Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 31 augusti 2014

16000 utförsäkrade

Visst märks det att det är valtider. Politiker som inte synts över huvudet taget är överallt nu. De talar och debatterar.
Visste ni att 86 000 personer har utförsäkrats. Hur 16 000 av dem försörjer sig vet inte svenska myndigheter. ”Ett politiskt misslyckande” menar Tomas Eneroth (S).
http://www.dagensarena.se/innehall/16-000-utforsakrade-sparlost-forsvunna/
De flesta i gruppen antas gå tillbaka till Försäkringskassans sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning, enligt Torbjörn Wass på Arbetsförmedlingen. På detta finns dock inga exakta siffror. Försäkringskassan har en del statistik, men utifrån den går inte att dra några slutsatser om var dessa personer tar vägen. Inte heller Gunnar Axén (M), ordförande för Socialförsäkringsutredningen, vet något om dessa personer.
– Det finns inga siffror på det och det är väldigt synd. De kan ha fått jobb, börjat studera, gått i pension eller vara föräldralediga, säger Axén.
En annan möjlighet är att de har fått försörjningsstöd eller lever på vänner och familj. Försäkringskassans siffror för den grupp som utförsäkrades det första halvåret 2010 visade att 25 procent helt hade försvunnit ur systemet 20 månader efter att de utförsäkrats. Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, tror att allt fler får sin försörjning via familj och vänner.

– Kommunerna har sannolikt börjat tillämpa reglerna om försörjningsstöd hårdare. Många blir av med sitt bistånd och hamnar på gatan, får söka stöd hos kyrkan eller hos vänner och familj, säger han.

Tomas Eneroth (S), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, kritiserar regeringen för att den inte gett myndigheterna i uppdrag att ta reda på hur dessa personer försörjer sig.

Sjukförsäkringssystemet har ställt dessa personer på bar backe och gör människor fattiga för att de råkat bli sjuka. Detta är personer som alliansen vägrar se, menar Eneroth.

– Dels för att det är ett politiskt misslyckande, men ibland undrar jag om de ens bryr sig. Det räcker med att läsa ”Det sovande folket” så förstår man vilken människosyn en del har. De här människorna får inte redskapen för att komma tillbaka, de får fattigdom, säger han.

Andelen personer som bedömdes vara för sjuka för att fortsätta i Arbetsförmedlingens insatser har mer än dubblerats mellan 2010 och 2013. År 2010 var 78,6 procent kvar i Arbetsförmedlingens insatser och 3,9 procent i arbete utan stöd. Resterande 17,5 procent var inte anmälda vid Arbetsförmedlingen eller i arbete.

Tre år senare hade siffrorna förändrats. Runt 60 procent var kvar hos Arbetsförmedlingen eller i arbete och runt 40 procent gick till annan försörjning än via Arbetsförmedlingen.
 
Det jag undrar är hur många av dem som har barn som drabbas.  

Man blir ju så rik

Är det inte så många säger om familjehem. Man gör det för pengarna
http://evalenaedholm.se/blogg/2014/08/familjehem-uppdraget-som-paverkar-din-ekonomi-langre-an-du-tror/
Det är så långt ifrån sanningen man kan komma.
Familjehemsuppdraget räknas inte som arbetslivserfarenhet
Du får ingen A-kassa när uppdraget upphör
Familjehemsuppdraget ger inte rätt till tjänstepension
Det finns ingen kollektiv olycksfallsförsäkring/livförsäkring
 
Gå in och läs för jag vill inte kopiera alltihop.

Men rik det blir man eller...

lördag 30 augusti 2014

Upprop v 35


Två barn har bott ett år i ett familjehem. En flicka och en pojke. Mamman missbrukar.

Ändå vill hon ha hem pojken som är äldst.

Han har en anknytning till mamma och vill hem däremot vill inte flickan. Mamman vill heller inte ha hem henne. Men då det blir aktuellt så säger soc. att man inte särar på syskonen så hon får hem båda. 

Hon har anmält båda full tid på dagis och har dessutom bett pappan att ta dem varannan helg. Sedan hör hon av sig till det tidigare familjehemmet och säger att det vore väl roligt om de kunde fortsätta att finnas där och erbjuder dem att ha dem varannan helg.

Vem som helst begriper att det inte kommer att gå. Sedan har hon ju inte hand om barnen själv över huvudet taget. Man kan undra varför hon ville ha hem dem, ok det var bara pojken men hon fick båda.  

Det är bara en tidsfråga innan de är placerade igen men familjehemmet har redan andra barn så det är frågan om det blir ett nytt hem.

Barnperspektiv och att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn har inte de här barnen märkt av.  

Det är märkligt tycker jag. Då en familj skall utredas som familjehem får man genomgå en s.k. djupintervju. Man vänder ut och in på sig för vilt främmande mänskors.

I Sverige får man inte fråga någon om politisk tillhörig het eller sexuell läggning men här frågar de verkligen om allt. För varje kommun som du söker för får du genomgå samma procedur. Den utredningen anses sedan handläggarna inte vara tillräckligt duktiga för att tolka själva utan den skickas till några ”experter”. Som drar slutsatser. Sedan godkänns man eller ratas.  

Det enda jag kan passa på att säga runt det är att det borde räcka med en sådan intervju med vissa års mellanrum (saker ändras ju) och sedan att kommunerna uppdaterar den och lär känna. Det skulle både spara tid och minska på frustrationen för familjehemmen.

Har under några år erbjudits oss till ett antal kommuner. Varje gång skall man ta ledigt, sitta i timmar och sedan får man ett avslag för att vi är familjen som varit i TV. Inge om kompetens eller kunskap. Inget om erfarenheter eller annat.  

Åter till det jag tänkte ta upp. Varför är det skillnad på alla andra utredningar som görs runt barn? Om det skal omhändertas, om det skal vara en SOL placering eller ett LVU. Besöksförbud eller inte, umgängesfrekvens, omplacering... alla dessa utredningar gör en ensam handläggare. Sedan utför samma handläggare det som samma handläggare beslutat. Om någon protesterar är det samma handläggare som processar ( och de får ta in vittnen som inte ens träffat dem de skall uttala sig om, utan gör det utifrån samma handläggares bedömning. Beslutet verkställs sedan av samma handläggare.  

Varför behöver man inte fråga eller konsultera någon annan i dessa ärenden? Är de inte lika

viktiga? En handläggare får inte bedöma om en familj är lämplig eller inte men andra livsavgörande beslut får en och samma handläggare göra. Visst är det konstigt eller är det bara jag som tycker det?  

Jag undrar vart de social frågorna har tagit vägen i valdebatten. Vart står du och ditt parti i dessa frågor? Har bara fått två svar hitintills.

Om jag är lite sarkastisk så är det väl så att de flesta av er har fullt upp att bli omvalda men jag undrar varför?

Mvh Eva fostermamman i Mark ärendet

torsdag 28 augusti 2014

Mer än biologi

Skrev ett mail och tackade för debatt artikeln bäst för flest och fick ett svar:
Hej Eva! Tack för beröm. Ja, du är verkligen en av mina stora inspirationskällor. Såg du att del två i serien handlade om dig/er/familjehem?

Återigen lyfter hon vårt ärende och hon avslutar med orden:

Trots att bristen på barnperspektiv varit känd länge har nästan inget förändrats. Just nu utreds LVU-lagstiftningen. Utredningen, med uppgift att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga som tvångsvårdas enligt LVU, var tänkt att vara klar till hösten. Men då ytterligare direktiv tillkommit presenteras den inte i sin helhet förrän nästa sommar. I den bästa av världar läggs därefter lagförslag som stärker barns rättigheter på bekostnad av vuxnas. Barn som omhändertagits som mycket små bör ha rätt att stanna kvar i familjehem de är anknutna till oavsett hur den biologiska familjens förutsättningar förändras. Äldre barn bör i högre grad tillåtas påverka själva var de vill bo om bioföräldrarna brister. Det är inte i barns intresse att flyttas fram och tillbaka eller ha hotet om förflyttning hängande över huvudet år efter år. Ingen skall behöva växa upp i limbo.
I grunden handlar den här frågan dock inte bara om lagstiftning utan även om attityder. Det visar om inte annat fallet Rasmus och Fanny. Nu när alla från Socialstyrelsen till tingsrätten slagit fast att det var fel att flytta dem från Eva och hennes familj får de fortfarande inte komma hem. Trots att barnen önskar detta. I stället ställde kommunen så sent som i somras in umgänget. Mark har till och med försökt få till ett kontaktförbud mot Eva gentemot barnen. Så länge sådant förekommer är alla vackra ord om BBIC (Barns behov i centrum) och barnperspektiv just bara ord och inget annat.
Får bocka och tacka och hålla med om att det har inte hänt så mycket.  Det borde hänt mycket mer.  Och i den här valdebatten har jag inte sett något runt socialfrågor.


Del 1


De debatt artiklar som Malin Lernfelt skrivit i GP är en serie på tre.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2462535-malin-lernfelt-nar-det-varsta-hander
Den första handlade om barn som utsatts för sexuella övergrepp.
De började sky kroppskontakt, klagade över ont i magen och huvudet. De drömde mardrömmar och kissade ned sig. Dessutom sade barnen att de inte vill åka till sin pappa. En kväll berättade Marias döttrar att deras far gjorde sexuella saker med dem. Därmed startade en karusell av händelser som ledde till att Maria dömdes för egenmäktighet med barn och förlorade vårdnaden. I dag bor flickorna på en helt annan plats i Sverige med sin pappa. De är helt avskurna från den värld de vuxit upp i. Sin mamma (som varit deras primära anknytningsperson under hela livet) och sin syster har de träffat endast under några få timmar de två senaste åren.
Genomgående när man läser handlingarna i Marias ärende är myndigheternas totala brist på barnperspektiv. Socialtjänsten är inte intresserad av att lyssna på barnen. Inte heller tingsrätten. Man bortser från utlåtanden och vittnesmål ifrån Barnhuset (en enhet som arbetar med barn som misstänks ha blivit utsatt för sexuella övergrepp, misshandel eller könsstympning), BUP och andra som pratat med flickorna. När polisen lade ned anmälningarna mot fadern på grund av att flickornas berättelser är för ”inkonsekventa” valde Socialtjänsten att backa helt. Trots att myndigheten enligt lag är skyldig att fullfölja sin utredning. I stället slår man ned hårt på mamman som gör allt hon kan för att skydda sina barn och se till att de får hjälp.
Marias berättelse är långt ifrån unik, berättar Lisa Björklund från Atsub, Föreningen anhöriga till sexuellt utnyttjade barn. Björklund förklarar att det finns en stor okunskap och inte minst en osäkerhet hos myndigheterna när det kommer till att hantera sexuella övergrepp mot minderåriga.
 
