Kris

Vissa människor skall bara inte ha barn.
Inte om man håller sin femårige son i en garderob och svälter honom.  http://www.expressen.se/tv/nyheter/svalte-5-arige-sonen/
Pojken var så undernärd att de fick återinvänja honom med mat.

Även här i Sverige ökar våldet mot barn
http://www.dn.se/sthlm/vi-ser-fler-foraldrar-som-slar-sina-barn/

– Det är olika beroende på vilken stadsdel vi talar om, men över lag har den psykiska ohälsan hos barn ökat enormt – och misshandeln, föräldrar som slår sina barn. Trots att antalet anmälningar ökar är mörkertalet fortfarande jättestort, säger Laila Åberg.

– Jag tror att det vi ser är att föräldrarna har det sämre nu och det visar sig tydligt hos barnen. Föräldrar blir utförsäkrade, lever på ekonomiskt bistånd, unga vuxna tvingas bo kvar hemma därför att de inte har någonstans att flytta, säger Elin Lindén.

Hon har normalt 18 ärenden på gång samtidigt. Hon ligger efter med journalföringen sedan i början av januari, hon ligger efter med alla sina utredningar, hon gör – tycker hon själv – alldeles för få uppföljningar.

De som benämns ”de försummade barnen” är svårast att utreda, menar Laila Åberg.

– Vi vet inte riktigt vad deras problem beror på, om det kan vara misshandel eller sexuella övergrepp som ligger bakom. Vi ser bara toppen på ett isberg, säger hon.

– Skapa förutsättningar för att ge de nya socialarbetarna en bra introduktion till arbetet, nu får de 10–15 utredningar i knät direkt. Att arbeta med barn, särskilt små barn, är det tyngsta man kan göra i social­tjänsten. Nu går ekonomistyrning och budget i balans före allt annat, säger Elin Lindén.
Laila Åberg slutar som biträdande enhetschef under våren, hon bestämde sig för att säga upp sig en lördag när hon satt och jobbade över.
– Jag ville inte sluta, men handläggarna är lika gamla som mina egna barn, runt 25. Jag orkar inte med att se hur dåligt de mår, säger hon.
 

Socionomerna slår larm på larm att de inte klarar arbetsbördan. Det är inte rättsäkert längre.
Även anmälningarna om att barn far illa ökar.
http://www.dn.se/sthlm/anmalningar-om-barn-som-far-illa-okar/

Mellan 2009 och 2013 ökade antalet anmälningar med 4.000. Drygt hälften av de 15 013 fall som kom in till socialtjänsten i fjol bedömdes som så allvarliga att en utredning inleddes.

– När vi gjorde en granskning av barn- och ungdomsvården 2008 visade det sig att 40 procent av anmälningarna kom från polisen. Då har det gått för långt, barn ska inte behöva bli polisärenden. Man ska inte dra sig för att anmäla, hellre anmäla för mycket än för lite, säger Fredrik Jurdell.

Inspektörerna skriver att arbetsbelastningen bland dem som utreder barn som far illa är hög. Likaså personalomsättningen, och vissa förvaltningar har svårt att rekrytera erfaren personal. Det kan, enligt inspektörerna, leda till att kvaliteten i arbetet påverkas.

Fackförbundet Saco kräver mer resurser, såväl personal som pengar till vård och behandling.

– Personalomsättningen är ett bekymmer, det gäller både chefer och socialsekreterare. Vi gör allt vi kan, med utbildning och metodutveckling, säger Fredrik Jurdell.

I Spånga-Tensta, där Ann-Katrin Åslund är ordförande, utökade de med fyra nya socialarbetartjänster för ett år sedan, men tjänsterna har aldrig varit besatta.

– Det är brist på socialsekreterare och de stannar inte kvar, det är ett tungt jobb. Vi har tagit in konsulter från ett bemanningsföretag, säger hon.

I Spånga-Tensta säger 15 av 16 social­sekreterare att det finns hinder för att de ska kunna arbeta för barnets bästa. Som skäl anges framför allt tidsbrist, den stora personal­omsättningen och att de ekonomiska ramarna gör att barnen och familjerna inte alltid får tillgång till de insatser de skulle behöva.

Dessutom tackade nära hälften av familjerna i Spånga-Tensta nej till insatser. Även i andra stadsdelar är det vanligt att föräldrar säger nej.

Enligt lag ska en förhands­bedömning av anmälan göras inom 14 dagar. I 190 av de 366 fall inspektörerna granskade – över hälften – överskreds tidsgränsen

 

Alla skriker på förändring men händer det något?