fredag 28 mars 2014

Familjehemmens vardag v 13

Fick ett brev ifrån en som hakar på mitt upprop lägger ut det här så alla kan läsa:

Som ni all vet eller i alla fall ni som läser. Så skickar Eva fostermamman i Mark in berättelser till er ang barn som flyttas från sina familjehem sk sammanbrott .

Det sägs ju också att det ofta beror på familjehemmen att det kommer till ett sammanbrott .Jag vill nu visa på en annan sida av det hela .Den innan sammanbrott ,den där familjehemmen skräms hotas till tystnad av rädsla för att förlora sina plac .Vad dom tvingas utstå ,hur mycket dom får offra för "sina " barn .Nedan kommer den första av dessa berättelser .

Familjehemmens vardag
Hej vi blev familjehem för ett par år sedan efter en lång tids fundering .Vi gick igenom djupintervjun och alla register utdrag togs på oss .Det kändes som att ha blivit körd genom en mangel efteråt .Att lämna ut sig så totalt var tufft men vi kände att det var bra samtidigt att så noga kontroller görs för att bli familjehem .Efter att vi blivit godkända så gick vi igenom vilken typ av plac vi kunde tänka oss mer specifikt en del togs upp under intervjun .Vi sa då att vi kunde tänka oss ålder mellan 4-7 och 12-16 år detta för att inte krocka med våra egna barn .Och vi ville helst inte ha barn med diagnoser eller allt för stor problematik då det var nytt för oss ,och vi kunde inget om diagnoser .Sen ville vi gärna kunna fortsätta jobba ( naivt ja jag vet det nu )

Vi fick efter ca 4 mån en förfrågan om 2 st syskon i förskoleåldern och vi sa ja .Dessa barn skulle enligt soc inte ha några problem utan var omhändertagna pga omsorgssvikt. Det blev en ganska snabb inskolning och den gick förhållandevis bra .Men redan efter ett par månader kände vi att det var något som var fel med barnen .Dom uppvisade ett aggressivt beteende och allt gick i en rasande fart . Men enligt soc var detta ett normalt beteende på barn som blev plac och vi fick lita på dom .

Men redan efter väldigt kort tid reagerade förskolan/skolan om att det var problem och det blev en väldigt massa akut utryckningar för att hämta "våra" barn då det uppstått situationer .Förskolan/skolan la då in om att en utredning behövdes på dessa barn .Nu blev det många och långa möten med BUP .Mitt arbete började protestera då jag behövde vara ledig så mycket .Redan innan utr så var det mycket då soc alltid krävde möten dagtid och givetvis inte på den dagen jag redan var ledig .Det skulle till umgänge med bägge föräldrarna på olika dagar mm .Med allt detta så frågade jag om jag inte kunde få LBF av soc under tiden utr pågick men nej det gick dom inte med på utan dom sa att det ingick i mitt uppdrag att göra detta och jag hade redan ett arvode .

Vi började nu gå på knäna av all stress .Barnen var sjövilda soc krävde mer och mer av oss dagtid ,så jag beslöt mig för att säga upp mig .Vi kände att vi inte kunde svika barnen som vi tagit till oss .Men vi förlorade en inkomst vilket gjorde att vi nu fick det väldigt knapert .