När skall man börjar att utgå ifrån banren inte den vuxne?
När  skall man kräva utbildning runt barn för de som hanterar och utreder barn?
När skall barnperspektivet bli mer än ett fint ord på pappret?

Bäst för flest

En ledarskribent på GP har återigen skrivit om barn och deras bästa. Kan erkänna att hon ligger med på min lista över de som får uppropen och som faktiskt läser vartenda ett.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2469959-bast-for-flest-barn
Ofta hävdas det att Sverige är ett av världens bästa länder för barn att växa upp i. Så är det på många sätt. Barn har ett högt värde i vårt samhälle. Sverige var bland de första att ratificera FN:s Barnkonvention och först i världen med att kriminalisera barnaga. Vi har en Barnombudsman som följer upp att ungas rättigheter tas tillvara och en väl utbyggd föräldraförsäkring. Alla barn har rätt att gå i skolan. Det finns också tydliga regler och riktlinjer som slår fast att i all myndighetsutövning som berör barn skall barnperspektivet beaktas.
Trots allt detta goda finns det dock fortfarande problem som är svåra att komma till rätta med. Det visar inte minst de fall som tidigare delar av denna serie (19/8 och 21/8) tagit upp. Unga människor som är beroende av att samhället ser till att de får sina behov och rättigheter tillgodosedda hamnar allt för ofta i periferin.
En kartläggning som tidningen Dagens Nyheter gjorde i våras visar att Socialtjänsten över hela landet slarvar med anmälningar om barn som riskerar att fara illa. Bland annat fann tillsynsmyndigheten IVO brister i 53 av de 60 förhandsbedömningar socialtjänsten i Östra Göteborg hanterade i januari 2014.

I en intervju med DN i april sade Cecilia Lobos, inspektör på IVO: ”Socialtjänsterna bortser från barnperspektivet och barnens behov av skydd. Det är mycket allvarligt, men tyvärr inte ovanligt.”
I samma DN-artikel påpekar Madeleine Cocozza, psykoterapeut och forskare vid Linköpings universitet, att det inte är rättssäkert att vara barn i dag och att det i många fall inte ens hjälper om det finns en anmälan på att man blir illa behandlad.

Socialstyrelsen nyligen Barnskyddsutredningens betänkande som visade att anställda inom hälso- sjuk- och tandvården inte anmäler misstankar om att barn far illa i den uträckning de skall. Samma tendens finns i skolan. Rädslan för att blanda sig i familjers privata angelägenheter gör att vårdpersonal drar sig för att kontakta myndigheterna.
Kan bara hålla med. Tänk om barnperspektivet kunde bli mer än ett fint ord på pappret.

Qrut

Skulle vilja slå ett slag för Qrut. En rätt nystartad organsitation som försöker stötta och hjälpa mammor att klara av att behålla sina barn.
http://qrutrfhlse.se/sok-hjalp-innan-du-malat-in-dig-i-hornet/
Sök hjälp innan du målat in dig i hörnet
Det vi upplever är att socialtjänsten sällan frågar efter kvinnornas egna styrkor. Lika lite som man forskar i varför deras bakgrund är som den är. Hur ska man klara en föräldraroll om det finns noll referenser om hur en familj fungerar, t.ex.
Inom Qrut tror vi att grunden är att alla vill vara bra mammor. Med andra ord vi skaffar inte barn för att skada barnet utan för att ge barnet det vi möjligen själva aldrig fick. Sedan kommer problemet hur man kan klara det. Genom att ge aktivt stöd, support utifrån behov, kan vi komma långt. Bitar som saknas t.ex. nätverk som hos andra är naturligt, går att bygga med resurser från människor som vill eller kan bidra.
Vi vet också att det finns fall där barnen ska vara omhändertagna, placerade. Däremot tror vi att även de föräldrarna kan vara en aktiv del i barnens uppväxt. Vi tror också att barn/föräldraumgänge kan ske under betydligt mildare förhållanden än som sker idag, med kontrollpersoner som vaktar. Begränsningar i vad som får sägas etc. Föräldrar som inte har hand om sina barn måste kunna säga till sina barn att de älskar dem.
Att barn blir ledsna efter ett umgänge handlar inte nödvändigtvis om att barnen far illa av mötet utan mer om sorgebearbetning och rätten för barn att sakna sin förälder. Att placerade barn innan ett umgänge är spända, uppspelta är inte alltid detsamma att de inte vill träffa föräldern utan snarare en förväntan där känslorna är svåra att hantera.
 
Myndigheter är inte alltid bästa metoden i stöd till föräldrar, men i samarbete med idella sektorn som i vårt fall Qrut/RFHL finns det bra förutsättningar.
Slutligen föräldrar som är drabbade målar ofta in sig i hörnet, deras förtvivlan, sökande efter hjälp numer via internet och sociala medier, är ett sätt att dela olyckan men sällan en konstruktiv väg i att komma tillbaks som förälder. Man möter allt för ofta andra i samma belägenhet. Hela sanningen i våra liv diskuteras inte av förklarliga skäl. Till slut blir stigmatiseringen så hög att man inte förmår ta sig ur.
Vi vill erbjuda möjligheten att gå vidare, hitta lösningar så att man som förälder inte hamnar i den totala vanmakten och känslan av kontrollförlust. Bor du i Stockolmsområdet! Ta kontakt med Qrut innan, diskutera oron med oss. Vad kan göras för att förhindra att barnen tas ifrån oss, förbättra möjligheterna till åteförening.
Barn har enligt Barnkonventionen rätt till sina föräldrar, rätt till sitt ursprung. Vår övertygelse är att barn som ser att föräldrar mår bra också blir trygga barn.

Skådespelande bebisar

Hittade en debatt artikel runt en film ifrån Danmark.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article13224053.ab Har själv inte sett filmen och efter den här artikeln är det inget jag vill eller kommer att göra heller.
Filmen ”Daisy Diamond”, gick på TV och  i slutet av 2007 gick den upp på svenska biografer. I den skildrade den hyllade regissören Simon Staho en kvinna, spelad av Noomi Rapace, som desperat försöker kombinera skådespelardrömmar med ett krävande, nyfött barn.
Staho ska ha all heder för att han tar upp ett tungt och svårt ämne, men i filmen finns ett flertal scener där gränsen för vad man borde få utsätta ”skådespelande” bebisar för passerats.
Hur ska vi berätta vår historia så att inga barn kommer till skada? Hur klipper vi? Hur filmar vi? Det kan tyckas vara enkla och självklara beslut, men när man ser en film som ”Daisy Diamond” är det uppenbart att så faktiskt inte alltid är fallet.

Vad samtyckande vuxna har för sig framför kamerorna, och att vuxna skådespelare väljer att utsätta sig för demonregissörer för konstens skull är en sak.
Vad Simon Staho och hans team utsatte de ”skådespelande” bebisarna för i ”Daisy Diamond” är något helt annat, och får aldrig hända igen.
 
Ja visst har alla barn rätt till trygghet, lugn och ro. Det är föräldrarna som väljer att deras barn skall skådespela det gör de inte själva.  Vid närmare eftertanke så gäller det det samma då folk lägger upp massor av bilder på sina bebisar. Det kanske de inte alls vill då de växt till sig lite.

Sexköp av barn = Nerskräpning

http://newsner.com/2014/08/jag-blev-utsatt-overgrepp-forsta-gangen-nar-jag-var-12/
Jag blev utsatt för övergrepp första gången när jag var 12.
Så börjar filmen av Ecpat med Noomi Rapace.
Tidigare har
Joel Kinnaman pratat om den sopiga straffskalan i en kampanj mot att de som utför sexuella övergrepp mot barn inte ska kunna komma undan med bara böter. Ungefär samma straff som nedskräpning.
De önskar en enda sak av dig: att du också delar det här.
Så hjälp dem att skicka ett meddelande politikerna inte kan ignorera.

 
Jag har redan länkat till Joels klipp  d 24 alltså för bara några dagar sedan.
 

onsdag 27 augusti 2014

De osynliga barnen

Hittade en blogg jag inte sett förut: http://wwwmaskroskvinnan.blogspot.se/2014/08/barnen-till-de-utforsakrade-sjuka-och.html Hon skriver ett inlägg om barnen ingen ser.

Det är så lätt att glömma de som inte har en röst. De som inte syns eller hörs. Till exempel barnen till många av de 86.000 utförsäkrade och sjuka så här långt under alliansens styre i Sverige.
Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.
Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007.
Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?
Det är så lätt att glömma de osynliga barnen.
Vem räknar dem?
Vem frågar dem?
Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?

Alla barn är allas våra barn.

Hon avslutar med hur hon vill att det skall vara. Kan bara hålla med.

tisdag 26 augusti 2014

Flyttar placerade barn utan soc vetskap.

