perspektiv inte barnperspektiv.

Jag vet inget om ärendet i sig. Det kan hända att han ändrat sig och aldrig kommer att slå igen men det jag undrar över är:
Hur många chanser skall föräldrar ha?
Hur många gånger skall de få försöka på barnens bekostnad?

Barn som våldtas

En flicka i Danmark går nu ut och berättar om hur det var då hennes pappa förgrep sig på henne. Det började då hon var tre år.
http://www.bpis.se/mai-valdtogs-av-sin-far-fran-att-hon-var-tre-ar/

Under rättegången mot pappan kretsade mycket kring Mai. Fruktansvärda vittnesmål rullades upp inför rätten. Berättelser om hur pappan tvingat sina söner att våldta sin syster, hans egen dotter. Och hur han själv hängt upp dottern i fötterna och våldtagit henne. Enligt Berlingske ska det har börjat när hon var tre år.
Den dottern var Mai och det var också hon som 2010 uppdagade fallet genom att anförtro sig åt sin stödfamilj.
- Min far hotade alltid med att han skulle slå ihjäl mina syskon, min mor och min älskade hund om jag berättade något. Och han skulle slå ihjäl mig, säger Mai till Berlingske.
Det var hot som pappan vid ett tillfälle gick vidare med. Vid ett tillfälle hade Mai gjort motstånd när pappan försökte förgripa sig på henne. Då slog pappan ihjäl hunden.
- Han var helt kall när han berättade det, och sa att om jag inte löd honom skulle han göra detsamma med de andra.
 

Jag vet inte vad jag skall säga för jag tycker att det är så vidrigt.  Man kan gömma sig ett tag bakom att det i allafall inte är i Sverige men det är nära nog. Och ingen skall inbilla mig att det inte händer eller skulle kunna hända här också.

Det är sockret

Att det inte är bra med för mycket socker är nog ingen nyhet för de allra flesta av oss. Många jagar istället fettet. Och att sötningsprodukter kan vara lika farliga är det nog heller inte så många som vet. Likaså att det kan ha så skadlig inverkan som det har har nog många blundat för.
Här är en som vill totalförbjuda.
http://www.bpis.se/det-ar-sockret-som-skadar-barnen/

”De extremt söta produkter som industrin marknadsför med glada gubbar borde totalförbjudas; mat som vi aldrig ens skulle låta våra husdjur äta ska inte säljas som mat till våra barn”, skriver Ann Fernholm.

År 2014 är året när läkare kommer att börja fetmaoperera barn i Sverige. Inte ens 18 år fyllda ska deras magsäck kopplas bort. Operationen är oåterkallelig.

Aldrig tidigare har någon generation barn vägt så mycket som dagens. Det som en gång kallades åldersdiabetes drabbar nu redan i 20-årsåldern.

Livsmedelsverkets extrema hållning kring mättat fett leder bara till att barn får i sig mer socker. Skolmellisets sockriga lågfettyoghurt med snabbsmälta flingor på går rakt ut i blodet och försvinner.
 

Jag vet inte. Varför skall man sträva efter att bli hur gammal som helst? visst kan jag förstå tanken med att vara frisk men samtidigt kan man dö i förtid även om man är frisk. Jag tycker att livet är mer värt om man får unna sig lite ibland. Sedan är allt farligt eller osunt om man överkonsumerar det gäller både mat men även träning. Det finns de som inte kan sluta eller låta bli att träna en dag det anser jag heller inte är sunt. Man förlorar i kontakter med andra. Tror på det svenska lagom i det mesta istället. Motionera lite, äta lite unna sig lite. Livert skall inte bara vara krav och umbäranden.

 

Kan inte säga att de inte visste

Regering och riksdag kan inte påstå att de inte visste.

D 25 oktober 2011 satt jag alltså inför flera av socialutskottets medlemmar och berättade om just det du belyser i dina artiklar.

Det var en advokat, en domare, två familjehem, en själva drabbad som barn och en bio mamma. Vi ville lyfta att man stötte på samma problem vilken stol man än satt på vad gäller socialen och dess hantering av människor. Vi ville belysa att lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt och även om de gör fel så kräver man inte rättelse. Att trots kritik kan handläggare jobba kvar och t.o.m fortsätta i samma ärenden. Att samma handläggare både bedömer, utreder processar och verkställer i samma ärende vilket inte är tillåtet någon annan stans. Att man först drabbas sedan förväntas driva sin egen upprättelse process trots att man riskerar att åka på domstols kostnaderna och gå i konkurs. (Sök på Marianne Sigström som förlorade sin son och nu har ca 2 miljoner i skulder för att de inte kunde bestämma vem som var ansvarig. Hur var det i vårt ärende där de får massiv kritik ifrån socialstyrelsen de ansvariga döms (för tredje gången i svenska historia) men det inte påverkar ett enda dugg i vårt ärende. Barnen är och verkar förbli borta.

