Man ångrar inte sina barn

En artikel om ett familjehem i Dagen fångade mitt intresse. http://www.bpis.se/man-kan-aldrig-angra-sina-barn/

När socialtjänsten beslutade att placera de två flickorna i Linalies familj var både myndigheterna och familjen medvetna att det här uppdraget skulle vara mer problemfyllt och svårare än vanligt. Men ingen väntade sig det som kom:

– Placeringen blev föremål för en rättsprocess som pågick i flera år. Trots att domstolen flera gånger slog fast att socialtjänstens beslut var rätt utsattes vi som familj för hot, anklagelser och ryktesspridning på nätet. Vi utsattes för stöld, jag blev hotad, beskylldes för att vara en sektledare och fick ha larm på mig. Man hotade med att sätta eld på vårt hus.

– Men i dag känner vi oss inte hotade längre.

Linalie säger att allt som hänt har tagit mycket kraft och energi, men att det samtidigt fört familjen väldigt nära varandra, på ett bra sätt.

– Vi har fått mycket bra hjälp av myndigheterna och jag ser att Gud har varit med i matchningen mellan tjejerna. De har samma intressen och är både goda vänner och systrar.

Kände du aldrig att du ångrade ert beslut?

– Nej, aldrig, inte ens när det har varit som mest turbulent. Man kan inte ångra sina barn. En del barn bär man inom sig innan de föds. Andra kommer till en på ett annat sätt. Kärleken är lika stark för det, även om den är olika. 

Ja man tar hjälp där den finns. En del i tron andra i sport eller föreningsliv. Det viktiga är att banren får en trygg lugn plats att växa och utvecklas.