Släktingarna som tog hand om flickan Yara i Karlskrona har omhäktats.
http://www.expressen.se/kvallsposten/yaras-fosterforaldrar-omhaktade-for-mord/

Sedan ett märkligt ärende där ett par placerade barn (LVU) flyttas av fosterföräldrarna utan både vårdnadshavarens och socialens vetskap. Bio mamman fick veta då hon såg att deras hus var ute till försäljning. De hade visst ett par hus till fast i andra kommuner och nu var de på väg dig. Ingen visst något.  Hon skriver i sin blogg:
http://ann-christinelarsson.blogspot.se/2014/08/familjehemmet-har-flyttat-med-mina-2.html?spref=fb

Jag fick idag på ett möte på Socialförvaltningen veta att Familjehemmet Per och Carmelina Adeström har flyttat med mina 2 barn Jessie och Josefine till Rättvik i Dalarna. Detta har skett både bakom ryggen på mig som vårdnadshavare och utan Socialtjänstens vetskap. Jag fick reda på detta efter att ha sett att familjehemmets hus i Harads var till salu på Hemnet
I samband med detta så skickade jag ett mail till Luleå Kommuns Socialchef Mikael Lekfalk och ifrågasatte vad som försigår bakom min rygg!  
Jag har även pratat med mina barn Jessie och Josefine i telefonen i kväll när dom satt i bilen på väg ned till Dalarna. Mina barn är helt ovetandes om att dom kommer börja skolan i Rättvik på måndag, då även dom är helt förda bakom ljuset av det familjehem som dom bor i. Familjehemmet 

Det hus som är till salu är det som är den adress där mina barn är placerade på och den adress som familjehemmet uppbär ersättning från Socialförvaltningen för placeringen av mina barn på.
Jag blev lovad av Socialsekreterare Viola Stålnacke i samband med placeringen att närheten till barnens släkt var viktig för barnen.
Luleå Kommuns Socialtjänst har heller inte gjort någon familjehems utredning på detta familjehem, utan denna ska göras nu när familjehemmet redan har flyttat med mina barn.
Det låter mycket märkligt får jag säga. Undrar om soc visste men låtsades som inget? Eller om de verkligen var helt ovetande. Varför agerar de inte i så fall?
men inget förvånar mig längre.  
 

måndag 25 augusti 2014

Dåligt samarbete

Rikspolisstyrelsen har gjort en inspektionsrapport  och i den slår polisen larm.
Socialtjänsten försvårar deras arbete med sin sekretess. I vissa fall har de t.o.m. kastat utredningar.
Socialtjänsten och polisen har olika uppfattningar om vad som är viktig information och bör lämnas ut. Poliser nekas handlingar med hänvisning till sekretess. Detta kan till exempel ske under en pågående förundersökning där polisen anser sig behöva uppgifter om den unge.
Polisen skickar inte alltid med polisanmälan eftersom det förekommit att socialtjänsterna lämnat ut information till misstänkta vilket försvårat polisutredningarna.
Förundersökningar har ibland försvårats genom att socialtjänsten i samband med sin förhandsprövning pratat med den unge om händelsen innan polisen hunnit förhöra den unge.

http://www.metro.se/nyheter/polisen-utredningar-hinner-bli-forstorda-av-socialen/EVHneB!070hc8hBh0Y/
Socialtjänstens sekretess tolkas olika mellan olika kommundelar och verksamheter och även myndighetens interna sekretess medför problem, exempelvis när polisen inte kan få reda på vem de ska vända sig till.
– Sekretessreglerna är ganska krångliga och här krävs det båda sidor vet vad som gäller. I slutändan jobbar både vi och socialtjänsten för barnens bästa, säger Agneta Säll Lindahl, inspektionsledare och polismästare vid polismyndigheten i Västerbottens län.
LÄS ÄVEN: Socialen lämnade barn hos knivskuren och påverkad pappa
I ärenden där unga misstänks för brott är ett problem att socialtjänsten i många fall arbetar snabbare än polisen. Där handlar det om att socialtjänsten tar kontakt med den unge och vårdnadshavaren och pratar om händelsen innan polisen hunnit hålla förhör.
– Det kan till och med vara så att en polisutredning förstörs av att socialtjänsten pratat med de unga innan de hunnit bli delgivna om misstankarna, vilket ger dem möjligheten att både förstöra bevis och prata ihop sig, säger Agneta Säll Lindahl.
LÄS ÄVEN: Polisen faxade anmälan till socialen – 8-åring dog
Polisen anser att socialtjänsten försvårar deras arbete och socialtjänsten anser i sin tur att samarbetet med poliserna inte är fullt så lyckat. Det menar Disa Edvall Malm vid Umeå universitet som forskat på de två myndigheternas samarbete kring unga lagöverträdare.
– På chefsnivå får man det att låta som att samarbetet fungerar bra men när man går ner på personnivå ser man att det inte är fullt så lyckat, säger hon.
Enligt Disa Edvall Malm är socialtjänstens sekretess dock inte det största problemet, det är istället personalomsättningen hos polisen.
– En viktig del av jobbet är att jobba upp kontakter och rutiner och detta blir jättesvårt när det hela tiden kommer nya personer, säger hon.
Disa Edvall Malm är också kritisk till att socialtjänsten ska dela med sig av sekretessbelagda uppgifter om unga. Hon anser att frågan borde lyftas nationellt utifrån de konsekvenser lättnader i sekretesslagstiftningen kan få för de barn och unga som kommer att beröras.
– Det saknas och har aldrig gjorts. Sekretessen är ett skydd för barn och unga som har det svårt och jag tycker att man borde fundera på varför polisen ska ha dessa uppgifter överhuvudtaget. Jag menar att det finns en stor risk att uppgifterna missbrukas i form av exempelvis register, säger hon.
 
 ►LÄS ÄVEN: Polisen faxade anmälan till socialen – 8-åring dog

söndag 24 augusti 2014

Spotta tuggummi = sexköp med barn

En liten film har figurerat på facebook ett tag. Hittade den nu så att jag kan dela http://www.expressen.se/omtalat/joel-kinnaman-ingen-som-forgripit-sig-sexuellt-pa-ett-barn-ska-komma-undan-med-/
Böter för att spotta tuggummi på gatan och böter för att köpa sex av ett barn? Vänta nu… Någonting är ruttet här!
Den svenske skådespelaren Joel Kinnaman tar ställning. Han vill se högre straff för människor som gjort sig skyldiga till sexövergrepp mot barn.
Samtidigt uppmanar han alla människor som håller med att dela klippet för att stödja kampen.
 
 Direkt kommer. http://www.expressen.se/nyheter/valdtog-sin-dotter-louise--slapps-nu-fri/
Under fem år - när flickan var mellan tio och femton år – tvingades Louise att utstå vanvård, hot och hundratals våldtäkter, enligt domen mot pappan.
Hon lyckades själv fly, utan att ha fått hjälp från samhället.
"Louises" pappa, som i dag är i 50-årsåldern, har i flera år vårdats på den rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. Men den slutna vården upphörde sommaren 2013 och han bosatte sig i Kronobergs län med fortsatt vårdplikt.
 
Efter att pappan dömdes för grovt sexuellt utnyttjande av underårig tilldömdes han senare också vårdnaden om flickan. Men han har tidigare själv medverkat i en intervju i Expressen och sagt att han inte ville ha någon kontakt med sin dotter.
– Jag har aldrig i helvete bett att få behålla vårdnaden om Louise. Jag är inte intresserad av att ha vårdnaden, har han tidigare sagt till Expressen.
Det var i januari 2007 som pappan dömdes i Göta hovrätt för grovt sexuellt utnyttjande av underårig till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Därmed fastställdes den ursprungliga domen från Eksjö tingsrätt.
Av domarna framgår flickans egen skräckberättelse om livet med pappan och övergreppen som enligt domstolarna begicks mellan 2001 och 2006. Hon har bland annat berättat om hur hon tvingats genomföra omfattande sexuella handlingar samt leva i misären som följde av hans missbruk, där hon bland annat tvingades blanda droger åt honom. Övergreppen har enligt domarna skett när hon tältat tillsammans med pappan på en ö, i en husvagn samt i olika bostäder.
Pappan, som under hela rättsprocessen nekade till anklagelserna, ansökte sedan om resning i Högsta domstolen – som dock valde att inte bevilja något prövningstillstånd.
 
Nu släpps han, förövaren, men flickans liv är förstört och går inte att reparera. Sedan fick han trots vad han gjort vårdnaden. Hur är det möjligt? Lagar för svenska utsatta barn skyddar dem inte.

Nu kom en debatt artikel av Beatrice Ask http://www.expressen.se/debatt/skarp-straffen-for-sexbrott-mot-barn/
Ecpats nya kampanj mot sexuella brott mot barn har väckt stor uppmärksamhet. Inte minst som en följd av den filmsekvens med skådepelaren Joel Kinnaman, också Ecpat-ambassadör, som just nu delas flitigt i sociala medier. Detta är bra. Få saker är viktigare än engagemang - och förstås konkreta åtgärder - mot något så allvarligt som sexuella brott mot barn. Ecpat gör på detta område ett fantastiskt arbete och har varit drivande bakom flera viktiga framgångar för barns rättigheter både i Sverige och utomlands.
För mig som justitieminister är frågan av högsta prioritet. Polis och övriga rättsväsende ska arbeta målmedvetet för att utreda och klara upp sexuella brott mot barn. Straffen ska stå i proportion till brottens allvar. Kriminalvården ska vara inriktad på att förhindra återfall.
Utgångspunkten är självklar. Vi ska ha ett starkt straffrättsligt skydd mot samtliga handlingar som innebär att barn utsätts eller riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. Lagstiftningen behöver därför kontinuerligt ses över och förbättras. Det handlar om både straffbestämmelsernas utformning och straffskalorna.
Inom kort tillsätter regeringen en utredning som bland annat avser det straffrättsliga skyddet mot köp av sexuell handling av barn. Det är inte rimligt att detta brott ska innehålla böter i straffskalan och vi vill se en skärpning. I den utredning som pågår om brottet kontakt med barn i sexuellt syfte är direktivet tydligt. Straffskalan, som i nuläget innehåller böter, ses över.
Utöver det behövs också en bredare debatt kring attityder vad som kan göras brett för att förhindra sexualbrott mot barn.
 