Åter till vårt besök i riksdagen. Jag bloggade om det http://fostermamman.blogspot.se/2011/10/i-riksdagen-igen.html

I inlägget är det länk till ett TV inslag som tyvärr är bortplockat men där ligger en kopia av en artikel i Hallands posten

GT skrev om det http://www.expressen.se/gt/nu-flyttar-eva-sin-kamp-till-riksniva/

Och det resulterade i ett par motioner http://fostermamman.blogspot.se/2011/10/effekter.html

Miogruppens fall

D 25 oktober 2011 var jag i riksdagen och träffade många ur socialutskottet. Jag hade med en representant från varje stol dvs familjehem, advokat, bioförälder, domare och vi satt inför det mesta av utskottet och berättade om våra upplevelser.
Biomamman berättade om hur de anklagats för skakvåld och hur det senare uppdagades att pojken hade vattenskalle. Hon berättade att barn som är för tidigt födda, som har  tror det var D vitamin brist samt barn som har vattenskalle visar samma symptom som barn som man hävdar har utsatts för skakvåld.

Hon berättade om hur diagnosen skakvåld tagits bort utomlands eftersom man upptäckt att över hälften som anklagats satt på fel grunder, dvs det fanns andra orsaker till att deras barn var skadade. Hon berättade om hur Mio-gruppen som låg bakom de flesta anmälningarna själva motarbetade information och forskning i ämnet. Hon berättade även om hur näst intill omöjligt det var att få upprättelse trots att det kom fram att anklagelserna var felaktiga.
Det hände inget utifrån den informationen.

Mio-gruppen hjälper läkare att hantera barnmisshandel

Den svenska sjukvården kan bli bättre på att upptäcka barnmisshandel. Därför bildades den så kallade Mio-gruppen vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Målet för gruppens arbete är att hjälpa läkare att se misshandeln och att skapa bättre rutiner för utredningar av misshandelsfall

Nu har Expressen påbörjat en undersökning runt frågan och då avgår chefsläkaren som vad jag förstår också är högst ansvarig i Miogruppen.
http://www.socialanatet.se/post/mio-gruppen-hjalper-lakare-att-hantera-barnmisshandel/


Nu granskar Expressen Miogruppen och diagnosen skakvåld. 

http://www.bpis.se/barnlakaren-lamnar-sin-chefspost/

Kritiken hårdnar mot skakvåldsläkarna.

Den främste profilen på området – barnläkaren Gabriel Otterman – lämnar sin chefspost mitt under Expressens granskning.
Nu granskas hans rättsintyg av landstingets jurister i Uppsala.

Nu granskar man alltså alla de intyg som han skrivit ibland utan att träffa vare sig föräldrana eller barnen.
http://www.bpis.se/danny-och-elinore-de-stal-var-dotter/

Otterman, som lanserade misstankarna mot Danny och Elinore, var så övertygad att han inte såg det som nödvändigt att ens träffa paret.

- Han vill inte träffa oss, han har aldrig ens träffat vår dotter. Och vi försökta förklara för honom att "hallå, du tänker fel".
 

Det finns flera förklaringar till saker som kan ha orsakat symptom som ser ut som att barnen skakats. Artiklen lyfter flera

BENSKÖRHET: Sex av de åtta som Expressen intervjuat uppger att de med hjälp av PKU-prover, blodprovet som tas på alla barn i samband med förlossning, konstaterat D-vitaminbrist hos barnen. Ofta allvarlig. D-vitaminbrist orsakar benskörhet vilket är den förklaring som lyfts fram av kritikerna som troligare än misshandel.
FALLOLYCKOR: Enligt studier kan även fallolyckor från låg höjd orsaka skallskador som vid shaken baby syndrome.
SVÅR FÖRLOSSNING: Forskare menar att skallen kan klämmas så att de skakvåldsrelaterade skadorna uppstår. Samt att en sådan tidigare blödning lätt kan orsaka en ny blödning senare. 
 