Hur det gick ,ja bägge barnen har flera diagnoser ( vilket vi efterhand fått reda på att soc misstänkte då förskolan varnat om det tidigare ) Ingen av dom kan gå i skolan utan heltids stöd .Dom kan inte gå på fritis vilket gör att jag har svårt att börja arbeta igen dom går bara 4 tim/dag .Vi är livrädda att soc ska flytta på dom då vi har det knapert ekonomiskt vi har frågat om höjt arvode men fått nej vi har lägsta på bägge .Varje gång vi tar upp det eller något annat som tex VÖF ( detta gör inte soc trots fler en 3 års boende hos oss pga att dom säger att vi har samarbetsproblem med föräldrarna ) så börjar dom komma med indirekta hot som tex ,Ja vi vet att detta inte var vad ni ville ha så vi kanske ska flytta dom om ni känner så .Vad då känner så klart att vi är förtvivlade ibland då vi inte får det att gå ihop eller att vi inte tycker att dom lyssnar . Men trots att vi inget kunde om diagnoser så har vi lärt oss och får mycket beröm från BUP skola mm vilka framsteg dessa barn gjort .Vårt hem ser ut som en blandning av diverse stilar då vi fått nya saker av snälla vänner och släktingar efterhand som dessa barn gjort sönder våra .Dom gör sönder allt ,kläder leksaker ,möbler mm och inte bara deras eget utan även andras ( det har nu blivit bättre ska jag väl tillägga). Vi har resor varje vecka till Bup till umgänge skola ( dom klarar inte av att åka skolbussen ) mm För detta får vi 5471 i arvode och 3885 i omk ers per barn .Jag kan lugnt säga att dom kostar mer en både arvode och omk ers per månad .Varför säger vi inte upp dom då undrar många .För att vi har kommit att älska dom och och dom oss .Dom ser oss som sina föräldrar och vi dom som våra barn .Och man kan inte säga upp sina barn .Dom blir sakta men säkert bättre och det är ju inte deras fel att dom har diagnoser eller ett soc som inte ser till barnes bästa så därför står vi ut även om vi aldrig hade gått in i detta om vi vetat om det vi vet nu ifrån början
Med vänlig hälsning ett vanligt familjehem


Så då ställer jag frågan till er .
Är det så här ni vill att det ska vara . Familjehem som går på knäna ekonomiskt när dom hjälper till att ta hand om barn som är plac av kommunerna .Och alltså egentligen kommunernas ekonomiska ansvar.

Detta problem hade ju aldrig uppkommit om vi varit anställda och inte haft ett uppdrag som så godtyckligt kan ersättas .

Mitt förslag är alltså

Gör våra uppdrag till ett arbete
Alternativt se över ersättnings nivåerna Det borde ses som skamligt att betala 5471 kr arvode för att ta hand om ett barn oavsett problematik eller ej .Börja med att utgå från högsta som idag är 12276 kr och därutöver .
Höj omk ers alla vet om att barn kostar mer en 3885 kr/mån utgå även där från högsta .Ta som ett ex en familj med 2 vx och 2 barn som får ut säg 35000 kr/mån lägger ju 8750 kr/mån per person Då skulle ju 3885kr motsvara endast 15540kr/mån netto i samma familj ,alltså en extremt låginkomst familj .För det är väl inte så att familjehemmen ska stå för plac barns kostnader .För hur mycket vi än älskar "våra" barn så måste vi leva också och det som vilket familj som helst och inte på gränsen .Barn kostar och ska få kosta men inte på familjehemmens bekostnad

Med vänlig hälsning Annki ett familjehem som älskar mitt "arbete" men inte alltid alla omständigheter vi utsätts för

1 kommentar:

  1. Fångade ett klokt uttryck: "man säger inte upp sina barn". Näe precis, har man hjärtat på rätta stället, är man familjehem av rätt anledning, älskar man sina barn, då gör man inte så! Och det är jag övertygad om, att det gäller för de allra flesta familjehem! Vi älskar våra barn och behöver förutsättningar för att få göra det. Utan ekonomiska diskussioner, utan rädsla för att barnen ska tas ifrån oss om vi inte är tillräckligt "samarbetsvilliga".

    Jag har inte märkt några sådana tendenser i vår kommun och hoppas att slippa. Men jag blir riktigt rädd när jag läser nya berättelser här varje vecka. Det är nästan svårt att tro på, att socialtjänster runt om i landet faktiskt använder barn som brickor i ett spel, som utpressningsobjekt. De som ska finnas där för att skydda och värna om barnen. Hemskt.

    SvaraRadera