Gång på gång visar det sig att man bortser ifrån barnperspektivet av olika anledningar. Här är ytterligare en artikel runt det
http://www.sydsvenskan.se/sverige/barnens-ratt-tappas-bort/
Domstolar ser ofta till vad de tror är föräldrarnas rättigheter — inte till barnens rättigheter.
Trots att lagstiftningen utgår från vad som är bäst för barnen.
Det menar Åsa Landberg, psykolog som bland annat arbetat i tio år för Rädda barnen.
– Enligt lagen är det barnen som har rätt till sina föräldrar. Men domstolar dömer ofta som om det vore föräldrarna som har rätt till umgänge.
– Man kan till och med hitta felskrivningar i domar där man pratar om föräldrars ”rätt till umgänge”, säger Åsa Landberg.
En grundtanke i lagstiftningen är att det är viktigt för barnen att ha kontakt med sina föräldrar och sitt ursprung när det är möjligt. Det ska samtidigt vägas mot de nackdelar som det i en del fall kan innebära för barnen.
– Fördelarna med kontakt med föräldrarna får ibland väga för tungt gentemot risken för våld eller andra missförhållanden. Jag tycker ibland att man inte riktigt förstår det, säger Åsa Landberg.
– För de allra flesta barnen är det bäst att ha kontakt med sina föräldrar. Men det kan gälla att tänka lite annorlunda kring en del barn. Att det allra bästa är att de inte har kontakt med sina föräldrar.
Utan att kommentera det enskilda fallet menar hon att det alltid är ”destruktivt” när barn förs bort.
– De får inte ta farväl och de förstår inte vad som händer. Sedan kan det vara föräldrar som kan innebära att barnen utsätts för fara. Inte bara en psykologisk fara utan även en fysisk fara.
Text: Martin Runol
Det är konstigt att det är så svårt att ha ett barnperspektiv trots att lagen säger att ett tydligt banperspektiv skall vara rådande.
Hej. Du vet inte alls vem jag är men jag har över åren följt detta på internet. För tre år sedan fick jag min son. I samma stad som det lilla spädbarnet föddes och misshandlades. Alla visste/vet i denna lilla stad. Det finns även överallt på internet. Dagen efter då detta hade hänt grät jag floder över detta barn. Har aldrig träffat barnet,men föräldrarna började i samma föräldragrupp som jag. Jag grät floder då jag satt med min son på då 3 mån i famnen och kunde bara inte förstå att någon i hela världen kan skada ett så litet barn. Så oskyldig och försvarslös. Jag blev glad då jag fick veta att föräldrarna skulle in i fängelse och aldrig få röra ett finger på detta barn. Men nu.... Nu har det ändå hänt. Barnet är tillbaka hos sin biologiska mamma. Det är för mig helt ofattbart. Jag känner inte dig, men jag känner bara på mig att barnet var trygg och älskad hos dig. Fortsätt kämpa. Jag hoppas så innerligt att barnet inte blir långvarig hos sin biologiska otroligt opålitliga mamma.
SvaraRadera