Expressen hittade 35 familjer som anklagats för misshandel genom intyg från skakvåldsexperterna med rötterna i Mio-gruppen. Men det kan vara betydligt fler.
Professor Ulf Högberg, vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Uppsala universitet, har med hjälp av socialstyrelsens diagnosregister granskat förekomsten av barnmisshandel och redovisar resultatet exklusivt för Expressen.
Han hittade 63 fall.
Fallen gäller barnmisshandel och misstänkt barnmisshandel och Högberg noterar särskilt att misshandelsfallen mot spädbarn ökat lavinartat under de senaste tolv åren sedan skakvåldsdiagnosen etablerats i Sverige. Från ett enda fall under 1990-talet - till tolv fall under 2000-talet.
 

Vid ett symposium om skakvåld, den 4 april 2013 på Akademiska sjukhuset i Uppsala, gav Otterman sin bild av vetenskapsläget kring abusive head trauma, ett annat namn på shaken baby syndrome:
"Det vill jag vara mycket tydlig på, eller övertydlig, det finns inga nya vetenskapliga rön som ger anledning att ifrågasätta diagnosen abusive head trauma."
"Vi är skyldiga att anmäla om vi har misstankar om att ett barn kan ha farit illa." 

I över tolv ärenden har föräldrarna redan friats
http://www.bpis.se/martin-friades-efter-resning-i-hd/
Martin satt i fängelse två år och tio månader för något han inte gjort. Ingen lyssnade.
http://www.bpis.se/henrik-domdes-for-grov-misshandel/
Henrik häktades och familjen fick alla sina tre barn omhändertagna.
http://www.bpis.se/de-fick-sitt-barn-omhandertaget/
Viola och Andres anklagades trots att barnet hade kraftig d-vitaminbrist som orsakar benskörhet och tre av frakturerna uppstått på sjukhuset.
http://www.bpis.se/lovisa-ser-det-som-ett-rattsovergrepp/
Myndigheterna har monopol på sanningen säger Louisa och Andreas. Även fdär visade det sig att vara D vitamin brist.

Men ändå får inta alla hem sina barn. Som Danny och Elinore och Veronica och Fredrik
http://www.bpis.se/friade-men-barnet-far-de-inte-tillbaka/

när familjen privat lät granska sonens PKU-prov, blodprovet som tas på alla barn i samband med förlossning, visade det sig att pojken liksom flera andra fall hade ett mycket lågt d-vitaminvärde med stor risk för benskörhet. Tre experter vittnade om det inte fanns några tecken på misshandel i fallet. Det var överläkaren Göran Högberg, specialist i psykiatri, David Ayoub, amerikansk specialist på benskörhet och röntgenspecialisten Julie A. Mack. Men läkaren från Mio-gruppen var säker på sin sak:"Baserat på tillgänglig litteratur och mina egna kunskaper och erfarenhet, kan jag inte dra någon annan slutsats än den i rättsintyget nedskrivna, nämligen att skadorna uppkommit till följd av kraftigt våld vid minst två tillfällen.".
När polisen granskade fallet kunde ingen bevisas som skyldig och paret gick fria. Barnet har de inte fått tillbaka.

Som sagt jag försökte lyfta detta redan för två tre år sedan men ingen lyssnade. Så ÄNTLIGEN säger jag granskas hela hanteringen.

Barn skall skyddas och det finns absolut föräldrar som inte skall ha barn men det finns sätt att granska och man måste vara villig att kontrollera så att man är säker. Man får inte vara rädd att ta in andra för att göra en annan bedömning. Man får heller inte vara så säker på sin sak att man vägrar att lyssna till andra. Och slutligen man måste rätta till när man gör fel även om man jobbar på en myndighet.

Olycksbarnen som blev en handelsvara

Ännu en artikel om boken "Hem "
http://www.bpis.se/olycksbarnen-som-blev-en-handelsvara/

Barn som omhändertogs av de sociala myndigheterna och vanvårdades under perioden 1920–1980 har möjlighet att söka ersättning från staten.

1980 föddes Sofia Rapp Johansson. 2007 debuterade hon med Silverfisken, för vilken hon nominerades till prestigefyllda Borås Tidnings debutantpris. Den diktsviten är nåt av det mest obevekliga och obehagliga jag läst. Barnet som har sin pappa över sig och i sig, våld, droger, bajs, blod, total ensamhet.

Sofia Rapp Johansson flyttade runt på fyra familjehem. På det sista utvecklades hon till narkoman och prostituerad. Hon var sju första gången hon och hennes syskon omhändertogs. Det dröjde så länge, trots att hennes mamma var känd narkoman för ”Socialen” redan när Sofia var ett foster.

Nästan 30 000 barn om året är omhändertagna i Sverige, siffran har ökat med de ensamkommande flyktingbarnen. Var fjärde placeras på institution med anställd personal, resten i familjehem.