Det var på tiden.

fredag 22 augusti 2014

Upprop v 34


Tre ärenden med gemensam nämnare
Den handläggare som hanterade vårt ärende kritiserades först med 9 sidor av socialstyrelsen. Hon dömdes nu till böter ca 10 000 kr samt rättegångskostnader på 40 000 Kr. Hon satt på rättegången och sa att man borde ta hänsyn till att hon redan straffats eftersom hon tvingats till förtidspension vilket innebar mindre pengar. Det var i maj-juni.
En tid efter dom fallit får jag ett meddelande på min blogg.
en kvinna har just förlorat en vårdnadstvist på grund av en utredning. Utredningen är så dåligt gjord att den som gjort den kommer att polisanmälas. Handläggaren har dessutom gått in i en färdig underskriven utredning och ändrat utifrån eget tycke. Det har hon själv skrivit i ett mail till kvinnan som hörde av sig. Hon har ändrat saker utifrån att ha talat med den tidigare maken och då strukit saker som motbevisar ifrån andra.
Det som fått henne att reagera och kontakta mig är att det visar sig vara samma handläggare som i vårt ärende. Hon berättar också att utredningen var gjord och avslutad i juli vilket innebär att handläggare i rättegången begick mened.
I veckan fick jag en länk till en artikel http://www.barometern.se/nyheter/hultsfred/dagsboter-for-felaktiga-placeringar%284376618%29.gm med frågan har du sett denna?
Jag reagerade inte nämnvärt utan trodde att det var kvinnan som hört av sig men fick svaret nej det är en pappa, en man. Jag gick in och läste. Jo då samma handläggare har även jobbat i en annan kommun. Jag får genom press kontakt med honom.
Ärendet börjar med att en pappa får ett LVU utan grund. Då han springer på handläggaren ute på stan en helg. Försöker han sig på att diskutera med henne. Hon blir väl intresserad av honom och lovar honom att hjälpa honom att häva LVU. Med dessa löften hamnar de till sist i säng vilket får honom att må väldigt dåligt. De blir dessutom ertappade så det finns vittnen. Hon utnyttjar sin ställning och de har sex vid ett flertal tillfällen. Hon får det att fortsätta genom att hjälpa honom att skriva ett par dokument. Då han efter ett par gånger mår för dåligt, känner att han sviker sina barn, känner sig utnyttjad och lurad och säger ifrån börjar hon istället att hota honom. Per SMS så även det finns dokumenterat. Han anmäler henne och hon får sparken. Trots anmälan tar polisen inte upp ärendet.
Det blir nu samma handläggare som i vårt ärenden som tar över. Hon tar samma ståndpunkt vad gäller LVU och pappan får inte träffa sina barn på över 2, 5 månader. Han anklagas för misshandel trots att inga anmälningar finns , han är inte förhörd eller dömd för något liknande.
Han anmäler till Ivo där hanteringen får grav kritik. Han har nu barnen halvtid igen men tiden de förstört kan han inte få tillbaka. Det som förvånar mig är hur en sådan handläggare kan få fortsätta. Nu är hon för tredje gången polisanmäld i tre olika ärende.
Om en handläggares hantering har fått kritik en gång borde man väl kräva åtminstone lite kompetens utveckling eller? En vidare utbildning i det som saknas?
Den sista berättelsen visar om något på hur utsatt man är. En person kan avgöra en hel familjs öde. Det visar sig sedan vara fel men det skall inte ens gå så långt om det är fel. Att man sedan är så utsatt att man dras in i en relation under löften om att få tillbaka sina barn av den som orsakat alltihop är inte klokt. Och trots att hon gjort fel och får sparken så fortsätter nästa i samma stil. Man kan undra vart den första sedan tar vägen. Till en annan förvaltning med andra ärende som hon kan missköta likadant? Eller utgår man ifrån att hon lärt sig så att hon inte gör om det? I vilka sammanhang får man en sådan ny chans efter att ödelagt något som hon gjort?
Tre ärende i tre kommuner med samma handläggare som fortsätter att göra fel vart hon än hamnar. Behöves mer bevis för att åtminstone utbildningen behöver ses över? Att kompetensutveckling behövs att kritik automatiskt skall elda till krav på utbildning i det som saknas?
Vad gör du? Ditt parti i dessa frågor? Ser inget i press om de social frågorna Det är skola och äldre vård men inget runt utsatta barn.

MVH Eva fostermamman i Mark ärendet

 

Regler runt barn behöver skärpas

Ännu en adopterad som talar om att det inte alltid är så lyckligt
http://www.reclaimjustice.com/artiklar/adoption/index.html
– Jag har haft det bra men ibland har det varit tungt. När jag var två år stack min adoptivpappa. Plötsligt. Han bara drog, putsväck. Jag har inga minnen av honom sedan jag var liten men kan känna djupt inom mig att jag var pappas flicka. När jag var fyra år träffade mamma en ny man. Vi har jättegod kontakt men jag upplevde att det var mycket bråk mellan mamma och honom. Ibland kände jag att jag inte ville vara med längre.
När Johanna gick i sexan separerade hennes föräldrar. När hon kom hem efter en skolresa hade pappan flyttat. Det blev en chock.
– När jag kom hem var pappa inte där. Jag fick ingen förklaring ingenting. Han var bara borta. Mamma och jag har aldrig pratat så mycket om känslor. Och tonåren är en tid när det händer mycket i en människans liv. Mamma är jättesnäll men det är fortfarande pappa jag ringer till om det är något.
Johanna tystnar, lyfter eftertänksamt sin tekopp och tittar bort i fjärran en stund. Så ler hon varmt och säjer med eftertryck:
– Pappa har alltid funnits där för mig. Han är min pappa och han är bättre än många av mina kompisars biologiska pappor.  
Johanna rymde hemifrån och drömde om att hennes biologiska föräldrar skulle hämta henne.

– Jag växte upp i Danderyd, ett vitt samhälle. Där vi bodde fanns det få som jag. Jag kände mig främmande och vet att det är så för många av oss adopterade. Vi har en sluten grupp på Facebook, där vi kan skriva av oss, om allt. Några av oss träffas på riktigt också. Vi är soul sisters and brothers, säger Johanna med ett stort leende. Jag har haft tur och nu vill jag arbeta för de mindre lyckligt lottade, upprepar hon.
 
På Adoptionscentrums hemsida under rubriken ”Återrapporter”, står det bland annat: ”Blir barnen verkligen älskade, blir de riktiga medlemmar i sina nya familjer? Vad säger de nya släktingarna? Vänner och bekanta i övrigt; kommer de att acceptera detta barn, som har ett främmande ursprung?”.
– Jag har själv upplevt att inte ens blivit inbjuden till familjeträffar. Det var bara jag och mina barn som inte blev bjudna. Alla andra i släkten fick inbjudan. Det här har hänt flera gånger. Det är vidrigt, säger Johanna med eftertryck.
 
Johanna har alltid önskat få veta mer om sitt ursprung. Hon har försökt på alla tänkbara sätt att ta reda på mer. De svenska myndigheterna hänvisade henne till Colombia – och vice versa. På Adoptionscentrum svarade de att, tyvärr kunde de inte hjälpa till eftersom Johannas adoption inte gått genom dem utan var privat. Hon fick heller inga råd om var hon skulle vända sig. Ingenstans har hon fått hjälp och det är inte lätt för ett barn att söka sig genom myndighetsdjungeln. Även om vi i Sverige har Myndigheten för internationella adoptioner MIA, finns i praktiken ingen som hjälper de adopterade barnen idag, menar Johanna.

– Alla barn har rätt till kontakt med sina föräldrar enligt FN:s Barnkonvention, säger Johanna ilsket. Det låter bra men vi får faktiskt ingen hjälp. Det finns ingen organisation eller myndighet man kan vända sig till som verkligen ställer upp. Inget skyddsnät att luta sig tillbaka mot. Får man kalla handen några gånger, tror man till slut att det inte finns någon hjälp att få. Vem ska man vända sig till om inte ens myndigheterna kan hjälpa en?

En adopterad vän som skulle göra nytt pass fick frågan av polisen om hon ville ta bort sitt födelseland ur passet. Vem har hittat på någonting så dumt, säger Johanna upprört.
Jag frågar Johanna vad hon skulle göra om hon var stadsminister?
Man ska informera föräldrarna ordentligt om att de måste berätta för barnen om deras ursprungsland. Barnen ska få veta var det ligger på kartan, hur flagan ser ut, hur kulturen är där och så vidare. Och jag skulle önska att jag fått lära mig språket.

Vi är eniga om att adopterades rättigheter är en stor fråga som rör många – och att våra svenska myndigheter snarast ska tillsätta resurser för att hjälpa adoptivbarn. Alltså statligt finansierade tjänster, med tjänstemän som kan hjälpa barnen med både praktiska och psykosociala frågor. Och att uppföljning av hur alla adoptivbarn har det ska ske regelmässigt till dess att barnen blir myndiga oavsett vilket land barnet kommer ifrån. Sverige måste också göra gemensam sak med alla de länder som skrivit under FN:s barnkonvention, (alla länder utom USA och Somalia). Reglerna behöver skärpas och de regler som finns måste efterlevas.
Hon hade ändå haft det bra. Tror att de är de som inte haft det bra som är missnöjda. Självklart,
och de flesta som precis som hon som letar efter sitt ursprung så är det inte för att byta ut utan för att få en förståelse.
De allra flesta har ändå haft det bättre än de skulle haft det om de stannat.
 
Jag reagerade mest på de sista orden; Reglerna behöver skärpas och de regler som finns måste efterlevas.
Precis som i alla ärenden gällande barn så finns det lagar men de följs inte.
De måste skärpas så att de efterlevs.
 

