Nya riktlinjer med tydligare barnperspektiv

Då har det kommit nya riktlinjer vad gäller SoL och LVU. Den skall ha ett tydligare barnperspektiv.
Sammanfattning:

De nya bestämmelserna har stärkt barnperspektivet

De bestämmelser och ändringar i SoL och LVU som trädde i kraft den 1 januari 2013, som den här uppföljningen omfattar, berör flera situationer inom den sociala barn- och ungdomsvården. På ett övergripande plan syftar bestämmelserna till att stärka stödet och skyddet för barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa. Barnrättsperspektivet stärks bland annat genom att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut och andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser. På en mer detaljerad nivå handlar det exempelvis om nya eller ändrade bestämmelser rörande aktualisering av ärenden hos socialtjänsten, barns delaktighet, beslut om och uppföljning av insatser samt vård utanför det egna hemmet.

Uppföljningen omfattar sammanlagt 24 nya bestämmelser och ändringar i SoL och LVU och har gett en varierande bild av hur de nya och ändrade bestämmelserna följs. En övergripande slutsats är att bestämmelserna generellt sett är kända inom socialtjänsten och många kommuner upplever att de nya bestämmelserna har lett till ett ökat barnfokus i den sociala barn- och ungdomsvården.

Några bestämmelser har fått ett brett genomslag

För några av de nya bestämmelserna och ändringarna är medvetenheten mycket hög, även om uppföljningen visat att det ibland är svårt att efterleva de nya bestämmelserna i praktiken. Exempelvis gäller detta bestämmelserna om att:

• socialnämnden ska följa vården av barn och unga som placerats i familjehem eller HVB
• socialnämnden ska tillhandahålla utbildning till jour- och familjehem
  

Vissa bestämmelser bekräftar de rådande arbetssätten

I vissa fall uppger många kommuner att de arbetade såsom lagen nu föreskriver redan innan ändringarna trädde ikraft. Detta gäller inte minst de nya bestämmelser som sammanfaller med rekommendationer inom handläggnings- och dokumentationssystemet BBIC (barns behov i centrum). Detta gäller exempelvis bestämmelserna om att:

• socialnämnden minst en gång var sjätte månad ska överväga om vården fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas
• socialnämnden ansvarar för att ett barn som utsatts för brott får stöd och hjälp

I andra fall är följsamheten lägre

Uppföljningen har i vissa fall visat att socialnämnderna har haft svårigheter att följa de nya bestämmelserna och ändringarna. Detta gäller exempelvis att:

• socialnämnden inom fjorton dagar efter anmälan ska fatta beslut om att inleda eller inte inleda utredning
• socialnämnden ska ingå avtal med familjehem
• barn som placeras i familjehem eller HVB ska ha en särskilt utsedd socialsekreterare som bör ha en självständig ställning i förhållande till familjehemmet eller HVB
• socialnämnden ska verka för att placerade barn och unga får den hälso- och sjukvård som de behöver
• socialnämnden ska lämna stöd och hjälp till vårdnadshavare och föräldrar vars barn är placerade

Socialnämnderna använder de möjligheter
som de nya bestämmelserna ger

Ungefär hälften av de nya bestämmelser och ändringar som har följts upp innebär inte något ska-krav för socialnämnderna, utan ger socialtjänsten möjlighet till ändrade arbetssätt, som till exempel möjligheterna till möte med anmälningsskyldiga anmälare, möjlighet att besluta om öppna insatser utan vårdnadshavares samtycke samt möjlighet att följa upp ett barns situation efter utredning utan beslut om insats. Sammanfattningsvis kan sägas att dessa nya möjligheter har tagits emot väl och används.

Socialtjänstens arbetssituation utmanar

Uppföljningens resultat indikerar en ökande ärendemängd, hög personalomsättning och svårigheter att tillsätta vakanser i den sociala barn- och ungdomsvården. Detta påverkar kvaliteten i arbetet och därmed förutsättningarna för ett starkt stöd och skydd för barn som far illa. Ett konkret exempel på detta gäller bestämmelsen om att barn som placeras i familjehem eller HVB ska ha en särskilt utsedd socialsekreterare som endast bör handha kontakterna med barnet. Alla placerade barn har inte en särskilt utsedd socialsekreterare, vilket för de ensamkommande barnen snarare verkar vara regel än undantag. Därtill tvingas socialsekreterare ofta prioritera akuta arbetsuppgifter framför möten med placerade barn, vilket leder till att vården av placerade barn inte alltid följs i den omfattning och med den kontinuitet som lagen föreskriver.

I skrivande stund står socialtjänsten inför ytterligare stora utmaningar med anledning av den akuta flyktingsituationen. Uppföljningen har dock inte berört dessa förändrade förutsättningar, eftersom de blivit aktuella först när datainsamlingen var avslutad.

 

För att ladda ner hela:

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-12-6