Den sociala omsorgen av barn och unga är den sektor där privatiseringen gått längst, men också den som är minst granskad. Här finns enorma pengar att tjäna. Ett privat lvu-hem kostar i snitt 1 145 kronor per dygn, ett kommunalt 400. Det finns ingenting som säger att den privata verksamheten håller högre kvalitet; oavsett regi lider hemmen av överbeläggningar och för lite personal. Valfrihetsidén funkar inte heller, eftersom barnen inte har en chans att välja.

Hem skulle tjäna på att ta fram även de goda exemplen. Många barn far fruktansvärt illa – alla kan inte som Sofia Rapp Johansson berätta om sina erfarenheter – men många räddas också. Det ligger i mediedramaturgins logik att vi bara får höra om fall som dödsmisshandlade Yara, pojken som brottades ner av en säkerhetsvakt och den fastspända flickan ”Nora”. Av en bok kan man begära lite mer.

Marit Paulsen, som var gäst i Min sanning häromkvällen, kan inte vara den enda som vägrar svara på frågan om vilka i barnaskaran som är biologiska. Hon har öppnat sitt hem för andra ungar i en akt av ”solidaritet och skyldighet”. Det kan hon inte vara ensam om.

Trots invändningen har Tinni Ernsjöö Rappe tyvärr skrivit en alldeles nödvändig bok om barn som en handelsvara.

 

Har ju träffat Sofia och vet att hon precis som jag anser att familjehem behövs, att det finns bra familjehem men det är de dåliga som skall bort.  Håller också med om att m,an behöver lyfta de som är bra det görs inte nu. Och det finns många bra. Sanningen är att man lyckas i 90 % av placeringarna. Men jag förstår och delar också hennes kamp för upprättelse för alla de som drabbats efter 1980.

Socialchefer måste ta ansvar för socialsekreterarnas arbetsmiljö

Det händer mycket inom socialtjänsten just nu. Det känns ändå som man på allvar börjar agera. Socialchefen i Luleå skriver:
http://www.bpis.se/socialchefer-maste-ta-ansvar-for-socialsekreterarnas-arbetsmiljo/

Regeringen beslutade under hösten 2014 att inrätta en nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården.

Cecilia Grefve fick uppdraget och tillträdde den 1 november. Maria Larsson, före detta barn- och äldreminister, och Åsa Regnér, nuvarande barn-, äldre- och jämställdhetsminister, har varit tydliga med att detta är nästa steg för att stötta kommunernas utvecklingsarbete gällande utsatta barn.

Gunilla Hult Backlund, generaldirektör för inspektionen för vård och omsorg (IVO), inger också hopp om framtiden. Hon vill förändra och modernisera myndigheten, möta kommunerna i dialog i sin tillsyn och göra myndigheten tillgänglig för kommunerna. Vidare vill hon att myndigheten ser till helheten i sin tillsyn, inte bara att rätt rutin finns nedskriven på ett papper. Det är ett helt nytt tänk jämfört med socialstyrelsens fyrkantighet och eviga letande efter fel och syndabockar.

Samtidigt måste sådana som jag - socialchef och ytterst ansvarig för verksamheten - kliva fram och ta ansvar för socialsekreterarnas arbetsmiljö. Jag och mina kollegor i Sverige måste ta ansvar för att arbetsintroduktioner fungerar, att ledarskapet är bra samt att det finns resurser för att bedriva ett kvalitativt socialt arbete.

Vi har ett ansvar att föra en konstruktiv dialog med beslutsfattande politiker. Jag hör alldeles för mycket gnäll från mina kollegor som tycker att ingen lyssnar på dem och att de inte kan påverka. Är det så det är tycker jag att man ska kliva av sitt uppdrag som socialchef. Det ingår i vårt jobb att skapa bra förutsättningar för chefer och medarbetare.

Vi kommer att rekrytera fler socialsekreterare. Vi har höjt lönerna för de svåraste jobben. Vi satsar och prioriterar ledarskapet. Vi kommer att underlätta för våra socialsekreterare när det gäller administration och dokumentation.
En socialsekreterare i Luleå kommun ska arbeta med socialt arbete i hög grad. Genom tidiga, förebyggande insatser och öppenvård ska vi kraftigt minska institutionsplaceringar av barn och unga.
Tillsammans med skolan fokuserar vi på skolresultat och ökad hälsa för alla barn. Vi jobbar hårt för att bli en nationell förebild. Vi är inte i mål men vi tar ansvar.
 

Ja det är mångas ansvar och hoppas att alla de tar det så att alla skyller på varandra och inget händer.