Kalla fakta

Har vetat ett tag men vet ju också att de inte vill att det kommer ut för tidigt men nu har jag sett på flera sifdor på nätet. Kalla fakta håller på med ett program om familjehems organisationer.
Han talade om vinkeln familjehem som ratas av kommuner men sedan får jobb på organisationer. Hur kommuner ger upp, förlorar insyn, kontroll genom at engagera organisationer istället för att sköta uppdraget själva.
Hur organisationer inte ingår i de som granskas om de köper in vissa delar som konsulttjänst.
Programmet skulle gå i oktober- november någon gång.

Återigen brist på barnperspektiv. http://www.expressen.se/nyheter/busschaufforen-vagrade-kora-vilma-6/ En liten tjej som åker första gången til skolan och chauffören vägrar att köra henne hem trots avtal. Han vägrar också lån a ut mobil så att hon kan ringa hem. Hon är 6 år.
Hur tänkte hen, chauffören. Att lämna en liten flicka ensam på vägen flera km hemifrån. OM något hänt hade hen känt sig skylldig eller bara skyllt ifrån sig med att det inte var hens ansvar?
Idiot säger jag Hoppas att hen  blir av med jobbet.

onsdag 20 augusti 2014

Kanal 100

Hittade en bra kanal med filmer om barn:En om utsatta barn är: Ett barn, allas barn Agneta Bravelius.
http://www.kanal100.se/all-portfolio-list/ett-barn-allas-barn/
Nyhetsartiklarna om barn som far illa ökar radikalt och varje år anmäls 15.000 allvarliga brott mot barn till polisen. Agneta Bravélius har reagerat över att det är så vanligt att barn här i Sverige utsätts för misshandel, sexuella övergrepp och mobbing. Och ändå görs så lite för att skapa förändring. Hon bestämde sig för att göra något åt saken själv. I den här filmen berättar Agneta om starten av föreningen BRY (Barns Rättsskydd) och om de visioner hon brinner för.
 
Om man går in under alla filmer så  finns det många bra filmer med samma tema.
T.ex. Ocean of love http://www.kanal100.se/all-portfolio-list/ocean-of-love/
När Joakim var barn utsattes han regelbundet för misshandel av sin alkoholiserade mamma. Övergreppen har påverkat en stor del av hans liv och idag använder han sin kreativitet till att bearbeta den smärta han fortfarande bär inom sig. I den här filmen berättar Joakim om sin barndom i Los Angeles, om konsekvenserna av barndomshändelserna och om sitt yrke som fotograf och skribent.
 
Vem lyssnar på Ella? http://www.kanal100.se/all-portfolio-list/vem-lyssnar-pa-ella/
 I filmen ”Vem lyssnar på Ella?” berättar en mamma om dagen då hon för första gången började misstänka att något inte stod rätt till med sin 3-åriga dotter Ella. Mamman hade varit frånskild sedan ett par år och när dottern kom tillbaka från umgänge med pappan började hon uppträda konstigt och säga saker som inte var normalt för ett barn i hennes ålder. Till slut gjorde mamman en anmälan och det blev inledningen till en nästan två år lång kamp mot myndigheterna. Ju längre tiden gick desto större blev insikten att hon själv riskerade att mista vårdnaden om hon fortsatte att skydda sin dotter. I filmen medverkar förutom Ellas mamma, morbror, och morfar även advokat Eva Kornhall, psykolog Olof Risberg och f d sexualbrottsutredare Monica Dahlström-Lannes samt ett antal vuxna som själva utsatts för övergrepp som barn.
 
Saras hemligheter http://www.kanal100.se/all-portfolio-list/saras-hemligheter/

Sara är nitton år och har just börjat studera till åklagare. Hon lever ett liv som vilken annan tjej som helst. Eller ja, nästan i alla fall. En del av henne kommer alltid att vara annorlunda.
När Sara var tretton år blev hon våldtagen av en elva år äldre bekant till familjen. Sara hade redan varit med om mycket i sitt liv och befann sig i en trasslig situation, vilket gjorde att hon inte hade någon att prata med. Om någon annan hade gjort detta mot henne så hade den här mannen varit just den person som hon hade vänt sig till för att berätta. Men nu var han den skyldiga och Sara vände sig inåt. Hon orkade inte prata om det. Hon vågade inte. Övergreppen pågick under två år och med hot, våld och tvång blev hon våldtagen över femtio gånger.
I den här filmen berättar Sara om hur hon till slut vägrade vara offer. Hon slog tillbaka, reste sig och bestämde sig för att överleva. Den tredje maj 2012 gjorde hon en polisanmälan om våldtäkt mot barn. Det svåraste beslutet hon någonsin tagit. Det var som att gå in på polisstationen som en människa och komma ut som en annan. I början på 2013 gjorde Sara något som hon själv är förvånad över. Hon bestämde sig för att inte vara anonym längre och publicerade en film på YouTube som fått en stor spridning med nästan 20 000 visningar.
Genom sin livserfarenhet vill Sara förändra livet för andra som varit med om liknande saker. Hon vill visa att det går att vara stark ändå, och att man ska våga prata om det som hänt. I höst börjar Sara utbilda sig till jurist och i framtiden vill hon arbeta med sexualbrottsoffer. Sara mål är att förändra samhällets attityd gentemot brott av den här sorten.
 
Rymmaren http://www.kanal100.se/all-portfolio-list/rymmaren/
Rolf Ekström är ett av alla dessa barnhemsbarn som vanvårdades och glömdes bort under uppväxten. Hans liv började på spädbarnshem redan 1939, samma år som han föddes. När han blev lite äldre hamnade han på ökända Vidkärrs barnhem i Göteborg och flyttades några år senare till Ivarsbergshemmet. Rolf blev allmänt kallad för ”rymmaren” eftersom han rymde från alla barnhem han hamnade på. Hans morföräldrar var alltid målet för rymningarna och de var också hans enda trygghet under uppväxten. Myndigheterna tröttnade på hans ständiga avvikelser och svek honom på ett sätt som aldrig gick att tvätta bort. Till slut hamnade han på Mellansjö skolhem i Stockholm där han under lång tid utsattes för sexuella övergrepp.
 
Det finns säkert fler. Det är bara att leta

tisdag 19 augusti 2014

Vart sjunde barn

Hittade en debatt artikel
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/linneaswedenmark/article19379858.ab
Sverige var först i världen med ett förbud mot att slå barn. Trots det har var sjunde barn blivit utsatta för våld av sina föräldrar eller någon annan vuxen i sitt hem, enligt Rädda Barnen
 
Yara blev bara åtta år. Först när hon dött upptäcktes att en anmälan hade kommit in till socialnämnden från polisen. De hade slagit larm eftersom Yara hade blåsvarta blåmärken och svårt att gå. När barn dör på det här sättet har ofta flera myndigheter känt till våldet utan att anmäla, enligt Socialstyrelsens utredningar. Bara sex procent av landets kommuner följer systematiskt upp hur det går för våldsutsatta barn
 
Var sjunde barn i våra skolklasser och på lekplatser har blivit slagna. Ofta vet folk i omgivningen om det. Kanske har de anmält det. Men när situationen på socialtjänsten ser ut som den gör är frågan: Vem hinner få hjälp i tid?

Det skyddsnät som ska ta hand om de allra mest utsatta vittrar sönder. I Stockholm berättar skyddsombud att utredningar inte hinner göras i tid och att barn kan fara illa. Så här ser det ut på flera platser i landet. Anställda slår larm om för hög arbetsbelastning, tystnadskultur och strukturella problem. Enskilda personer får ta smällen. Systemet håller helt enkelt på att falla samman.
 
Ja jag undrar när de styrande skall fatta och ta tag i problemet.
Nu börjar även skolorna runt om i landet och för barn som mobbats börjar helvetet igen
http://www.helahalsingland.se/halsingland/soderhamn/mobbad-pojke-la-en-snara-om-halsen
Efter två års mobbning var gränsen nådd. På onsdagen la en pojke i grundskoleåldern snaran om halsen utanför sin skola för att markera mot mobbarna
 
Han tog inte livet av sig men det är andra som gör det. Problemet måste tas på allvar.

måndag 18 augusti 2014

Pappakvotering

Ja man menar nog väl men tänk vad fel det ändå kan bli. http://www.expressen.se/debatt/pappakvoteringen-ar-en-mammafalla/
I debatten om denna fråga har det hörts argument som att "mamman inte vill lämna ifrån sig barnen/makten över hemmet", "mammor vill bevara normer", det talas också om att papporna mår bra av att få bättre kontakt med sina barn. Väldigt lite om hur reformen påverkar mammornas liv konkret.
Kampen för kvinnans jämställdhet har pågått i cirka 100 år. De framsteg som gjorts har tagit lång tid och varit svåra att uppnå. Nu går Fi ut och vill säkerställa att männens lika rättigheter måste försvaras. Det som tog generationer för kvinnor att uppnå, eller komma i närheten av, ska omedelbart expedieras för att tillgodose männens intressen. Det är patriarkatets nya strategi - att låta kvinnorna kräva männens rättigheter åt dem.

Jag har under 13 år varit förvaltningschef för två kommunala förvaltningar, som av en händelse varit ungefär lika stora, med cirka 350 medarbetare (Gymnasieförvaltningen i Mölndal och Kulturförvaltningen i Göteborg). Båda förvaltningarna hade cirka två tredjedelar kvinnliga medarbetare och andelen kvinnliga chefer var något högre. Kvinnornas löner låg mellan 500 och 1000 kronor högre än männens i genomsnitt. I båda förvaltningarna uppgav medarbetarna i enkäter att jämställdheten är god.
Hur har man då jobbat för att komma dit (arbetet påbörjades lång innan jag började)? Ja, inte genom att ge medarbetarna och deras familjer direktiv om hur man delar upp sina föräldradagar. Vi har i stället varit mycket noga med att stödja dem som vill vara hemma med sina barn och bevilja deltider för dem som så behöver. När en medarbetare kommer tillbaka från föräldraledighet har vi genomfört en ny löneförhandling för att vederbörande inte ska halka efter lönemässigt. En enkel åtgärd som borde lagstadgas.
Den som i första hand kan förändra samhällets normer på arbetsmarknaden är arbetsgivarna. Det är en politisk uppgift att skapa förutsättningarna för att arbetsgivarna kan ta detta ansvar.
Kravet på en delad föräldraförsäkring är inget annat än lättköpt politisk demagogi, en sorts symbolpolitik som inte har något med verkligheten att göra. Men om det genomförs skulle det försvåra livet för en mycket stor grupp ensamstående föräldrar (en stor majoritet av dessa är kvinnor) och för många andra människor som har en livssituation som avviker från en akademisk heteronormativ medelklasstillvaro. Redan i dag kan man dela föräldraförsäkringen. Staten behöver inte tvinga någon till det. Det finns bara en rimlig lösning på denna fråga och det är att låta den förälder som är hemma med barnet få föräldrapenningen.
 

Visst är det sant. Det blir ju att börja i fel ända. Det måste väl föräldrarna själva kunna bestämma.  Och som sagt det missgynnar de som är ensamstående som inte har någon att dela med. Eller de som inte bor ihop som tar dagarna/betalningen utan att ta hand om barnen. Barn är inget man har ibland och lämnar bort då det passar som den här pappan verkar tro.
http://www.expressen.se/halsoliv/gunillas-liv-rasade--alla-tre-barnen-fick-diagnosen-autism/
I maj fick Oscar sina diagnoser. Sex specialister hade samlats på Astrid Lindgrens barnsjukhus för att ge föräldrarna beskedet. De kunde inte förklara orsaken till diagnoserna men berättade att han befann sig på en 2,5-3-årings nivå. Oscar var sex.
Gunilla var chockad och fick bara fram en enda fråga: Kommer Oscar att kunna bo själv som vuxen?
Troligen inte, var svaret.
Till midsommar - på parets åttonde bröllopsdag - berättade Gunillas man att han var kär i en yngre kollega. Han flyttade och Gunilla blev ensam med barnen.
Senare på hösten fick även de yngre barnen sina diagnoser.
Gunilla såg varje dag som ett projekt att klara av, minns hon.
- Jag skrev listor med konkreta saker jag skulle - och kunde - klara. Som att köra en tvätt. Då blev det tydligt att livet gick framåt: att jag fungerade.
Gunilla tror också att det hjälpte henne att vara realistisk.
- Jag insåg att det var tufft och skulle fortsätta att vara tufft. Men att det kanske skulle bli annorlunda om två år eller så.
- Det synsättet har jag fortfarande. Min stora dröm är att barnen ska kunna lära sig läsa. Men det kommer inte att hända nästa år. Men kanske när de är 15-16, hoppas jag.
Men det allra viktigaste, menar Gunilla, var vissheten att hon älskade sina barn över allt på jorden.
- Jag är tacksam för att jag aldrig tappade detta fokus. Min uppgift var att fungera, älska mina barn och kämpa för dem. Att ge upp fanns inte. Och jag bestämde mig för att inte bli bitter.
Långsamt blev Gunillas omkastade tillvaro en vardag med struktur och rutiner.
- Ett viktigt steg var att våga vara ensam. I början undvek jag det.
 
Som sagt man blir inte förälder bara för att man råkar få barn utan det är att finnas där i vått och torrt. I bra och dåliga tider. Att sätta barnen först vad det än kostar.

söndag 17 augusti 2014

Ditt eget fel

Ja då var det tjejen som gick hem och misshandlades på vägen http://nyheteridag.se/trettonarig-flicka-misshandlad-socialen-skyller-pa-offret/
Frida tog sig storgråtande och chockad hem och hennes mamma Anita försökte genast göra en polisanmälan om misshandeln av dottern. Men det visade sig vara svårare än hon trott.
– Jag blev kopplad och fick plats nummer 69 i kön, samt besked om att det skulle ta minst 20 minuter. Då lade jag på och angav att det rörde sig om en misshandel men det tog lika lång tid, säger Anita.
– Jag tyckte inte jag kunde vänta i 40 minuter eftersom killarna skulle hinna långt från platsen innan polisen ens kom dit.

Istället för att ringa polisen en gång till valde Anita att lägga ut alla uppgifter om misshandeln i ett inlägg på Facebook.
– Jag gjorde det dels därför att jag vet att polisen ingenting kan göra, dels därför att det här är en liten stad och jag tänkte att det kanske skulle bli lättare att få veta vilka som gjorde det, säger hon.

Efter inlägget på Facebook har familjen blivit kallade till socialkontoret. Socialförvaltningen ser allvarligt på att Anita valde att lägga ut information och bilder på misshandeln på Facebook.
– De kommer att göra en utredning på vår familj nu, berättar Anita.
– Socialsekreteraren sa att Frida själv utsatte sig för en risk som valde att gå hem samma väg som hon gått hem första gången hon blev misshandlad, fortsätter Anita.

Förklarade de vad de menade med det?

– Nej men man kan ju verkligen undra. Det är den kortaste och enklaste vägen hem, det tar fem minuter. Vi är väldigt noga med att Frida ska vara hemma senast klockan 21 nu när det är sommarlov, och misshandeln skedde ungefär kvart i, säger Anita.
– Jag frågade socialsekreteraren om hon menade att vi skulle sitta och leta upp nya färdvägar. Eller menar de att vår dotter inte ska gå ut överhuvudtaget? Är det hennes fel att det finns ungdomar i stan som överfaller och misshandlar människor?
Anita berättar att det varit flera liknande överfall i Värnamo den senaste tiden.
– För ett tag sen var det en äldre man som blev nerslagen. Och i söndags var det en kille i 20-årsåldern som slogs ner. Båda har gett ungefär samma signalement som Frida, säger hon.
 
Varför skall man utreda familjehn för att dottern misshandlas ute på väg hem? Hur kan man säga att det är hennes eget fel?
Ännu en artikel i det hela http://www.exponerat.net/13-arig-svensk-flicka-nersparkad-och-misshandlad-tva-ganger-pa-en-vecka-av-invandrarkillar/
Jag har bara ett ord IDIOTI.

lördag 16 augusti 2014

Handläggaren har gjort fler fel

Hittade en artikel som tar upp att handläggaren i vårt ärende. Hon som nu dömdes Har gjort fel på flera ställen http://www.barometern.se/nyheter/hultsfred/dagsboter-for-felaktiga-placeringar%284376618%29.gm
Som tidningen tidigare berättat var kvinnan inhyrd av kommunen som specialkonsult. Under tiden så pågick en utredning av åklagaren i Borås. Nu har domen kommit och kvinnan döms för två fall av tjänstefel.
Hultsfreds kommun har under utredningen anlitat kvinnan som specialkonsult i bland annat ett uppmärksammat fall där en tvåbarnspappa i kommunen fråntogs sina barn.
- Även om domen inte gäller det hon gjorde mot mina barn, så känns det som om jag har fått upprättelse, berättar pappan till de två barnen.
Mannen kämpade i ett år för att få tillbaka sina barn som tvångsomhändertagits och placerats på HVB-hem. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har konstaterat att socialsekreteraren gjorde fel, men kvinnan har ännu inte dömts för det ärendet.
- Men jag fortsätter. Det känns skönt att hon har dömts i alla fall, men mina barn ska också ha upprättelse. Vi har inte fått ens en ursäkt och jag bemöts väldigt kallt på socialförvaltningen, berättar han.
IVO har hittat flera brister i socialsekreterarens arbete i Hultsfreds kommun och arbetar just nu med att slutföra granskningen. Hon har under åren varit inblandad i flera olika kommuner och domen som kom nu handlar om hennes arbete i Marks kommun i Västergötland.

Det har skrivits en artikel i ärendet tidigare

 
Vet att hon färdigställde en utredning en månad efter rättegången trots att hon i rättegången sa att hon gått i pension och av den anledningen fick lägre straff.

torsdag 14 augusti 2014

Upprop v 33

Det verkar som de flesta av er redan startat er valkampanj och har lagt allt annat på hyllan. Förra veckan fick jag bara 3 läs kvitton och det var inte från någon i Socialutskottet. Högre upp läser man , hade förväntat mig att det skulle vara tvärtom.

Men jag fortsätter att lyfta mina ärende.
Denna veckan hörde en biologisk pappa av sig. Han hade träffat en tjej som väntade barn. De blev tillsammans och det var han som var med på förlossningen och det var han som klippte navelsträngen. Rätt snart fick de även ett gemensamt barn.
De bodde ihop ett par år gick sedan isär och barnen träffade både mamma och pappa men bodde hos pappa. Efter ett tag talar barnen om att mamma slår dem. Det kommer fram på olika ställen i flera sammanhang. Det resulterar i ett LVU mot mamman. Mannen utreds nu och blir familjehem åt den äldsta som ser honom som sin pappa och sitt biologiska barn.
Barnen bor nu hos honom i 4 år. I maj kommer den äldsta inte hem. Han börjar leta och det slutar med att han ringer polis. Det visar sig då att socialen har varit på skolan och hämtat honom. Utan hans vetskap. Utan att vare sig han eller barnet informerats. De placerar hen hos mamma trots att LVU kvarstår.
Hen vill inte, talar om i skolan att hen vill döda mamma men soc. menar att hon är den biologiska mamman och därför skall hen bo där. Den yngsta bor kvar hos pappa. De har nu inte sett hen sedan i Maj. Då de ringer läggs luren på. Soc vill inte kommunicera. Det är anmält ifrån alla inblandade både skola BUP och familj även biologiska pappan som inte haft någon kontakt med pojken anser att det är fel och har anmält. Men vad hjälper det?
Även omplaceringar borde tas upp i rätt inte som idag då en omplacering är en åtgärd under pågående åtgärd vilket innebär att det inte tas upp i rätt och barnet inte har ett ombud som försvarar deras intressen.
I vårt eget ärende fick jag i veckan ett brev ifrån rätten. Marks kommun har trots alla löften om ändring, trots all kritik för hur man hanterar oss och barnen, trots dom att vi skall finnas kvar, trots pågående anmälan och granskning hos IVO försökt få till ett kontakt förbud för mig gentemot barnen. De är så säkra på att de kan fortsätta för inget händer ju. Skall man verkligen få behandla barn så här? Det står i lagen att barn skall ha rätt till dem som är viktiga för dem. Det har gång på gång konstaterats att vi är deras anknytnings personer. Ändå gör man allt för att plocka bort oss.
Vart står ditt parti nu inför valet vad gäller de här frågorna? Vart står du? Varför skall vi rösta på dig eller ditt parti? Vill ha svar ifrån dig och har bett om det ett flertal gånger utan reaktion.

Eva Fostermamman i Mark ärendet

Så gör man inte

Markbladet en politiker som sitter i socialnämnden som tar upp vårt ärenden
http://markbladet.se/?artikel=201408130848228610
Och Bt hade med en notis om Jk anmälan


Och en krönika runt vanvårdspengen. http://www.d-intl.com/2014/08/12/kronika-samhallets-styvbarn-sveket-mot-de-svagaste/
Sveket mot de svagaste.
Det är min förhoppning att de som fått avslag åter får sin sak prövad. Det kan inte vara rätt att först se utsatta barn-och fosterhemsbarn som personer utan “nyhetsvärde”, för att efter Kangers dokumentär plötsligt lyssna på offren, starta en smärtsam process hos de utsatta som försökt glömma sitt barndomshelvete – bara för att sedan avslå hälften av vittnesmålen.
Så gör man inte mot människor. Heller inte mot samhällets styvbarn som råkade ut för övergrepp på grund av samhällets bristande intresse för dem som inte ansågs passa in i det socialdemokratiska folkhemmet.
 
Kan bara hålla med.

Sedan är det de anställda i Karlshamn som anmäler varandra bara för att ge igen. http://www.expressen.se/kvallsposten/lex-sarah-anmalde-for-att-hamnas-pa-kollega/
Handlar om att missbruka systemet.

onsdag 13 augusti 2014

Möten efter 21

Hittade en bra artikel.
http://www.socialanatet.se/i-stallet-for-inkomstbortfall-kan-ju-moten-laggas-nar-familjehemsforaldrar-kan-oftast-efter-kl-21/
Det var omöjligt för mig att ha ett fast arbete som förskollärare när jag var familjehem, för att få en inkomst och kunna vara flexibel arbetade både jag och min man som vikarier inom LSS omsorgen, det var alltid någon av oss som var hemma och tillgänglig, man kan säga att den som var hemma hade jour för det hände ofta oförutsägbara händelser med de tonåringar som var placerade hos oss. Dessutom hade jag oftast minst ett möte i veckan, det var BUP, jag hade skolmöten varannan vecka under väldigt lång tid och alla möten med socialtjänsten låg så klart på deras arbetstid - dagtid.
Vi fick inte inkomstbortfall. vi frågade aldrig om det och vi blev aldrig erbjudna möjlighetenEtt alternativ till att låta familjehemsföräldrar få inkomstbortfall och vara tillgänglig dagtid, är att alla möten med socialtjänsten, BUP och skola läggs på tider som är anpassade efter familjehemmen. Om de arbetar heltid finns tid efter att middag, läxor och nattningsritualer är avklarande, vilket gör att möten borde kunna läggas runt kl 21 eller senare om det är tonåringar som är placerade.
Här är några förslag från de som deltog i min magisteruppsats "Familjehemsföräldrars behov av stöd från socialtjänsten - familjehemsföräldrars välmående påverkar det placerade barnet":
När kommunerna gör bedömningen om arvode så utgår man från barnets behov, utifrån vilken arbetsinsats uppdraget kräver. ”Niclas” vill att de kvalificerade familjehemmen som har en kompetens som passar uppdraget ska få högre arvode, det ska löna sig att studera på högre nivå menar han.
En kvinna föreslog att omkostnadsdelen automatiskt skulle höjas under barnens lov, eftersom lov innebar mer matinköp.
En man föreslog att familjehem som arbetar skulle få möjligheten att få extra semesterveckor under barnens lov.
”Siv” ansåg att familjehemsföräldrar skulle ha en möjlighet till minst 25 % inkomstbortfall per barn under åtminstone de första tre åren av placeringen, helst under hela placeringstiden.

Ja varför frågar man aldrig oss familjehem vad vi tycker, vad vi vill och vad som gör att vi orkar att göra ett bra jobb? Vi förväntas sköta vårt vanliga jobb, vi får ju inte leva på att jobba som familjehem. Vi skall dessutom sköta det hemma som alla andra vad gäller städ, disk matlagning, vi skall ta hand om vår familj och sociala kontakter. Detta tycker de flesta är nog. Vi skall dessutom ta hand om ett barn med en ofta stor ryggsäck. Det betyder möten med vård,(ofta eftersatt både sjuk och tandvård) samtal hos Bup, eller med psykologkörning och medföljande dit, skola och möten där. Umgängen men skjuts dit och hem och planering innan och efter. Läxhjälp där barnen ofta ligger efter och så möten med soc. Det man ofta går ut med nu det är att man har så mycket stöd men det innebär för många minst ett besök hemma i veckan. Det innebär att man vill att det skall se ok ut och man skall kunna lägga undan allt annat man behöver en stund.
Många känner att de inte klarar ett heltids jobb bredvid och samtidigt göra ett bra jobb med en placering. Det gör att man klarar sig inte ekonomiskt på en utan väljer att ta flera. Men det blir känsligt för om en flyttar gäller det att få in en ny. Om man har från flera kommuner kan de säga nej och då står man där utan inkomst att klara sig. Ibland undrar jag varför någon överhuvudet taget jobbar med detta. Föresten det är ju inte ett jobb utan ett uppdrag. Nej det borde utgå mer ifrån oss vad vi behöver, saknar och vad som gör att vi lyckas.  

tisdag 12 augusti 2014

Radio 7

Då hängde radio sjuhärad på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5935552
– Trots fällande dom, kritik av Socialstyrelsen så tar historien aldrig slut, det svärtar ner hela kommunen, säger Henry Sadahl till P4 Sjuhärad.
 
Även i radio skaraborg http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5935864  

JK anmälan

Då har de retat upp en av politikerna
Henry Sandahl gör en anmälan till JK.
http://www.expressen.se/gt/politiker-anmaler-den-egna-socialnamnden/
Nu har Henry Sandahl, ledamot i socialnämnden i kommunen, fått nog och anmält sin egen socialnämnd till JK.
– Det är en sådan soppa, jag har blivit så motarbetad under så många år att måttet har varit rågat länge, nu är de inne i någon ny karusell med ett förbud för henne att träffa barnen, det får inte fortsätta, det är något annat som ligger bakom, jag vet inte vad. Så illa får man inte behandla en människa, säger han till GT.

"Hela tiden svepskäl"

Enligt Henry Sandahl har socialnämnden hållits utanför ärendet av socialutskottet. Han skriver i sin JK-anmälan om en "hemlig" grupp som håller resten av socialnämnden utanför och tar odokumenterade beslut som inte går att överklaga.
– Det är hela tiden svepskäl med sekretess, det är det de lever på, men inte kan det vara sekretess för en nämnd. Då är det bara besluta att det ska hållas inom nämnden. Man kan inte ha en verksamhet som har med barn att göra och skylla på sekretess. Vi lever inte i Sovjetunionen, säger Henry Sandahl.
Vad vill du åstadkomma med din JK-anmälan?
– JK får titta på vad de anser om det här. Om de ger legitimitet till socialnämndens behandling av det här ärendet blir det anarki i alla socialnämnder i landet, det kan jag säga.
Socialchefen Bahman Alami hade på måndagskvällen inte hört talas om Henry Sandahls JK-anmälan.
– Jag känner inte till den, så tyvärr kan jag inte säga något, det är en ny uppgift, säger han.
GT har sökt socialnämndens ordförande Per-Olof Hermansson (KD).

Kontakt förbud... nej

Förra veckan fick jag ett brev ifrån rätten. Marks kommun hade försökt få till ett kontatk förbud på mig gentemot barnen. Rätten brukar visst inte informera om det inte går igenom men de ansåg i det här fallet att jag behövde veta, eftersom de visste hur infekterat det var.... Jag är glad att jag fick veta men ändå slutar jag inte förvånas över hur villig man är att göra allt för att få bort oss trots både domar, upprepad kritik m.m.

Om det finns risk att en viss person kommer att begå brott mot, trakassera eller följa efter någon annan, kan den personen få kontaktförbud. Kontakta åklagare om du vill att någon ska beläggas med kontaktförbud.
Den som fått kontaktförbud får inte besöka, kontakta eller följa efter den som skyddas av förbudet. I vissa fall kan ett kontaktförbud utvidgas och även kombineras med elektronisk övervakning. Kontaktförbudet gäller en viss tid (högst ett år) men kan förlängas med max ett år i taget. Det är alltid en åklagare som beslutar om kontaktförbud, och beslutet kan överklagas till tingsrätten.
Ett generellt kontaktförbud innebär ett förbud att personligen söka upp den som förbudet skyddar, men också förbud att ta kontakt per telefon, brev, genom bud, genom telegram, e-post eller liknande.
Också annat som kan väcka den skyddade personens uppmärksamhet kan ingå i förbudet. Kontaktförbudet är inte begränsat till vissa platser utan gäller överallt.

Undantag och begränsningar av kontaktförbud

Kontaktförbudet gäller inte kontakter som med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart befogade, till exempel om gemensamma barn blir akut sjuka.
Om särskilda undantag eller begränsningar har gjorts framgår detta av beslutet.

Överträdelse av förbudet

Den som bryter mot ett kontaktförbud kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Man slutar som sagt inte förvånas. De ville inte ens att jag skulle få skicka brev.  Behöver jag tillägga att de inte lyckades.
Då är kontakt förbudet i radion
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5934827
Tidigare i somras dömdes två tjänstemän på socialen och en politiker för tjänstefel och där kunde historien tagit slut. Men nu har Marks kommun ansökt om kontaktförbud mot barnens första fostermamma Eva som tog hand om barnen under fyra års tid.
– Det är kränkande och man blir arg och besviken, säger Eva.
Anledningen till ansökan kan socialchefen, Bahman Alami, inte kommentera. Han hänvisar till sekrettess och menar att han inte får uttala sig i individärenden. Eva själv har inte fått någon information från kommunen och nu har hon fått nog.
– Det här är ju barn som jag älskar lika mycket som mina egna barn. Man undrar varför det inte tar slut. Varför ger de sig inte? De fortsätter bara att göra fel, säger hon.
På åklagarmyndigheten i Borås menar man att förutsättningarna för ett kontaktförbud mot Eva inte uppfylls och att det inte finns någon anledning att anta att hon kommer att trakassera eller förfölja barnen.
 
Undrar vad de försökte grunda det på?
Har begärt ut underlaget till anmälan.

söndag 10 augusti 2014

Utredning vårdnadsöverflytt

Visste att man gjort en utredning om vårdnadsöverflytt (vöf) men har missat att kolla den. Uppdraget kom 2013  och den handlade mest om vårdnasöverflytt av barn utsatta för våld.
(förstår inte varför man skall särskilja). Utsatta barn är utsatta barn och det handlar, för mig, om att barn som ut satts skall tryggas. Det spelar ingen roll om de ut satts för eller bevittnat våld. Det spelar heller ingen roll om det gäller barn som bott så länge att de utsätts om  de flyttas.
Hittade den färdiga
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19239/2013-11-6.pdf
Har inte läst hela men även här har man frågat handläggarna. Även här säger de att det är svårt att hitta familjer som vill ha vårdnadsöverflytt. Känner till ett antal där det är tvärtom. DE vill men barnen har flyttats. Hur var det med "Ronja"?


För att stärka barnets rättsliga ställning infördes år 1983 ändringar i 6 kap. föräldrabalken som gav större möjligheter att genomföra vårdnadsöverflytt-ningar (prop. 1981/82:168 Vårdnad och umgänge m.m.). Ändringarna inne-bar att rätten kan frånta en olämplig förälder vårdnaden om sitt barn ifall föräldern gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför en bestående fara för barnets hälsa och utveckling (6 kap. 7 § FB). Regeringen ansåg att det i de flesta fall finns risker för ett barns utveckling, inte bara i de fall en förälder grovt miss-brukar eller försummar vårdnaden utan också när en förälder på ett påtagligt sätt underlåter att uppfylla barnets behov (prop. 1981/82:168 s. 37). Genom en ny bestämmelse blev det samtidigt möjligt att flytta över vårdnaden om ett barn till familjehemsföräldrar som barnet har rotat sig hos (6 kap. 8 § FB). 

När kan domstolen besluta om ändring i vårdnaden?  


I 6 kap. 7 § FB står det när domstolen kan besluta om att ändra vårdnaden, se även avsnittet "Barnets rättsliga ställning stärks" ovan.

En förälder som brister i omvårdnaden av ett barn kan alltså fråntas vård-naden om barnet befinner sig i en sådan risksituation att ett ingripande enligt 1 § andra stycket lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), LVU kan komma ifråga och risksituationen kan antas bli bestå-ende. Det är i och för sig inte nödvändigt att ett beslut om vård enligt LVU har meddelats av rätten. Det torde emellertid höra till undantagsfallen att en fråga om att flytta över vårdnaden enligt 6 kap. 7 § FB tas upp utan en före-gående placering enligt LVU (prop. 1981/82:168 s. 68).

Deras slutsatsen:

Socialstyrelsen anser inte att socialnämndens ansvar för att uppmärksamma behovet av en vårdnadsöverflyttning behöver utökas. En automatisk prövning av vårdnadsfrågan när det har förekommit dödligt våld i familjen anses där-för inte vara nödvändig.
Förutsättningar att hitta en särskilt förordnad vårdnadshavare i de fall det inte finns någon lämplig person i barnets nätverk att flytta över vårdnaden till behöver dock förstärkas. Det är därför angeläget att det görs en utredning av olika möjligheter att få fram fler personer som kan ta på sig att företräda bar-net eller alternativa lösningar för att ge barnet en företrädare. Exempelvis skulle vissa personer i specifika situationer kunna åläggas att överta ett ansvar som barnets företrädare interimistiskt. Det kan röra sig om tjänstemän inom socialnämnd eller överförmyndarnämnd.
Socialstyrelsen anser också att socialnämnden behöver uppmärksammas på möjligheten att väcka talan enligt 6 kap. 7 § FB även när det har före-kommit allvarligt våld i familjen, om inte den andre föräldern tar initiativ till att ändra vårdnaden och om ingen av föräldrarna är lämplig som vårdandsha-vare. Ett sätt är att revidera Socialstyrelsens handbok: Om barnet behöver ny vårdnadshavare.
Dessutom behöver socialtjänsten mer stöd i utredningsarbetet, vilket Socialstyrelsen arbetar med genom att uppdatera handboken Våld handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och de-ras barn som bevittnat våld. Socialstyrelsen avser även att sprida dessa publikationer som beskriver handläggning av vårdnadsöverflyttningar.  
De slår också fast att trots att det förekommit dödligt våld så dröjde man för länge med vårdnadsöverflytt. Och i samtliga fall hade rätten bifallit vöf.
En egen sammanfattning om vad de kom fram till kan läsas här
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013november/fleralternativaforetradareforbarnbehovs

 

Upprop v 32

Här kommer mitt 44:de mail Ni har fått 56 ärenden beskrivna för ert. Tror inte och hoppas inte att någon kan påstå att det längre är enskilda ärenden.
Jag har tidigare talat om att man ifrån soc. sida ofta är lite snikna vid placeringar av barn i nätverk. Här är ännu ett bevis. En familj som har en "Uppväxtplacering". Hon skriver:
Jag funderar på att säga upp vår placering. En helt underbar liten tjej på 2 år som är en närståendeplacering (väldigt nära). Men vi har inte råd och fortsätta känns det som. Nu är alla sparkonton snart tömda och vi ser ingen direkt lösning på vår ekonomiska situation.
Jag fick tacka nej till nytt jobb när vi fick flickan och nu får jag ingen ersättning från A-kassan, inget lönebortfall och att hitta ett nytt jobb i vår lilla stad är så gott som omöjligt. Alternativet är och börja pendla... vilket innebär att våran lilla skulle få vara på dagis mellan 7-18 om dagarna vilket är helt uteslutet för mig. Har tagit upp problemet med vår socialsekreterare som bara gett oss svaret att vi lever i alla fall över normen för försörjningsstöd och att jag inte får något lönebortfall om jag börjar jobba på annan ort och vill gå ner i tid (för att korta dagis tiderna).
Hur skulle ni gjort? Kämpat på med urusel ekonomi eller säga upp placeringen?
Vi har 5.300 i arvode (-skatt) och 3.800 i omkostnad (inkl barnbidrag).
Sen har vi naturligtvis min sambos lön. Men han är ingen höginkomsttagare direkt
Och ett annat barn som flyttas fram och tillbaka och inte alls har en förutsägbar tillvaro trots att det numera är socialen som tagit över ansvaret. Om man utövar myndighetsbeslut och tar barn så är det ett fruktansvärt ingrepp och man måste väl säkerställa att man gör ett bättre jobb eller?
Har ett barn som skulle vara hos oss varannan helg, blev ganska snart jourplacering och efter ett tag familjehems placerad. Under sex år nu så har barnet flyttar fram o tillbaka mellan oss och biomamman. Under olika placeringsformer. Barnet var tre år när det började vara hos oss. Varken barnet eller vi har fått riktig möjlighet att knyta an. Kan nästan önska att man från soc sida hade pratat om att barnet skulle bott länge hos oss "uppväxt" . Nu har hela sex år gått och resultatet är ett väldig otryggt barn som hela tiden väntar o tror att det ska få flytta till mamma igen och kanske blir det så men det kan lika gärna bli kvar här. På sätt o vis hade det varit lugnare i själen om vi trott att barnet skulle bott här jämt. Fast naturligtvis tuffare för oss den dagen barnet kanske flyttat till biomamman.
Hela Sverige skriker efter familjehem. Men är det konstigt att de är svåra att få tag i när de behandlas så här? Men ytterst är det barnen som drabbas.
Även om ett ärende anmäls och kritiseras ofta grovt så leder det inte till rättelse i själva ärendet. Eftersom det inte blir några konsekvenser att bryta mot lagar vad gäller barn så kan man fortsätta att göra fel. I vårt ärende har man först fått 9 sidor kritik, sedan har vi en dom som säger att man skall säkerställa att barnen får fortsätta att ha oss i sina liv. Nu kom domen i åtalat och ännu en gång konstateras att de gjort fel. Ändå stänger man av allt umgängen mellan barnen och oss. Det trots att ärendet på nytt är anmält till Ivo och står under granskning. Det har pågått i snart 5 år. Barnen önskan och vilja betyder ingenting och man har hela tiden hävdat att det inte går att rätta till. Men barnen har inte ändrat sig de vill fortfarande hem, hem till oss. Men ingen funderar ens på en sådan utredning och och i veckan försökte man sig på att få ett kontakt förbud på mig gentemot barnen. Det gick inte igenom men är det så här barn skal hanteras? Redan utsatta barn i myndighets vård?
Vad gör du och ditt parti? Jag skulle önska att jag fick ett svar : Har läst dina mail och tar dem på högsta allvar. Vi har diskuterat vad vi kan göra och ....... vi har redan vidtagit dessa åtgärder....
’Mvh Eva fostermamman i Mark ärendet